Juni-barnen
Nu har jag landat lite och tänkte berätta lite 
Som sagt allt började i torsdags kväll, hade värkar som var hanterbara, fredag likaså, var dock mer intensiva men dock alldeles för länge mellan, allt mellan 7-20 minuter mellan värkarna, men de var så starka att jag inte kunde sova på hela natten. Ringde förlossningen på morgonen, men de rådde mig till att försöka vila under dagen och skulle det inte gå skulle jag få komma in på kvällen och hämta sovdos. På morgonen vid halv 11, gick slemproppen, och värkarna fortsatte, trodde dock bara detta var för värkar, hela lördagen gick, och jag kunde inte sova så på kvällen åkte vi in och undersökte mig och hon kände inte tappen, så det var inte förlosssning på gång som hon sa, och jag fick, en bricanyl en morfin tablett och två panodil, kunde iaf sova lite halvt på natten där, men upplevde fortfarande värkarna, men mer dova och satt mer tryck i ryggen, men gick att hantera. Söndagen var på timmarna gick, återkom värkarna och de gjorde mkt mer ont och blev allt svårare att hantera. Eftersom man bara får två sovdoser bestämde jag mig att försöka ta mig i genom natten utan, men det blev omöjligt. Jag la mig i soffan, och värkarna kom med 6-10 minuters mellanrum, fortfarande för glest mellan, men när de kom kved jag mig runt i soffan. På morgonen gick sambon som vanligt till jobbet, jag grät av smärta med var beslutsam att han skulle minsann gå, så jag skulle försöka sova. Gick in i duschen, då blev värkarna värre, både grät och pustade i duschen. Eftersom jag hade haft ont i så många dagar, tänkte jag att allt bara var för värkar, och att det skulle vara såhär. Så efter duschen la jag mig i soffan, och sambon ringde, då brast jag i gråt och han kom hem, vi åkte till förlossningen för att hämta min sista sovdos, för jag var så trött. Blev uppkopplad på ctg med tårar som sprutade låg där i 20 minuter, så kommer bm in och säger: Ja, du har ju lite sammandragningar ( Hade 5-6 stycken kraftiga på 20 minuter ) Vi ska undersöka dig, sen får du gå hem och försöka sova.
Underbart tänkte jag !
När hon började undersöka mig, så tittade hon på mig och sa, vi skickar inte hem dig, du är i aktiv förlossning och är öppen 5 cm, du ska få ett förlossningsrum.
Fick nästan lite panik, vi hade inga grejer med oss, vi skulle ju bara hämta tabletter, inte föda barn då!
Men jag hade ju inte så mkt att välja på :)
09:00 blev jag inskriven
Sambon åkte hem, hämtade grejer jag installerade mig på rummet, fick akupunktur en i pannan en i huvudet ( var dock värdelöst,, enligt min mening ) Bestämde mig för att lägga mig i badet, och det var helt underbart.
efter 1 timma i badet, kom blödningarna, värkarna blev allt mer svåra att hantera vid 11 tiden jag fick in lustgasen.
11,30, berättade jag för dom att jag antagligen ville ha ryggmärgsbedövning, men att det inte var säkert, så de var tvugna att säga till innan det var försent. Då fick jag gå upp ur badet så de kunde undersöka mig.
hade då bara öppnat mig 7 cm. Och då bestämde jag även att inte ta någon ryggbedövning utan köra med lustgasen bara.
13:00, var min kropp helt slut, utan mat och sömn och efter allt som redan hänt, bestämmer bm att man ändå ska ta ryggmärgsbedövning för att jag ska slappna av. Fick den 13:15, och då somnade jag fram till 14, sen var värkarna i gång igen.
Ibland var de jätte intensiva och kraftiga, ibland blev de jätte oregelbundna.
Som sagt allt började i torsdags kväll, hade värkar som var hanterbara, fredag likaså, var dock mer intensiva men dock alldeles för länge mellan, allt mellan 7-20 minuter mellan värkarna, men de var så starka att jag inte kunde sova på hela natten. Ringde förlossningen på morgonen, men de rådde mig till att försöka vila under dagen och skulle det inte gå skulle jag få komma in på kvällen och hämta sovdos. På morgonen vid halv 11, gick slemproppen, och värkarna fortsatte, trodde dock bara detta var för värkar, hela lördagen gick, och jag kunde inte sova så på kvällen åkte vi in och undersökte mig och hon kände inte tappen, så det var inte förlosssning på gång som hon sa, och jag fick, en bricanyl en morfin tablett och två panodil, kunde iaf sova lite halvt på natten där, men upplevde fortfarande värkarna, men mer dova och satt mer tryck i ryggen, men gick att hantera. Söndagen var på timmarna gick, återkom värkarna och de gjorde mkt mer ont och blev allt svårare att hantera. Eftersom man bara får två sovdoser bestämde jag mig att försöka ta mig i genom natten utan, men det blev omöjligt. Jag la mig i soffan, och värkarna kom med 6-10 minuters mellanrum, fortfarande för glest mellan, men när de kom kved jag mig runt i soffan. På morgonen gick sambon som vanligt till jobbet, jag grät av smärta med var beslutsam att han skulle minsann gå, så jag skulle försöka sova. Gick in i duschen, då blev värkarna värre, både grät och pustade i duschen. Eftersom jag hade haft ont i så många dagar, tänkte jag att allt bara var för värkar, och att det skulle vara såhär. Så efter duschen la jag mig i soffan, och sambon ringde, då brast jag i gråt och han kom hem, vi åkte till förlossningen för att hämta min sista sovdos, för jag var så trött. Blev uppkopplad på ctg med tårar som sprutade låg där i 20 minuter, så kommer bm in och säger: Ja, du har ju lite sammandragningar ( Hade 5-6 stycken kraftiga på 20 minuter ) Vi ska undersöka dig, sen får du gå hem och försöka sova.
