• Anonym (mom)

    Jag vill inte tvinga dottern längre!

    Jag har en 6-årig dotter som sedan ett par år tillbaka bor varannan vecka hos sin pappa (innan dess heltid med mig och umgänge med pappan ungefär varannan helg). Det har aldrig fungerat särskilt bra, dottern har alltid varit ledsen och orolig vid lämning och frågat varför hon måste dit. Pappan hade under en period sambo och då var det mycket bättre, min dotter älskade henne och jag vet att hon var en bra person i min dotters liv. Lämningarna fungerade då mycket bättre. Sen det tog slut för ca. ett år sen har det blivit jobbigare och jobbigare.

    Dottern är helt hysterisk dagen (ibland dagarna) innan lämning, och nu är hon så stor att hon verkligen vill ha svar på varför hon måste iväg till pappan. Jag pratar alltid gott om pappan, berättar hur roligt de kommer att ha där o.s.v. men hon blir bara arg på mig och tycker bara att jag är elak som tvingar iväg henne. Och när hon kommer tillbaka efter pappa-vecka är hon en helt annan person, arg, bråkig och orolig. Det tar ungefär tre dagar innan jag känner igen henne och hon är avslappnad och glad igen.

    Jag har försökt prata med pappan om detta och om att jag tror att hon behöver bo mer hos mig (men självklart med regelbundet umgänge) men han tvärvägrar. Han förnekar att det är några problem hos honom, trots att hon oftast gråter när vi pratar i telefon under hans veckor. Enligt honom är hon helnöjd och glad och det är i mitt huvud allt sitter. Dottern har själv sagt till honom att hon vill bo hos mig (jag tjuvlyssnade när de pratade i telefon när hon var här) men han säger ändå att jag hittar på.

    Vill inte gå in på för många detaljer, men pappan har många sociala problem och en missbrukarbakgrund, och även om han verkar må mycket bättre är jag väldigt orolig. JAg känner att jag har gjort allt jag kan för att detta ska fungera, men nu vill jag faktiskt inte mer. Jag vill inte tvinga iväg min dotter till en plats hon verkligen inte vill vara på, med en vuxen som jag vet inte kan tillgodose hennes behov.

    Nu till frågan: MÅSTE jag lämna dottern till pappan på "hans" veckor? Det finns inget skriftligt avtal, vi har gemensam vårdnad och dottern är skriven hos pappan sedan 3 år tillbaka (han ville det för det skulle underlätta så han fick pengar av soc, jag ville inte bråka om den saken). Vad händer om jag nästa gång inte tvingar henne, kan jag bli anmäld för något? Snälla hjälp mig, är helt förstörd efter att ännu en morgon ha tvingats se min dotter i upplösningstillstånd eftersom hon nu har en pappavecka framför sig...

  • Svar på tråden Jag vill inte tvinga dottern längre!
  • Anonym (Japp...)
    Anonym skrev 2012-06-07 09:34:48 följande:
    Helt sant att soc inget kan avgöra. Har barnet ditt blivit utsatt för hemskheter av andra föräldern eftersom det lilla barnet får ångest?

    Hur stöttar du barnet innan och efter umgängen mer än att säja att du älskar barnet mest av allt? Vad säjer och gör du när barnet inte vill till pappa?
    Jag har ständig kontakt med barnpsykolog där jag får stöd å hjälp i hur jag ska stötta min lille..jag kan inte säja att barnet råkar ut för hemskheter för jag vet inte, jag kan bara utgå fr reaktionerna som min lille plutt visar..
    när mitt barn ska till pappa så är jag ALLTID positiv även om det känns annat i hjärtat nendast pga jag är rädd...men jag visar mig positiv å är uppmuntrande, när min lille kommer hem så tryggar jag på alla sätt jag kan, vi lägger oss å gosar å kramas..läser en bok, jag ger all min tid å uppmärksamhet å tryggar om å om igen...pussar, kramar..bär runt..
  • Anonym (orolig mamma)
    Anonym skrev 2012-06-07 08:44:12 följande:
    Vad består din oro av? Vad tror du ska hända barnet under umgänget?
    Jag är orolig då jag vet att hennes pappa brister i tillsynen av henne. Hon har satt saker i halsen osv. Jag vet självklart inte vad som kan hända barnet när hon bor hos pappan men jag vet vad jag sett under tiden vi var sambos och fortfarande ser. Min dotter är skitig och ovårdad när jag hämtar henne. Jag har själv besökt dem och sett röran i hans hem med tabletter inom räckhåll och sett hur hon vill åka hem till mig. Jag besökte dem igår och när jag skulle gå innan läggdags så blev hon helt utom sig och ville sätta på sig skorna och följa med mig hem, hon blev helt utom sig så jag var tvungen att stanna och lägga henne för att sova då jag inte ville lämna henne då hon var så ledsen. Hon låg och kramade mig hårt och snyftade länge. Efter hon somnat så åkte jag hem, allt för att göra läggningen så bra som möjligt. Dock tänker man ju på hur det måste kännas för henne när jag inte är där på morgonen.
  • Anonym (orolig mamma)

    Den domen är ju helt sjuk.

