Juni-barnen

Delar med mig av min erfarenhet av nattskräck...
 Min dotter hade nattskräck tills hon blev runt 5 år. I början visste vi inte vad det var då hon ofta vaknade ca 1 till 2 timmar efter hon somnat och var otröstlig. Hon ville inte bli tröstad utan kunde flaxa med armarna. Man kände sig väldigt ängslig själv när man inte kunde trösta henne alls. Man försökte och försökte och tillslut så la hon sig bara och fortsatte sova. När vi fick veta att det var nattskräck så blev det mycket lättare att hantera det hela då man visste att hon sov när hon fick dessa "panikgråten" och inte blir påvärkad av dom. Som tur är det något som dom växer ifrån men det kan vara jobbigt när man inte vet vad det är. Hon såg ju vaken ut när hon satt i sängen och grät fast hon sov för hon var okontaktbar. Man kan väcka innan dom får nattskräcken så att dom vaknar och somnar om. Gäller att klocka några nätter i rad för det kommer när dom går in på djupsömn.

Ingen bebis här heller men det är 17 dagar kvar...

Har hunnit skum läst igenom tråden nu. Det tog ett tag att komma ifatt när ni skriver så mycket... Vilket är intressant att läsa förståss. Men har inte hunnit skriva någon fl berättelse än men det kommer så småningom. Nu hör jag hur det brummar i blöjan så det var den egna tiden de.