Hur kan jag få min son och min pojkväns relation att funka?

Jag har ett problem som har börjat dyka upp alltmer och mer. Har en fyraårig pojke som jag har ensamt ansvar för : dvs hans pappa bor i samma stad men skiter mer eller mindre i sin son och har ingen kontakt med honom. Min pojkvän har ställt upp för min son vad gäller dagishämtning, passning, handling av kläder/leksaker/utflykter/mat och uppfostran. Men det är det sistnämnda som nu har börjat skapa riffar mellan oss tre.

Problemet: Min son har börjat småljuga på dagis, vänner,familj etc.. Det kan handla om att han anklagar en pojke för att slå honom på dagis, att jag har varit dum och slagit en flaska på golvet ( inte sant) och att den ena vuxen har skrikit eller varit elak på ett eller annat vis - men han själv har aldrig gjort något. Givetvis har jag alltid trott på honom och delat ut stora utskällningar hit o dit - övertygad om att min son talade sanning. Tills det började uppenbara sig för mig att det inte var så överdrivet och att även han hade en del skuld i det hela. Detta har börjat gå min pojkvän på nerverna. När han till ex säger till min son att inte göra si o så, och min son gör det ändå - eller låtsas att han inte hör. När min pojkvän då ifrågasätter varför han inte lyssnar och kräver ett svar - vilket är då min son börjar ljuga eller svara med frågor, eller helt enkelt beter sig förvirrat : varför gör han så?
1) Enligt min pojkvän så är det en manipulation från min sons sida, och att jag är alldeles för slapp vad gäller uppfostran av honom. Att detta leder till svårare problem i framtiden och att jag sätter honom som den "onde" när jag tar så lätt på det medan han inte tolererar det. Det sistnämnda vill jag ju verkligen inte - därav söker jag nu en lösning på det här.

2) Jag kan hålla med till viss del men tror även att min son blir ställd av ett sådant förhör som kan pågå i en timma. Och jag tror även att han är rädd för att svara fel. Vad svarar man på en fråga som: Varför lyssnar du inte? Varför ljuger du? , utan att svaret ska vara till ens egen nackdel. Enligt mig borde man först och främst skapa ett förtroende som tar sin tid - och sedan kan man ta till sådan förhör. Och utan att det ska bli till långsinta dagar då han vägrar prata eller leka med honom som straff för att han inte svarar på frågan.

Något annat som dykt upp är att min pojkvän känner sig utnyttjad, kränkt och betydelselös inför min son vilket sårar honom. Fullt förståeligt då han är den ende som ställt upp på min son som en riktig pappa ska och när han då inte talar med honom för att få min son att se att han blir ledsen, så struntar min son helt enkelt i det efter några försök då han kommer och säger "förlåt" eller försöker snappa upp nån konversation med honom så att det blir bra. Detta tar han som ett tecken på att min son inte bryr sig om honom. Vilket jag anser inte stämmer alls. Min son har haft sin pappa, hans morfar, två x till mig som kommit och försvunnit ur hans liv utan besvär. Enligt mig så tar det tid att faktiskt våga stå nära någon igen. Den enda har ju alltid bara varit jag! Och när inte min pojkvän är där så frågar min son efter honom. Och något som är ytterst viktigt är att han är den första som min son sett som en "låtsaspappa".

Anledningen till att jag blir upprörd över detta är den dåliga stämningen hemma. Och vi har allvarliga planer på att flytta till en annan stad- flytta ihop vill säga och detta väldigt snart. Vi har även pratat om att bilda familj ihop. Det är därför jag redan nu vill få detta att funka så gärna. Jag hoppas jag får bra insikter, åsikter av er som kan hjälpa min lilla familj.