• Anonym

    Pappig dotter

    Min dotter på 1,5 år är jättepappig och har varit det hela tiden. Jag känner mig som sämsta mamman i världen pga detta. Det är inte så att hon inte vill vara med mig, hon kommer till mig och sitter i famnen etc, men om hon måste välja så är det pappa som gäller. Jag är den som står för rutiner etc så jag är den "stränga" medan pappa är den roliga som leker och låter henne göra lite som hon vill. Jag har försökt leka buslekar och sådant men hon märker ju att jag inte är helt med. Jag tycker mera om att läsa sagor och sjunga och det gillar hon när jag gör. Detta är kanske inte ett jätteproblem men eftersom det har hållit på så länge så oroar jag mig för hur detta ska påverka mig och min dotter, tänk om hon växer upp och inte tycker om mig.

  • Svar på tråden Pappig dotter
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Jag tror att din oro är helt obefogad. Din dotter älskar dig redan och du och hennes pappa är hennes första kärleksobjekt. Att ni är det på lite olika sätt är absolut inte något fel. Föräldrar i allmänhet är olika och det är bara en fördel för barnet. Då lär det sig så många fler sätt att vara på.
    Det viktiga är att man är sig själv som förälder och inte försöker lägga sig till med något konstlat beteende som man själv inte känner sig trygg i.
    Att vara den som står för rutiner kan översättas med att vara den som står för trygghet för barn. Att leka och skoja är också viktigt och utvecklar barnets kreativa sidor. Men det gäller också sagor och sång.
    Så börja med att känna dig som en bra mamma och låt pappa vara en bra pappa på sitt sätt. Gör det inte till någon tävling mellan er för den känslan finns inte hos en 1,5 åring. Hon behöver er båda lika mycket men uttrycker det på olika sätt.
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden Pappig dotter