Inlagd på psyk

Jag har inte varit inlägd på psykiatrisk klinik men däremot haft pratik där som ssk-stud. Hur länge man ligger inne beror på ens själv, hur manm själv mår och känner, och hur man reagerar behandling, dvs om man blir bättre. Suicidförsök är allvarligt och de suicidpatienter vi hade inne låg iallfall två veckor.

Sedan beror det även på hur man bor. Bor man hemma eller med sambo så kan man få komma hem tidigare eftersom man har någon som kan hålla koll på en. Men innan man får åka hem så får man komma hem på permissioner, allt i från några timmar till helgpermission. 

Sedan beror det med på hur ens liv i övrigt ser ut, finns det risk för nya försök?, har man någon kontntk inom öppenpsykiatrin? och vad man har för mediciner.      

Det beror ju helt på din hälsa och hur din läkare bedömer din hälsa och suicidrisk.

Var rädd om dig och du det blir bättre. Jag låg inne för samma sak som du i 8 månader.

Stor kram

Ingen aning. Hoppas du kan ta till dig något av vad de har att erbjuda. Akutpsyk är inte så jävla muntert, men förhoppningsvis slipper du komma dit fler gånger. Gör mig ont varje gång jag läser om någon som mår så dåligt.

Oj jag får den frågan många gånger och hur mycket jag än vill kunna ge ett svar kan var ken vi syrror eller läkare säga i förväg hur lång tid det tar. Men det jag har set med de flesta deprimerade är att de mår bättre av dagsljus och att vara ute i friska luften, så vi brukar följa patienterna ut så snart det är möjligt. Men normal vårdtid kan vara svårt att säga, det brukar vara från 2 veckor till en dryg månad, men det är väldigt individuellt. Hoppas du får den hjälp du behöver där du är och att du har någon att prata med.

När jag var inlagd efter ett självmordsförsök var jag där i 5 veckor innan jag blev utskriven. En annan gång när jag låg inne pga tankar på självmord + ätstörning var jag inne 4 v. (dom stängde avd när jag blev utskiiven så var delvis därför dom skrev ut mig). Jag var dock aldrig lpt:ad.
Andra patienter med liknande situation var där i allt mellan några dagar till månader.

Men det skiljer nog mkt från fall till fall. Det beror väl på hur du mår när du är där, vad du får för uppföljning, hur mycket familj och vänner du har omkring dig som kan hålla koll hemma, hur permissionerna går osv. (Fast nu spekulerar jag bara )

Men snälla TS se till att inte du/dom skriver ut dig för tidigt så att du inte skadar dig igen! 

jag var inlagd tre veckor nu senast. ville hem men det tog mig så lång tid att få läkaren att gå med på det. misstänker att det inte finns resurser för långa inläggningar längre så du kommer nog ut ganska snart. försök se till att du får bra vård och att du inte blir utskriven för tidigt.

Jag låg inne 2 dygn innan jag fick lämna, Mitt suicid försök var en panikhandling efter en längre tids depression med en triggande anledning snarare än något jag planerat någon längre tid, Men visst hade tankarna förekommit tidigare. 
Jag mådde sämre av att vara på psyk än att gå hemma och jag var rak och öppen om allt jag tyckte och tänkte samt påpekade att det finns inte en chans att dom skulle kunna hindra mig från det om jag fortfarande ville, Jag hade inte konstant vak- och det var inte svårt att ge konkreta exempel som förmodligen även fick läkaren att tänka efter, Samt så var den ökade venlafaxin dosen jag påbörjat straxt innan starkt misstänkt.
Jag menar också att om jag skulle ha förtroende för dom så måste dom ha förtroende för mig när jag säger jag mår bättre och inte tänker göra något om jag får komma hem, samt att jag garanterade att kontakta mobila teamet om det blev värre- vilket jag även gjorde två gånger.

I dag är det nästan två månader sedan och jag mår generellt riktigt bra nu, Bakom liggande orsaken var (olycklig) kärleksrelaterad, medans jag inte har kvar några starka kärleks känslor så kommer känslorna av svek ibland sköljande över mig men oftast resulterar dom bara i väldigt starka aggressionskänslor snarare än depressionskänslor. Jag vet inte om det är av naturliga anledningar eller om venlafaxinet är till stordel bidragande till att jag mår så bra jag gör nu, Jag önskar bara jag kunde radera minnet av personen eftersom denne totalt frös ut mig efter att hon avslöjade hon träffade en annan och jag har när jag varit som argast skickat riktigt provocerande elaka meddelanden för att försöka tvinga fram minsta lilla gensvar men utan framgång och egentligen borde jag kanske vara glad jag slipper henne men det är fortfarande en del av mig som bryr mig väldigt mycket om henne och vill att jag ska ha missuppfattat allt och att vi kunde sagt adjö som vänner....