Umgänge för nyfödd

Är det inte lag på att barnet måste vara hos mamma tills 3 års ålder? För det är för litet att bo vv.

Från början var mammans inställning att pappan fick vara delaktig hur mycket han ville eftersom hon ville att barnet ska få en bra kontakt med pappan också. Men eftersom det bara lett till konflikter har det inte fungerat. Det finns ju en anledning till att föräldrarna separerat och föräldrarna klarar inte av att sätta barnets bästa i första rummet för tillfället.

Faderskapet är inte ens fastställt än. Vad tycker du att mamman (och pappan) ska göra?

Mamman kan erbjuda tider nästan när som helst och skulle vara nöjd om pappa träffade sitt barn varje dag (nu i början när bebisen är liten) om så vore, om det vore konfliktfritt. Men mamman har nog med att vara ensamstående med en nyfödd för att orka med konflikter också.

Exakt vad mamman också tyckte initialt :) Men en konfliktfylld relation blir tyvärr en börda, inte en tillgång. Hoppas det blir bättre i framtiden.

Faderskapet är inte fastställt än eftersom pappan önskade ett dna-prov, vilket tar lite längre tid. Ja, pappan får komma och ta barnvagnen för en sväng i närområdet. Men tycker du själv att det är optimalt om pappan bara dyker upp då och då utan att någonting är bestämt och är konflikter lurar runt hörnet hela tiden?

Nä, eller hur? Det är inte så lätt att komma på en allfungerande lösning.

Det har hon visst det. Mamman har enskild vårdnad om barnet vilket innebär en skyldighet att ge barnet god omsorg. Hon har en skyldighet att inte gå med på umgänge som är skadligt för barnet. Mamman nekar inte umgänge men vill ha till stånd ett samarbete.

Nej exakt, en förälder har aldrig några rättigheter. Pappan har ingen rätt till umgänge med sitt barn. Barnet har en rätt till ett umgänge med sin far så länge det umgänget inte är skadligt. Vårdnadshavarens skyldighet är att ta tillvara barnets intressen. Oftast är det för barnets bästa att ha ett umgänge med sin far men inte alltid. Inte om det handlar om en far som inte kan sätta barnets behov av tät och kontinuerlig kontakt framför sin egen bekvämlighet. Vårdnadshavaren är mamman och den enda som kan göra bedömningen om vad som är det bästa för barnet och vad som är skadligt. Om pappan inte klarar av att samarbeta och är missnöjd med detta har han all rätt att vända sig till tingsrätten.