Juni-barnen

Grattis till bebisen Sweet Life jag misstänkte att du hade fått vid det här laget :).

Ajajaj fy satan vad ont det gör att amma! Å det är problem att få henne till bröstet oftast vägrar hon eller blir hysterisk och bara skriker...det blev värre sedan hon fick flaska på bb avdelningen (koppen hjälpte ej hon behövde mer ersättning).
Ush man hoppas att det blir bättre...

Det är en såndär genomskinlig "plasttutte" man kan sätta på bröstvårtan va? Ja vilken ångest detta med amning kan ge...jag som alltid velat amma hoppas att det ska kunna funka..att det skulle vara såhär svårt å göra så ont hade inte jag räknat med riktigt..jag fokuserade mest på förlossningen...

Jaha det är som med min flicka hon gapar å pickar men lyckas inte ta bröstet ibland....ibland har det gått jättesnabbt men jag vet inte varför det funkar dessa gånger. Jag har provat olika sittställningar, legat ner hållt henne på olika sätt, bäddat med kuddar å nu igår när jag kom hem även en amningskudde. Men det är lika svårt hur man än gör känns det som...ska verkligen kolla på apoteket efter en såndär amningsnapp!

Kanske är bra att ha en bröstvårtskräm då oxå..

När det gäller bröstpumpar ska man satsa på en biligare variant eller den där för 549 kr som passar till en Calmaflaska? Är den dyrare mycket bättre å värd pengarna?

Håller med dig Sweet life om att det var tufft att föda barn..jag hade SÅ ont trots att jag bara öppnade mig 2 cm på 1,5 dygn med jobbiga värkar.

När jag kom in i måndags vid halv sju så kämpade jag i 5,5 timme hade lustgas sista timmarna å jag skrek under varje värk nästan..men ändå när de undersökte mig hade det inte hänt något trots att det gjorde outhärdligt ont jag fick nästan panik sista timmarna. Så kejsarsnittet blev räddningen. Gud så skönt det var när de la ryggbedövningen å den hemska smärtan försvann!!
Trots att jag skakade i hela kroppen och höll på att spy under ingreppet så var det en sån befrielse att det var "över". (Jag fick blodtrycksfall därav skakningarna som höll i sig i flera timmar.)

MEN eftervården på bb avdelningen var ju desto tuffare...man fick lära sig att stå (höll på att svimma första gången och det forsade ut blod på golvet som jag nästan halkade i) å sen ta några steg å tillslut gå...
å sen att gå på toa å duscha bara det var läskigt å jag behövde hjälpt med allt från killen.
De pressade en att kliva ur sängen på rätt sätt  själv utan hjälpmedel osv å jag var livrädd för jag hade så ont i magen/snittet.
Bröt ihop några gånger för en elak sjukgymnast var stenhård å tvingade mig att göra vissa saker jag kände mig orolig för. De ville väl bara väl att jag skulle komma upp på benen men det kändes som att jag var tvungen att pressa mig själv ännu mer när jag redan gav allt å lite till...nu känns det bättre även om man har ont fortfarande...men jag är rädd för att föda barn alltså...shit vad tufft det kan vara..känns just nu som att det räcker jag vågar inte en gång till ungefär..men man vet ju inte om det kan ändras med tiden..

Min mamma var med under förlossningens första del å hon var förvånad över hur ont jag hade det för henne tog det 4,5 tim att få ut mig å hon tyckte inte att det var så jobbigt eller att det gjorde så värst ont. Medan jag låg där å skrek endast öppen 2cm med värkar som hållit i sig i 1,5 dygn.

Samma sak med mig...det känns svårt å tufft med amningen men idag var vi på ett återbesök å där visade barnmorskan mig lite teknik...men det funkar bra när man har hjälp av proffs sen går det mindre bra när man är hemma :(. Men jag ska försöka att kämpa på lite till..jag får oxå ge ersättning efter typ varje mål..

Oj Petra att du redan orkar tänka på nästa bebis jag varken orkar eller vågar just nu :P.
Jag är trött har fortfarande lite ont efter snittet å försöker komma in i rutinerna med bebis vilket inte alltid är lätt (amningen osv) även om det är underbart...för att inte tala om skräcken inför en till förlossning!
Ush jag har inte glömt den än iaf..hoppas att man gör det såsmåningom.
Annars är det säkert många fördelar med att skaffa barnen tätt; de har nog roligt tillsammans sen och så har du ju klarat av barnafödandet sen :).

Men vad det ska vara svårt att bestämma namn till min "lilla" tjej då! Hon blev 2 v igår å alla frågar vad hon heter..men det är supersvårt att bestämma sig tycker jag.
Vi har kallat henne för Rultakajsa pga att hon var så stor så många säger att hon då borde heta Kajsa. :P

Killen vill att hon ska heta Alice å det är fint men verkar väldigt poppis.(vanligt). Alicia är ju sött oxå...
Sen vill man att det ska passa in på hennes personlighet oxå ju..hon verkar vara envis och stark och skriker högt när hon vill ha mat så då tänkte vi en liten Ronja kanske? Vårskriket i skogen tänkte jag på då haha ;).

Annars gillar jag gamla namn som Alma, Alva, Selma, Signe tex men det är inte pappan lika sugen på...han tycker att de låter för tantiga :P.

ÅÅÅ vad man ska vela då...:). I-landsproblem :P.