poserar med 15 v foster klädd i dockkläder

Efter att ha läst på, så förstår jag mer och mer att vi i västvärlden många gånger inte förstår döden och sorg längre

för i tiden och i många andra delar av världen så är det en del av livet, här så är det så avlägset, avskilt
vi betalar andra för att fixa allt, det finns mallar och regler för i princip allt och det är sån fokus på att bara få det undanstökat

Jag förlorade en tvilling väldigt tidigt i graviditeten, runt v.9-10
sonen är 6 månader nu

men om jag hade förlorat tvillingen senare eller om jag (hoppas verkligen inte!) förlorar ett foster/barn senare i livet, så vill jag så mycket som det är möjligt, göra allt själv
jag vill själv tvätta, klä på och "umgås" med mitt barn
jag vill ta det i min takt och göra det som känns rätt för mig, om det så är att göra det helt ensam eller visa hela världen

jag vill inte att döden ska vara tabu, skamligt och fult
som det så många gånger är nu

(för att inte tala om att ingen pratar om missfall, inte förren jag själv fick det med tvillingen så fick jag veta att många runt om mig fått det)