  • Anonym (Japp...)
    en glad skrev 2012-06-07 15:28:18 följande:
    www.pappamanualen.se/dokument/Svea_HR_april_2...

    Aså min första tanke är ju d-samma som ovan att denna dom är helt horibel, MEN det 'r den faktiskt inte. Mammn ägnar sig åt pas å förhondrar um år efter år...trots vite så fortsätter mamman änåd att hålla barnen borta, ja hade det varit sanning att fadern hade utsatt be7arnet/barnen för övergrepp så anser jag att ett nackskott hade varit det bästa...men jag får tyvärr känslan av att mamman sagt åt dottern att säja detta för att sedan planera sitt eget agerande....
  • Anonym (Japp...)
    Anonym (Japp...) skrev 2012-06-09 09:34:16 följande:

    Aså min första tanke är ju d-samma som ovan att denna dom är helt horibel, MEN det 'r den faktiskt inte. Mammn ägnar sig åt pas å förhondrar um år efter år...trots vite så fortsätter mamman änåd att hålla barnen borta, ja hade det varit sanning att fadern hade utsatt be7arnet/barnen för övergrepp så anser jag att ett nackskott hade varit det bästa...men jag får tyvärr känslan av att mamman sagt åt dottern att säja detta för att sedan planera sitt eget agerande....

    oj, va stavfel..sorry...stressad...
  • Anonym (Fia)

    Har varit med i liknande situation, men där förekom kränkningar och psykisk misshandel av mitt <3...
    Jag vägrade att lämna honom, tog kontakt med soc som skulle göra en utredning men slutade med att jag ansökte om ensam vårdnad.
    KOM IHÅG att det är barnens rättigheter vi pratar om, och föräldrars skyldigheter. Mår din dotter dåligt av att vara hos pappan är det ju hennes rättigheter att stanna i en trygg miljö, och du som förälder har skyldighet att skydda henne!!!
    Det är hemskt att se sina barn må så dåligt!
    Det du bör tänka på är att du ska verkligen känna att det är för hennes bästa du gör det, annars kan det vända sig i rätten vid ex en rättegång...
    Men kontakta socialen och fråga dom om råd, samt berätta om din oro, det är inget fel om dom eller bupp pratar med din dotter som kan styrka hennes känslor!!!
    Lycka till!!!    

  • Anonym (Usch)

    Nu har jag det som sagt lite lättare med tanke på att jag kan övertala mitt x till slut. Jag vill bara peppa er att stå på er. Från att se två barn som mådde skitdåligt som grät och skrek när de skulle åka. Som var rädda för att jag skulle försvinna när jag gick in i ett annat rum, som inte kunde sova, som fick utbrott, åt upp sina kläder mm mm Till att nu efter att det blev som min känsla sa, mår jättebra! Helt andra barn!!!

  • Anonym (Japp...)
    Anonym (Usch) skrev 2012-06-09 22:06:59 följande:
    Nu har jag det som sagt lite lättare med tanke på att jag kan övertala mitt x till slut. Jag vill bara peppa er att stå på er. Från att se två barn som mådde skitdåligt som grät och skrek när de skulle åka. Som var rädda för att jag skulle försvinna när jag gick in i ett annat rum, som inte kunde sova, som fick utbrott, åt upp sina kläder mm mm Till att nu efter att det blev som min känsla sa, mår jättebra! Helt andra barn!!!
    Åh va jag önskar att jag kunde säja d-samma nu...min lille har slutat att äta helt..gråter å har fruktansvärd separationsångest...nu åkte det lille grynet för 40 min sedan...mitt x var lika otrevlig å kort som alltid å ville inte alls lyssna på vad jag hade att säja om att vår lille hade kräkts igår..han ville heller inte att jag skulle få pussa mitt barn hej då..nu blir det muf IGEN på tis trots att vi har en huvudförhandling dagar efteråt..helt sjukt..
    min lille är inte ens 2 år...å ska utsättas för detta...det e så man kräks..
Svar på tråden Jag vill inte tvinga dottern längre!