Ledsen, förvirrad, osäker...amningsstopp??

Anningsstopp mitt i värsta Separationsfasen? Nej!

Samsov!! Alla sover bättre i jobbiga perioder och det betyder INTE att du kommer sova i samma säng som sonen när han är 18. Njut av er närhet och det band ni har! Låt honom visa vägen!

Föräldraskapet blir mer jämlikt längre fram! Just just just nu behöver din son dig massor! För att bli trygg och lugn. Ju mer du går honom till mötes desto bättre mår han och desto snabbare går det över!

1. Nej de flesta sover inte bättre av att man slutar amma eller byter mot ersättning/välling.
2. Ja, samsov med han om han vill det. Vi sover fortfarande med vår son på 1,5 år och kommer göra sålänge han vill, dumma kommentarer får man strunta i. Det finns ingen frisk tonåring som sover kvar i föräldrasängen!
3

Åh så försvann halva inlägget ....

3&4. Nej jag har aldrig fått det rådet. Gör som du själv vill och tycker känns bra, just mellan 5-10 månader minns jag att vår son var mycket gnällig och sov jättedåligt men det kommer gå över, även fast tiden just då känns som en evighet :) Men det blir lättare om man bara följer barnet och lyssnar på deras signaler istället för massa "tvång och regler". :)

Åh tack för så snabba svar!

Ja det är ju så jag känner. Att jag vill låta honom snutta och vara nära precis så mycket han vill. Vi mår båda bra av det, eller det finns liksom inget annat sätt som känns som något alternativ. Inte just nu i alla fall.

Det bästa är kanske bara att acceptera läget, samsova istället för att kliva upp och böka, och amma så mycket som han vill.

Fattar bara inte grejen med folks tyckande kring amning. Folk frågar ofta hur länge jag ska amma (som att jag har nåt svar på det??) hur länge man kan amma, och till och med min egen mamma har sagt att "ja nu är det ju dags att börja trappa ner på ammandet". Trodde inte jag skulle vara en sån som tog åt sig, men detta har faktiskt gjort mig osäker och fått mig att känna mig jätteobekväm med att amma offentligt. Och värst är svärmors råd. För hon är ju ändå BVC-sköterska och vill självklart sitt barnbarns bästa och det blir liksom omöjligt för mig som i vanliga fall har mycket skinn på näsan att säga ifrån. Eftersom hon har en sån otroligt tyngd i och med att hon ju faktiskt är expert. Jättejobbigt. Hon var också en förespråkare av att börja med mat väldigt tidigt. Känns som stor skillnad faktiskt mellan Stockholm (där svärmor bor) och Sundsvall (min födelsestad). I Stockholm ska man börja tidigt med mat och helst sluta amma rätt fort och börja med ersättning istället. Konstigt.

skulle heller aldrig sluta ama när barnet behöver just den närheten som mest.. kom på några bra repliker att svara med så kanske just de blir lättare..  min är 3år nu och vill ibland sova med mig, helt okej tycker ja, även om ja får ont i ryggen utav de, eftersom hon är stor nu och tar plats,och sparkar mm, när hon va liten va de inga proble, vi samsov till 5ånader,sen hade hon sin spjälis intill min sng, och sov till tidig morgon ensam,sen somna hon om med mig efter hon ammat..

men de ja tänkte på, kanske äta lite enagos banangröt på kvällen? min tjej utreds för jölkallergi och äter den fast hon är 3år och igentligen borde slutat med pulvergröt.. men hon gillar den, och får i sig kalcium då.. kan ju även tillsätta lite rapsolja i den, fett ger bättre sömn sa en barnläkare till mig förr.. skadar ju inte iaf..

även om svärmor är bvcsköterska behöver hon inte vara en uppdaterad sådan, tiderna förändras, och alla vill inte göra lika, mkt bättre att amma ju.. och han blir trygg av de.. urs vilken elak mamma som säger så !  säg att du tänker amma till han börjar i skolan !

