Mamma1 och Mamma2 och vad skillnaden blir i slutändan

För att alla människor är olika och vill sköta sina liv och familjer på olika sätt?

Alla gör väl som de vill, är mamma1 ibland och mamma2 ibland och dessutom mamma3 och mamma4 när det behövs eller de vill. De svåraste och besvärligaste sättet är inte det för alla. Man kan väl surfa fram tills det uppstår ett problem och tackla det på det sätt som passar just den familjen.

ditt sätt att se saker som svårast och besvärligast är för mig enklast och bekvämast. jag skulle aldrig orka springa och lägga ner stolarna så fort min son är vaken.

det är som allt annat inom föräldraskap, alla gör olika-alla gör sitt bästa. alla gör det de tror/tycker är bäst för just SITT barn. och ingen annan kan säga om det är rätt eller fel.
sen är det också så att med första barnet kanske man gör på ett sätt, sen med andra barnet gör man på ett helt annat sätt, för man har kommit underfund med att sättet man gjorde med nr1, kanske inte var så bra trots allt. men likförbannat så är det upp till var och en att komma fram till, ingen annan ska säga '' du gör fel'' eller vad som helst.

Eftersom våra barn aldrig är likadana från dag till dag så kör vi alltid med en blandning mellan ettan och tvåan och som Dramaonlie sa, trean och fyran.
Endel dagar klättrar ungarna på väggarna och är på allt och lite till och andra dagar är dom världens snällaste och mest väluppfostrade.
Som med allt annat så går det inte att kategorisera och jag gissar och tror att dom flesta gör som det passar just deras familj bäst. Alltsom oftast tror jag att man kör en blandning mellan alla "mammor".

Men det finns ju inte ETT enda bra och rätt sätt! Alla barn är olika och det som fungerar i en familj blir jätteproblematiskt och besvärligt i en annan. Jag är säker på att de flesta föräldrar gör det som är bäst för just deras barn! Tycker inte man ska ha så mycket åsikter om hur andra sköter sitt familjeliv.

Men det kommer fram åsikter hela tiden här på FL! De flesta verkar tycka att det Mamma1 gör är "rätt" och "fint" av någon anledning. Jag undrar nu VARFÖR?! Är det pga rädslan att barnen ska bli som i Nannyakuten? Är det för att det är finare att göra saker på ett svårare och mer invecklat sätt? Eller är det av någon dunkel känsla som säger att barn ska tryckas ner i skoskaften så tidigt som möjligt?

Du ser allting svart eller vitt. Så bra om det hade varit så i livet, så enkelt och bekvämt allt hade blivit. Men så funkar det ju inte. Alla barn slutar t ex inte att intressera sig för videon bara för att de fyller nio månader!

Men så enkelt du måste ha det hemma, som har hittat en så bra metod som fungerar med ALLA barn...!

Jag ser barn som individer redan från början, det är faktiskt att dumförklara barn att inte göra det. (Tycker jag) Individer är stöpta i olika formar, därför måste man vara på olika sätt mot olika barn, även barn inom samma familj.

Vaddå tryckas ner i skoskaften så tidigt som möjligt?!?

själv tror jag det blir bäst "resultat" om man både är mamma1 och 2

Varför är det "=" mellan att säga åt barnen och att trycka ner dom i skoskaften?
Varför ska allting vara svart eller vitt?
Min 10 månaders förstår mycket väl ordet nej och jag vet att många i samma ålder som henne gör det. Ska man ändå låtsas som att hon inte gör det?
Min 2½ åring förstår inte ordet nej och han klättrar fortfarande på saker och ting, han pillar på videon och han river sönder böcker fast vi har prövat att vara både mamma1 och mamma2. (inte alla dagar ska jag väl tillägga)

Och nej, jag är inte rädd för att dom ska bli som barnen i nannyjouren ändå.
Vi pendlar som sagt mellan flera olika "mammor" och det är vårt sätt och det funkar bra för oss.
Jag ser det defentivt inte som svårt eller invecklat att säga "nej" samtidigt som jag tar bort barnen från det dom inte får göra. Efter några gånger räcker det med att man säger nej så har dom förstått.
Inte vet jag men det funkar för oss.