Underbart tänkte jag !
När hon började undersöka mig, så tittade hon på mig och sa, vi skickar inte hem dig, du är i aktiv förlossning och är öppen 5 cm, du ska få ett förlossningsrum.
Fick nästan lite panik, vi hade inga grejer med oss, vi skulle ju bara hämta tabletter, inte föda barn då!
Men jag hade ju inte så mkt att välja på :)
09:00 blev jag inskriven
Sambon åkte hem, hämtade grejer jag installerade mig på rummet, fick akupunktur en i pannan en i huvudet ( var dock värdelöst,, enligt min mening ) Bestämde mig för att lägga mig i badet, och det var helt underbart.
efter 1 timma i badet, kom blödningarna, värkarna blev allt mer svåra att hantera vid 11 tiden jag fick in lustgasen.
11,30, berättade jag för dom att jag antagligen ville ha ryggmärgsbedövning, men att det inte var säkert, så de var tvugna att säga till innan det var försent. Då fick jag gå upp ur badet så de kunde undersöka mig.
hade då bara öppnat mig 7 cm. Och då bestämde jag även att inte ta någon ryggbedövning utan köra med lustgasen bara.
13:00, var min kropp helt slut, utan mat och sömn och efter allt som redan hänt, bestämmer bm att man ändå ska ta ryggmärgsbedövning för att jag ska slappna av. Fick den 13:15, och då somnade jag fram till 14, sen var värkarna i gång igen.
Ibland var de jätte intensiva och kraftiga, ibland blev de jätte oregelbundna.
13:50 går vattnet, 14:00 var jag 10 cm öppen.
Sedan rullar timmarna på, jag vår värk stimulerande dropp, för de avtar och min kropp och livmodern var jätte trött.
15:00, ser de att vattnet ändrar färg, så hon har bajsat i vattnet, men det var ingen fara, då hjärtljuden fortfarande var pigga.
ända fram till kl 19 låg jag med värkar men de riktigt krystvärkarna kom inte igång, jag for upp och ner ur sängen ( sån jäkla pina ) .
vid 20:00 kom mina krystvärkar, då jag var så trött kände jag inte av värkarna, och visste inte när jag skulle krysta. vid 20 över 8 Då blev lillan jätte stressad i magen, fostervattnet var jätte tjockt och bm tittade på min sambo och sa, nu är det så att hon måste ut, och det kommer hända fort.
Minns bara hur jag tittade på min sambo och han blev jätte nervös och tårarna på honom började rinna. Eftersom jag var rättså groggy, så förstod jag aldrig att hjärtljuden gick ner. På 2 minuter kom det folk från överallt, 2 läkare och 4-5 barnmorskor. De försöker först hänga på min mage och trycka ut henne, inget fungerar och hennes hjärta blir svagare. Då bestämmer de att sätta sugklocka och även klippa upp mellangärdet på mig. De sätter klockan på huvudet och håller i saxen, då minns jag att jag tänker. Neeeeeeej, inte klippa inte klockan.
20:59 Då fick jag någon kraft från någonstans och poof så var hon ute, på mina egna krafter. De slänge upp henne på min mage, torkade henne, handlar nog om 5 sekunder, och ja säger, varför skriker hon inte? varpå jag får gen svaret, detta måste gå undan, de tar min sambo och Tyra och halva rummet försvinner. Kvar ligger jag, förstår ingenting, vad som hände och inte. Frågar om tyra hela tiden, vad som händer. Då kommer det ett nytt team med läkare och bm, min moderkaka sitter fast och de når den knappt, jag får blödningar. De trycker på magen, och läkarn försöker ta ut den, inget fungerar. De frågar mig om de får tillåtelse att försöka få ut den utan operation, för det var tvunget att gå fort. Men visst, det går bra.
De bad mig andas i lustgasen hela tiden, och jag minns mig själv hur jag låg och tryckte masken och bara skrek så ont det gjorde. märkte nästan av deras panik när inget gick som det skulle. Mitt i allt kommer min sambo in med Tyra, och de mår bra <3
jag låg fortfarande och skrek i masken, och hörde långt borta hela tiden, hur läkarn ifrågasatte om de fick fortsätta och hur det gick med mig, om jag mådde bra osv. Det var kaos.
Efter 45 minuter, hade de fått ut hela moderkakan, de fick pussla ihop den för att se så hela var ute, men det var den. då var kl 22 ungefär.
Allt började rundas av, paniken började lägga sig, och jag började hämta mig. Fick upp min älskade dotter på bröstet medans min sambo bröt ihop och stod och pussade mig på pannan. Nu var det klart vi var en familj, och våran älskade lilla dotter var här, Tyra!
Fick bara något enstaka stygn, pga trubbiga kanter, men sprack ingenting.
Under natten hade jag jätte mkt vita blodkroppar, och mina värden var jätte dåliga, men tack och lov hämtade jag mig fort, och de var redigerat till morgonen. Jag var jäkligt öm, mörbultad och ganska chockad över allt som hände. Men det var värt allt och är nu som bortglömt.
Jag upplevde det med moderkakan var det värsta, hade hellre legat och försökt förlösa i 12 timmar till, än att gå igenom det. Egentligen skulle det krävts operation, men vad jag förstod det som så var det väldigt kris, så de var tvungna att ingripa på plats.
Dagen efter fick jag nog höra av alla hur stark jag varit, de pratade mkt med mig om vad som hänt och varför osv.
Nu såhär när man läser journalen så förstår jag nog fortfarande inte riktigt vad som hände, jag är bara så glad att hon är här och att hon mår bra! <3
