Juni-barnen

Någon mer här som får ge lite ersättning ibland efter amningen?

Har dom blivit hårda i magen? Min bebis har inte bajsat på 4 dagar :(   

Här kommer min förlossnigsberättelse

Onsdagen den 13 juni på BF+8  ringde jag förlossningen  pga minskande och svaga foster rörelser och åkte in på kvällen vid 21 för kontroll. Dom tog CTG och gjorde ett UL och allt  var bra.

Barnmorskan ville göra en undersökning och jag var öppen 2 cm och gjorde en rejäl hinnsvepning. Hon hoppades jag skulle återkomma under natten och föda barn.

Redan i bilen påväg hem kände jag en ganska kraftig mollande värk som kom och gick som höll på under några timmar men tog 2 panodil och jag kunde sova ganska bra under natten.

Vaknade runt 8 på morgonen den 14:e av att värken kom tillbaka och nu var dom rejält smärtsamma så jag fick ringa hem mannen från jobbet så han kunde ta dottern då jag kände att jag inte kommer fixa det själv. Men det skulle dröja ett tag innan han kom hem och dottern och jag bädda ner oss i soffan och jag börja klocka värkarna. Dom var väldigt oregelbundna med allt mellan 5,4,10 och 12 min emellan. 

Under hela dagen gick jag med dessa oregelbundna värkar som till och med kunde stanna av om jag satt stilla för att sen komma tillbaka direkt när jag reste mig upp och gick.

Mannen rinde till min mamma och berättade att jag hade värkar och att hon nog skulle förbereda sig att stanna hemma från jobbet. Några minuter senare kom hon hit och hämta dottern så dom kunde gå en runda på stan och mysa under dagen.

Vid 16 tiden ändrade värkarna karaktär och gjorde mer ont i benen på något vis och jag blev mer och mer påverkad av smärtan. Jag ringde till förlossningen och berätta att mina värkar blir inte regelbundna och har hållt på så hela dagen. Fick ett ganska nosigt svar tillbaka att dom ska vara regelbundna och att det kanske till och med kan stanna av helt som det kan göra efter en hinnsvepning.

Bestämde mig för att ta ett bad och låg där i ca 1 timme och sen orkade jag inte mer. Värkarna var mycket smärtsamma men fortf väldigt oregelbundna. Genast efter jag gått upp ur badet gick jag raka vägen till duschen och prova det ett tag och det var skönt för ryggen. Jag börja känna mig illamående och hade så ont nu att jag inte visste var jag skulle ta vägen.  Sedan började jag kräkas av smärta.

Vid 19.00 ringde jag FL igen och sa att jag står inte ut mer, jag kräks av smärta och har så ont. Hon tyckte dom fortf var för oregelbundna men jag bad om att få komma in iaf och det fick jag till slut.  Fixa det sista här hemma och begav oss sedan ner mot Lund. Var inne ca 20.30 och barnmorskan undersökte direkt och jag var så rädd att bli hemskickad igen. Men till vår förvåning säger hon att jag är öppen 6-7 cm och kraftigt buktande hinnblåsa.

Kl. 21 var det skiftbyte och jag fick en fantastisk BM, och jag kan till och med känna mig lite ledsen över att jag kanske aldrig kommer träffa henne igen.

Hon undersökte också mig och erbjöd mig lustgas som jag tyckte fungera jätte bra denna gången. Sen blev det både pilatesboll och mannen massera mig. Tillsammans kämpa vi oss igenom värk efter värk och jag tror ALDRIG jag och min man har haft ett sånt bra samarbete någongång förut. Låter kanske som en dålig kliché men det var fantastiskt. :)

Vid 23 bad jag om EDA och narkos kom direkt och även denna fungera super denna förlossningen. Tog inte alls med dottern. BM bad mig gå och kissa för bebis ligger och stångar med blåsan och jag satt där länge och försökte men fungerade verkligen inte tillsammans med EDA:n. Under tiden jag satt på toa kände jag att det börja trycka ner och tänkte jag måste ta mig tillbaka till sängen. Jag fick ringa på kl och USK kom och jag bad henne hämta BM för det började tycka på. CTG: n hade svårt at registrera bebisen så hon fick sätta en elektrod och vattnet gick och hon kände jag var öppen 10 cm. Dom sattte även en kateter och tappa blåsan.

Krystvärkarna var nu starka men jag fick inte lov att krysta utan bebis och kroppen skulle själv arbeta ut huvudet för att minska risken för att spricka för mycket. I drygt 20 min fick jag bara flåsa och kämpa emot krystvärkana. Detta var det värsta under hela FL.

Men så fort huvudet var ute fick jag lov att krysta och och upp på bröstet kom vår lilla underbaring med sina 4530g och han var 56 cm lång. Han föddes den 14/6 kl 00.48.

Hade alla förlosningar varit så här hade jag kunnat föda MASSA barn. :)