Min 1åring bits och slåss, erfarna föräldrar med tips!?

Någon!?? :/

Min erfarenhet är att de vill ha uppmärksamhet från föräldrarna och får de inte det när de vill, så tar de uppmärksamheten på något annat sätt t.ex genom att slåss.
Jag vet att man blir tvärförbannad och säger ifrån men sanningen är att det sällan hjälper. Vad du ska göra är att avleda barnet och gör något annat med det med en gång. T.ex "kom här så ska mamma visa dig något bla bla bla."

Om man börjar bråka med det så får det ju uppmärksamhet och det hela rullar igång som ett hjul som inte kan stoppas. Det blir en ond cirkel av det.

Sen måste barn få oändligt med kärlek både fysiskt i form av kramar och pussar och kel och smek mm och i verbal form. Bara ett barn som blir ordentligt älskat känner sig riktigt trygg och behöver inte slåss för uppmärksamhet.

Jag har fem barn mellan 26 och 1 år och den lille är i samma ålder som din och han prövar mig varenda dag nu. Han hatar när jag och min man sitter vid datorn. Så fort vi vänder oss mot honom och leker så blir han lugn.

Om man ger dem lite tid och kärlek så kommer de att bli mer självständiga med tiden.
Sen kommer tonåren och jag är nu där med andra kullen och håller på att bli galen, men samma sak gäller faktiskt där;  avleda och positiv uppmuntran och beröm och massor av kärlek fast det kan vara jättesvårt att älska en som just 'spottat dig i ansiktet' bildligt talat.

Hoppas du fick lite hjälp av detta och fråga mig gärna mer om du vill.

Novelli: en fråga.
Det är väl bättre om man säger till barnet att det den gör är Fel och man inte gör så, än att avleda?

Nej, för så små barn förstår inte innebörden av att göra fel utan agerar likadant igen i och med att detta beteende fick föräldrarna att reagera kraftigt och en reaktion är ju det de vill ha från början.

Jag vet att det låter konstigt för vissa men avleda är det som funkar bäst i längden.

Okej. Ja det låter verkligen jättekonstigt

Från vilken ålder ska man säga ifrån då?

Vet inte exakt men så fort de börjar förstå. Man kan ju säga ifrån redan tidigt men då lugnt och försiktigt, man ska alltså undvika att låta arg och i stället låta ganska neutral och försöka förklara för det och avleda så det får annat att tänka på.

Det handlar om att inte ge barnen några vapen som man inte vill att de ska ha. Om man till exempel bor i en lägenhet där folk klagar på ens barn som kanske springer över golvet så kanske man är jätterädd för att det ska låta och barnen är ju supersnabba på att ta upp dessa signaler från föräldrarna och kan använda detta mot dem då de vill ha uppmärksamhet etc.

Exemplet ovan var från mitt eget liv: Min då åttaåriga dotter brukade göra just detta med att stampa i golvet för hon visste att då fick hon min fulla uppmärksamhet och fick som hon vill för hon visste att jag var livrädd för att bli vräkt.

det hela löste sig fint då vi flyttade till hus och hon började som vanligt stampa i golvet när hon inte fick som hon ville men jag struntade ju det, för vi hade inga grannar under.

Hon slutade tvärt med detta beteende efter detta.

Vi har fått tipset ang vår 2,5-åring som snart ska få syskon att om hon är våldsam mot oss eller bebisen ska vi säga "nej, du får inte slåss", lyfta bort henne och sedan ägna uppmärksamhet mot bebis eller ngt annat. Detta för att hon inte ska kunna använda våld som ett sätt att få vara i centrum. Det är BVC som tipsade oss om det här och det känns vettigt tycker jag.

Även om ditt barn än yngre kan du ju testa i några dagar och se om det funkar. Det handlar inte om utfrysning utan bara att inte ge uppmärksamhet just i stunden då barnet slåss. När jag bara sa nej, blev arg eller försökte visa med kroppsspråk att det gjorde ont skrattade hon bara. Det blev en skojig lek för henne.

Vår tjej bets och slogs en period men det gick över. Nu har hon övergått till att puttas. Men mycket mer sällan än tidigare.

Precis som jag skrev att vända uppmärksamheten mot något annat. Enda skillnaden är att om man säger nej du får inte göra och rikta uppmärksamheten mot det andra barnet så så är det svårt att sätta gränsen för vad som är utfrysning och vad som inte är det.
Ett barn på 2.5 år kan ha svårt att förstå att om jag är snäll nu så riktar föräldrarna sin uppmärksamhet mot mig igen.
Då föredrar jag att göra som jag skrev att ignorera beteendet helt och bara avleda det bråkande barnet mot något annat roligt. Man ska undvika att säga nej helt och hållet, tids nog lär de sig det ordet ändå ska du se och kommer att använda det flitigt.
Ett barn på 2.5 år är alldeles för litet för att förstå konsekvenser. Tids nog förstår det rätt och fel.
Man kan inte skynda på utvecklingen speciellt mycket.
Om man är orolig för det yngre barbet så är det bättre att flytta upp det i säkerhet än att utmana ödet.

Bvc har ändrat sin uppfattning många gånger under årens lopp och jag skulle inte ta deras åsikter för sanning.