Utfall mot andra hundar
Ja. Så var det ytterligare en "min hund gör utfall mot andra hundar"-tråd.
Jag har en schäfer/labbe på 15 månader som är världens snällaste hund & har aldrig någonsin tenderat till att bita eller på annat sätt anfalla en annan hund.
Jag har googlat runt & läst & tagit till mig massor under kvällen på vad det kan bero på & hur man går till vägar.
Av vad jag förstått det som handlar det oftast om osäkerhet. Och det har blivit den här onda cirkeln. Jag ser en annan hund där borta, jag spänner mig & undrar hur fan detta ska gå till = hunden reagerar.
Det som var så häftigt var att jag tror att polletten föll ner för mig helt plötsligt när jag satt på google. Därför måste jag bara skriva det här. Och jag känner mig så JÄVLA dum mot min hund att jag inte kopplat det förrän nu.
När min hund hämtades så var han utbölingen i kullen. Den där lilla valpen som satt så ensamt i hörnet & väntade fint på att man skulle komma fram & hälsa. Han blev någon månad äldre och kissade alltid ner sig när vi mötte andra hundar. Den första hunden han lekte med (fortf lite osäkert) var en amstaff tik som var någon månad äldre. Men som sagt, han var sååå rädd för andra hundar. Han började skaka & skvätte urin.
Jag må säkert vara helt korkad som inte kopplat detta sammanhanget förrän nu, ikväll!
Han är fortfarande väldigt osäker & rädd & nu när han har blivit äldre och tuffat till sig är det utfall som gäller. Och en annan har försökt avleda med leversnittar (leksaker är inte lyckat i det läget), vilket har funkat sådär. Ibland jättebra, ibland inte alls.
Ibland har man ju bara tappat tålamodet och i ren "panik" slängt ner hunden på marken när han varit på väg mot en annan hund. Men det är så fel & jag vill inte behöva göra så. Jag vet att man inte ska/bör/borde/"får" göra så.
Tror ni att det har med den hemska osäkerheten att göra som när han var valp? Jag har ju säkerligen förstärkt det här beteendet fruktansvärt genom att gapa & gorma på honom. Jag vill ABSOLUTE INTE att min hund ska känna så. Framför allt inte från MIG. Jag älskar min hund så högt.
Hur kan jag göra för att få honom att förstå att det inte alls är någon fara att möta andra hundar?
Tror ni det kan ha med rädslan att göra från när han var valp men att det har "byt skepnad" så att säga?
Vi gå på grundkurs, men han blir så sönderstressad så vi får sitta åt sidan & göra alla moment ensamma, sist, när alla andra är klara. Jag kom till tårar förra gången vi var där för jag blir så frustrerad att jag inte orkar hålla honom, inte får kontakt med honom, inte vet hur jag ska göra osv osv. Att han helt enkelt inte känner någon tillit eller trygghet hos mig i just hund-möten.
Hur gör jag? Jag älskar min hund innerligt! 
Så jag förstår vad du menar, men jag är nog ändå av den uppfattningen att man inte ska ha "attiraljer" mellan sig och sin hund.^^ (Sen hatar jag alla ¤#"%¤%¤ företag som ska tjäna pengar på folks husdjur). Men visst om någon är svag så...men jaa jag har vääääldigt svårt att förliga mig med attiralj-tanken.