Då har reglerna ändrats för när jag blev adopterad är född 1972 så kunde man välja kön och sätta en maxgräns i ålder. Min mamma ville ha en flicka och hon likt många andra (i alla fall då) kunde inte tänka sig någon som var över 1 år. Gärna så liten som möjligt. Och man kan bli mamma biologiskt när man är 45 år så det hänger inte samman med verkligheten, upp till 43 år känner jag ett flertal kvinnor. IVF får man göra i vissa länder upp till 45 år, i Sverige 43 år och äggdonation upp till 50 år. Varför adopterar ni? Många adoptivföräldrar blir så aggressiva, ingen biologisk mamma skulle reagerat på denna fråga på samma sätt. Min mamma hade försökt få barn i 9 år innan, operationer. Det fanns verkligen ingen möjlighet trodde man att bli biologisk mamma även om det förmodligen är det som hon helst hade velat. Lustigt med internet, ingen hade vågat stå framför en arbetskonpis, chef etc. etc. och uttryckabsig på samma sätt som i ett anonymt forum! Många under årets lopp alltfrån anställningsintervjuer till svärföräldrar, arbetskompisar m.m. har frågat om jag vet vem min riktiga mamma är, om jag vill söka mina rötter. Det är väl inte så konstigt att folk ställer frågan?