Han äter enagogröten både till frukost och på kvällen, den är uppskattad. Han sover ändå inte. Tror inte egentligen han är hungrig alls på natten, tror bara det är närhetsbehovet. Från nio ikväll fram tills nyss har han vaknat varje halvtimme. Han är oerhört lättväckt också, liksom på spänn hela tiden, rädd att missa nåt spännande antar jag :)

Antar att svärmor menar att det går att komma ifrån det här med att han vaknar och  bara vill snutta. Att hon ser det som någon slags dålig vana och att han kan få närhet ändå. Men... det skulle inte gå och jag tänker inte utsätta min son för det traumat känner jag starkt nu.  Han äter ju ändå bra på dagarna så det borde väl börja ge sig av sig självt så småning om.

ang lättväckt, så är min dotter de med, så hon sover med radio/saga på tills vi lgt oss, då sänker ja den, sen stänger av.. då vaknar hon inte av att vi skramlar ed disk,plötsligt ljud på tven eller nån av hundarnas gruff.. kanon!! 

ja "tvingade" min dotter att ta en snutte, hade den mellan henne och mig när vi gosade, och sen la ja den hos henne... kunde även ta av mig tshirten ja haft på mig (ren men utan parfym) och lgga som snutte hos henne, MEN hon hade napp, så hon hade inte samma snuttbehov på mig,utan de va mest när hon va hungrig hon ville tutta, annars räckte de å vara nära bara..  å vill dom snutta är de ju jobbigare å göra en flaska varje gång.. tutten är ju klar på nån sekund -och är gratis & nyttigare och bättre på alla sätt..  blir de fler barn ska dom ammas längre (slutade vi 10mån med dottern, för hon bets så hämskt då..)  och vänta med napp längre -började efter nån vecka med dottern, och vänta med smakisar -bvc tyckte vi skulle börja vid 4mån..

morr, allt kom inte med..  
vet itne hur dagarna ser ut,men om man tankar extra mkt närhet under dan kanske han kan sova bättre på natten? tex ergonomisk sele eller bärsjal?  men kan ju vara en fas som ni måste rida ut helt enkelt..  oavsätt är de dumt att sluta amma i en sån känslig fas...

Usch, jag tycker att alla trångsynta BVC-sköterskor över 50 år borde tvingas till fortbildning för att lära sig att vanorna har ändrats (alla sjunger inte vällingens lov à la 70-tal), alt. gå i förtidspension.

Du ska givetvis fortsätta amma din son när han så tydligt visar att han behöver det! Han är bara ett spädbarn och mår bra av bra av amningen. Bröstmjölken (alt. ersättningen) ska ju vara huvudfödan tills ett spädbarn är ett år.

Varför ska alla alltid se uppmärksamhetstörst och närhetsbehov som något negativt? Vi pratar om små, små bebisar som bara vill fortsätta göra det som har blivit helt naturligt för dem. Det händer ju massor med saker under en bebis första år. Självklart behöver han amma, tanka närhet och trygghet när han håller på att utvecklas så mycket. Tids nog kommer ni att sluta med amningen, men kanske inte mitt i en så käsnlig period som den han upplever nu...

Lägger till att samsovning har varit min räddning. Äldsta sonen samsov med oss från 3,5 mån tills han var 3 år. Lillasyster samsov praktiskt taget hela tiden med oss till hon var 2,5/3 och lillebror gör som ni gör nu - sover halva natten i spjälsängen och halva natten bredvid mig i dubbelsängen. Visst, maken har inte varit med på noterna helt och det har blivit en del sura miner, men om det enbart är jag som ska gå upp och ta hand om bebisen på natten, så få det liksom bli på mina villkor.

jag lärde mig somna om medans hon ammade på natten, då kan du verkligen tjäna sömn på att samsova!!

I Norge där jag bor rekommenderar alla BVC sköterskor att man ska delamma till 12 mån, det är ju bra för barnet! Dock kan de tycka att man ska sluta amma på natten men det är inte alltid så lätt. Har en elvamånaders som fortfarande ammar några ggr varje natt.

Kan tillägga att jag slutade nattamma mitt stora barn när hon var nio månader men hon vaknade lika ofta för det och fick sövas om med vaggning och napp. Det är normalt att småbarn vaknar på nätterna. Tyvärr kan man ha mer eller mindre tur men tror inte det beror på hur man gör som förälder. Har en kompis vars store son alltid sov hela nätterna. Den lille däremot knölade länge med sömnen och de försökte göra likadant med honom men det funkade inte.