Bröstförstoring.
Tjena! Här är en till Sillis-brud!
Jag opererade mig för 7 månader sen.(Hjälp vad tiden går fort!) Jag är 172cm lång och väger ca 67 kg, hade innan operationen en (i H&Ms storleksskala) en a-kupa. Jag har aldrig tyckt att mina bröst passade mig, jag är rätt rak i kroppen utan former. Mina älskade tuttar gjorde mig mer kvinnlig s.a.s. ÄNTLIGEN fyller jag upp en bh!!
Mitt beslut har inget att göra med någon annan, har aldrig haft någon kille som gnällt att jag har haft små bröst utan jag gjorde detta för MIN skull, jag vill kunna passa i kläder. (har aldrig någonsin haft så många klänningar som jag har nu
)
Jag gjorde enbart en bröstförstoring, la in 500cc, framför muskeln, mentor heter mina implantat. Jag gjorde dom på Proforma Clinic och min kirurg var Örjan. Jag är Otroligt nöjd med han som kirurg och resultatet av mina bröst. Jag gick på fina tabletter i en vecka som gjorde att jag sov i princip hela tiden, första dagarna var värst. Hade så ont att jag spydde, grät och kämpade mig upp ur sängen för att ta mig till soffan. Men skam den som ger sig, det som inte dödar det härdar. Jag skulle ha gjort om hela proceduren igen om jag fick. 
Efter en och en halv vecka var jag tillbaka på jobbet (kontortjänst), tog det jävligt lugnt och gjorde inga onödiga lyft, eller pressade bröstmuskeln mer än nödvändigt.
Började träna styrketräning igen efter 3 månader, tejpen över ärren tog jag bort efter 5½ månad.
Mina bröst nu då? Ja har en G-kupa (ser ut som D), har lite förlorad känsel i högra underdelen, där är även bröstvårtan lite känsligare. Bristningarna kom ju som ett brev på posten men har inga andra problem.
Jag är svinnöjd!
Jag hade för mig att man kunde få problem med amningen vid ankarlyft eftersom du flyttar bröstvårtan, fast det där har jag ingen blekaste aning om, jag ska inte ha fler barn nu
Sjukt nervös, men det går säkert bra!