vuxet barn som flyttar hem till sina föräldrar med sitt barn?

Modern kanske är sjuk? Och behöver hjälp? Här så skickar vi vidare "ett skepp kommer lastat" (läs: problem) till soc. men denna familjen kanske gör det man gjorde för 50 år sen här i sverige nämligen hjälper varandra?

Helt upp till föräldrarna.. inget jag skulle lägga mig i.

Jag flyttade hem med min dotter när jag var 27! Flydde från en psykopat sambo, med missbruksbakgrund. Jag hade ett barn med mig på 2 år. Mina föräldrar var runt 55. Hade innan jag flyttade hem tre utflugna barn! Detta var deras förslag. Jag tog hand om min dotter som en vuxen människa fast jag bodde hemme, skötte hästarna på gården, disk, städning hemma, handlade. Ja, allt jag kunde för att avlasta mina föräldrar. Vist mina föräldrar ställde upp att skjutsa till dagis ibland eller ta hand om barnet vid behov. Men jag tog det aldrig förgivet. Detta var en lösning som var bra för oss. Både för mina föräldrar, för mitt barn och för mig. För en utomstående kanske detta är svårt att se. Men för oss var det en super bra lösning! Du kanske inte ser hela sammanhanget. Eller så är det som du säger en belsastning för morföräldrarna och de blir utnyttjade! SÅ kan det ju också vara!

Är föräldrarna a)förståndshandikappade eller b)stumma?

Om inget av de alternativen föreligger så ser jag inte probemet. De kanske älskar att ha sin dotter och barnbarn hemma hos sig. De kanske fått en mening med sitt liv igen. Många äldre tycker det är jobbigt när barnen flyttar.

Jag är helt säker på att dottern och barnbarnet inte skulle bo kvar där om de inte var välkomna.

De kanske gillar att ta hand om sitt barnbarn och hjälpa sin dotter?! Kanske dottern redan fått huset och föräldrarna planerar flytta ut? :)

Särskilda omständigheter måste väl råda? Knappast nåt permanent boende hon tänkt sig...får man anta!

Vilken bra lösning :) Folk lever alldeles för ensamt i sverige nuförtiden och jag anser inte att det är hälsosamt eller normalt att bo ensam, särskilt med ett barn. Mamman får avlastning, barnet får fler vuxna som brys sig om det och morföräldrarna får gulla med sitt barnbarn.

När jag var 30 så flyttade jag, min sambo och vår dotter hem till mina föräldrar. Vi skulle bo där en månad medan en vattenskada lagades men det drog ut på tiden samtidigt som vi inte fick någon dagisplats i vår kommun men föräldrarnas kommun kunde ordna en snabbt så det bestämdes att vi skulle bo där ett halvår. Medan vi bodde där insåg vi att lägenheten var för liten så den såldes och det tog tid att hitta nytt boende så vi kom överens om att vi skulle bo där i 6 månader till. Alla (både deras vänner och våra) undrade hur det egentligen kunde funka. Nu bodde vi i källaren med egen ingång (men bara ett 15kvm rum och ingen toalett vi kunde ju inte hänga där hela tiden). Men det funkade jättebra. När vi pratat om det i efterhand så har vi kommit fram till att det nog var det gemensamma intresset för dottern som gjorde att det gick så smidigt. Fast vi utnyttjade aldrig föräldrarna till att passa dottern i tid och otid. På hela året var vi iväg en kväll själva utan dottern men då var farmor barnvakt. Och vi är helt normala personer. Välutbildade hoginkomsttagare utan några "problem" mer än att vi saknade bostad. Det som jag tycker har varit mest positivt i detta är att min sambo är lite av en ensamvarg som inte är så mycket för släktträffar men i och med detta så har han lärt känna mina föräldrar jättebra. Det hade han aldrig gjort annars.

Min mans bror flyttade hem i vuxen ålder med sina barn till deras föräldrar och bodde där några år tills han kunde köpa en ny bostad. Han flyttade från sitt ex och mamman till barnen var som helt galen.

Det är väl upp till föräldrarna, tycker det låter som en toppenidé då jag inte tror att vi människor i grunden är gjorda för att vara så distanserade från familjen som vi är idag

Jag tycker det låter som om det är systerns syster som skriver här och som är irriterad för att föräldrarna nu ställer upp för systern och hennes barn mer än vad de ställer upp för henne. Sorry ts men så tolkar jag det.

Ja en sak som vi tyvärr märkta var att min syster och min svägerska "pratade ihop sig" om att vi utnyttjade mina föräldrar och det var väldigt tråkigt. Min mamma är jättenoga att behandla barnbarnen lika och visst blev det att hon träffade mitt barn mer än deras under den här tiden men det var mina syskons barn som hon passade över natten, hämtade på dagis och liknande. Och min sambo lagade nästan all mat i huset och vi gjorde verkligen vårt bästa för att bidra.