Juni-barnen

Var ni hungriga efter förlossningen? Vincent föddes i onsdags kväll och jag är inte speciellt hungrig.

GRATTIS! Ungefär 25 min och på båda brösten. Han äter tio minuter på varje ungefär och så försöker jag klämma in en rapning därmellan .

Är så glad att natten har varit bra här. Första natten hemma var inte alls rolig. Vincent var vaken i stort sett hela natten, han var nöjd med ändå vaken och var inte alls nöjd med att ligga ner så det var bara att bita ihop och somnade 7,30 på morgonen. Då grät jag nästan hela dagen. Andra natten gick bättre och vi fick iaf sova 2 timmar åt gången mellan maten. Natten inatt var toppen. Vaknade 2 & 5 och bara åt och somnade om på en gång, DET kändes så skönt att få komma ikapp lite med sömnen.

lägger ni er och vilar när era små vilar? Jag försöker göra det, iaf på em eller kvällen. Man vet aldrig hur natten ser ut

Elvis mamma - läkaren informerade mig efter snittet om att så länge man har avslag ska man absolut inte ha sex på grund av infektionsrisken. Jag känner att jag hellre väntar än riskerar en infektion.

Bvc här är stängt till imorgon och jag kan inte förstå hur man bara kan stänga! Vi skulle ringa i måndags men det gick ju inte så det får bli imorgon.

Imorgon ryker agrafferna

Verkar bli ännu en natt vaken! Nu har Vincent ätit sen kl 23. Bvc ringde idag så jag passade på att fråga och hon sa att när bebisen är 7-10 dagar så är första utvecklingen och de vill ha mer mat så typ två dygn kan det kännas som att de inte gör annat än att äta. Men VARFÖR ska det vara på natten?! Dagtid sover och äter han som vanligt!

Idaelinlivia - Vincent är jätteduktig på dagen och äter var tredje eller var fjärde timme och är nöjd däremellan, men nätterna är hopplösa. Lyckades sova två timmar med honom på mitt bröst och sen gav jag upp och sov en timme på soffan.

Nu åker jag till bm och tar bort agrafferna. Vad jag kommer ihåg så gör det inte ont så jag tänker fortsätta tro det

Inarosegarden - läkaren sa till mig att det kan komma och gå, alltså mer eller mindre under en längre tid.

Agrafferna är borta och det kändes inte, 18 st satt de. Såret såg jättefint ut, känns skönt! Vi var in på Bvc och vägde också. Från 3985 i söndags till 4250 idag . Skönt att se att han växer. 50 gram kvar till födelsevikt.

Havsjungfrun - på dottern som blödde i rumpan funkade bara libero och potatismjöl. Hon blev värre av alla salvor.

Zenoble - min dotter sov nästan alltid på mage, annars sov hon inte alls. Det är klart, de rekommenderar ju inte det men gör det som känns bäst för er. Känner ni er trygg med att sova på mage så är väl det bra.

Vincent blev två veckor igår och tiden går så fort! Jag har lärt mig att amma liggandes och tack för att det funkar!!! Han använder mig dock som napp på natten och jag har skitont i brösten på morgonen! Bvc var här i måndags och då vägde han 4430 (4300 födelsevikt) så det kändes jättebra. Gått
Upp över 400 gram sen vi lämnade bb .

Är det någon mer som har ont i ryggen? Läkaren på fl sa att det är väldigt vanligt för en graviditet är en långsam omställning för ryggen men förlossningen är så snabb så kroppen hänger inte riktigt med. Gör ont om jag sitter/står/går för mycket.

Tesssi - jag bara tar potatismjöl och "strör" ut och även stryker ut det lite. Behöver inte göra något annat med det.

Havsjungfrun - ja det kan säkert vara det med ryggen.

Sweet life - du behöver inte tycka förlossningen var underbar! Det tyckte inte jag varken nu eller förut, men denna gång var jag mer inne på vad som kunde hända. När alla frågade om det gick bra med dottern svarade jag: joo hon kom ju ut till slut iaf. Då vågade de flesta inte fråga mer.

Tycker också det är jobbigt med vikten. Inga kläder passar och jag mår nog sämre över det än vad jag erkänner. Gick upp 20 och har gått ner 10. Har varit överviktig hela mitt liv nästan tills jag gjorde en GBP och var nöjd med mig själv innan graviditeten så nu är det tufft.

Idag har vi varit på akuten med Vincent! Var en hemsk känsla. Han har varit lite blå runt läpparna några gånger och jag tänkte att jag kunde iaf ringa Bvc och fråga, de visste inte vad det var men skulle prata med en läkare OM hon träffade någon. Hon ringde upp efter en timme och sa att vi fick liv att komma ner till VC på en gång! Sambon sa att jag ammade men hon sa bara: avbryt det och kom hit! DÅ kom första paniken inom mig men jag kunde ju inte visa för dottern så jag bet ihop och vi klädde oss och packade in oss i bilen snabbt som attan! Ner till VC och läkaren lyssna på hjärtat, kände på magen och på pulsarna i ljumskarna. Hjärtat lät bra sa han men pulsarna var svåra att känna, jag tänkte inte så mycket på det för det var svårt redan på bb för vissa läkare. Han ringde barnläkaren på akuten som gärna ville träffa oss. Vi åkte till Falun och där fick vi träffa en läkare ganska snabbt som sa direkt att Vincent hade en "bra" blå färg. Han syresatte sig till 97-99% så det var perfekt. Tempen var bra. Hjärtat lät bra och pulsarna i ljumskarna kunde han känna. Läkaren kunde konstatera att det inte var något allvarligt utan att små barn lätt blir blå och att det hade med blodkropparna att göra. Om några månader blir barnen lättare bleka men nu blir det blåa. Han var bara ytligt blå och annars en pigg prins. Läkaren sa att det är bättre vi kommer tolv gånger än ingen gång och att vi var välkomna tillbaka om vi kände oss oroliga. Kändes jätteskönt att höra!