vadå HEN

Ja, de allra flesta förespråkar ju hen som ett tredje pronomen, för att ersätta "han/hon", "personen", "vederbörande" etc. när man pratar eller skriver om en person som man inte vet vad denne har för kön, eller inte vill avslöja personuppgifter.

Att helt och hållet ersätta han och hon känns som en väldigt teoretisk och akademisk diskussion som inte har särskilt stor förankring i det allmänna språkbruket. 

Men tittar du på andra språk, till exempel Finland, så har de bara ett ord ("hän") för han/hon från början. Och nog är pojkarna pojkar och flickorna flickor även i Finland?

Därmed inte sagt att det motiverar att man gör en forcerad social språkförändring i Sverige, men barnens uppfostran tar knappast skada av det per automatik.

Variationsbehov. Det känns otroligt stelt när man fem meningar i rad har skrivit om "barnet".

Det ser mindre stelt ut om jag kan varva "barnet" med "hen" i samma text, precis som när jag i vanliga fall varvar "barnet" med "han" eller "hon".

Hen, henom och hens är mig veterligen de etablerade böjningsformerna.

Men just Polarn och Pyret har ju gjort ett politiskt statement i att de inte har könsseparerade avdelningar. Vill du väldigt gärna handla rosa prinsessklänningar är det bara att knalla in på H&M istället. Ska inte varje affär själva få bestämma över sitt sortiment?

Som sagt, det handlar om vilken ton man vill förmedla och är bara ytterligare ett ord som hjälper till att variera språket så att det i vissa lägen kan kännas mer flytande. Självklart finns det massvis med andra ord man kan använda istället, så ingen kommer någonsin att bli tvingad att skriva hen om det känns onaturligt eller obekvämt. Men tänk meningen i ett lite längre sammanhang, t.ex.:

"Jag ringde min försäkringshandläggare, men personen hade gått för dagen. Hen har semester resten av veckan men jag får kontakta en annan handläggare imorgon. Om jag inte får tag på denne heller kommer jag att bli arg!"

Det där var väldigt intressant tycker jag! På vilket sätt känns "hen" mer avhumaniserande och objektifierande än att använda titlar och andra könlösa omskrivningar? Få saker känns så distansierande som att bli tilltalad med "personen i fråga" eller "vederbörande" tycker jag 

Jag tänker mig ofta att det nog skulle vara enklare att "av-objektifiera" ordet den, och börja använda det på människor, än att införa det helt nya hen. Inte minst som det har en ganska enkel koppling till "denne" som redan används istället för hen på många håll. Men tyvärr brukar jag inte få så stort stöd för den linjen 

En kort men intressant text på temat hur och när rosa blev en tjejfärg: http://jezebel.com/5790638/the-history-of-pink-for-girls-blue-for-boys