Jag är i exakt samma situation som dig - förutom att jag inte har barn med min skrikande sambo.
Det gapas och skriks på spelet mest hela tiden, det är oerhört påfrestande att höra hans aggressiva stämma dag ut och dag in. Jag stänger in mig i köket med två stängda dörrar emellan mig och honom, ändå måste jag höra hans röst absolut hela tiden hela dagen lång, dag ut och dag in. Jag blir skitstressad, att han är förbannad och skriker hela tiden gör mig stressad, jag har börjat HATA hans röst, jag orkar inte höra hans röst honom längre!!! Jag blir på dåligt humör av att aldrig få lugn och ro, jag måste åka hemifrån varje dag för att uthärda att bo ihop med honom. Då jag inte har någonstans att ta vägen så går jag till gymet. Behöver väl inte ens säga att jag blivit rejält vältränad av att vara på gymet större delen av min fritid eller på timslånga promenader bara för att vila öronen från hans röst.... men vad gör man inte för att slippa höra skrikandet och svärandet..
Och nej, min sambo förstår heller inte att förhållandet är på upphällning. Han tror att vi har det jättebra, han anser att vi tillbringar mer tid tillsammans än vad de flesta andra par gör. Jag håller dock inte med honom om det, jag tycker inte att man tillbringar tid tillsammans bara för att man befinner sig i samma lägenhet, särskilt inte när han är absorberat av sitt spelande minst 12 timmar om dygnet medan jag gör allt för att fly från hans röst med stängda dörrar och ett evigt rännande på gymet.
jag utgår ifrån att du TS även sköter allt hushållsarbete också och all planering och allt annat som hör vuxenlivet till..? Det gör i alla fall jag, min partner prioriterar spelandet före allt annat och har inte "tid" att lyfta på röven och göra sin del av hushållsarbetet (trots att han är arbetslös). De partners vi har idag beter sig som förvuxna tonåringar som lever hos mamma utan större krav på sig än att på sin höjd duscha nån gång då och då. Vi förväntar oss för mycket av dem i fall vi förväntar oss att de ska bete sig som vuxna män.
Vad kan man göra.. Det enda jag kan komma på är att lämna honom. Han är van att köra sitt race och ogillar uppenbarligen att visa hänsyn genom att dämpa sig, bevisligen föredrar han spelandet framför mig. Han kommer ALDRIG någonsin komma få sådan respekt för mig att han faktiskt slutar med spelandet, hotet att göra slut har förlorat sin verkan då han fortsätter spela och jag ändå inte gör slut. Enda lösningen är att faktiskt göra slut och i framtiden förhoppningsvis träffa en man som faktiskt är vuxen och som därmed är redo att ha en vuxen relation.
Mitt råd till dig är att lämna honom.. förhoppningsvis ska jag lyckas leva som jag lär genom att lämna min sambo också. Han har fått för många chanser att ändra sig men är inte villig att göra det då spelandet är viktigare. Varför ska jag då slösa bort de bästa åren av mitt liv genom att vara frustrerad, ledsen och bortprioriterad när han inte ens kan skära ner på spelandet och umgås med mig en timme per dag eller åtminstone en timme varannan dag?
