Så förbannat less på att spela glad när jag innerstinne drunknar!

Här är en till som bara vill skrika ut hur jag mår men vet innerst inne att det inte hjälper. Klistrar på det där j*vla leendet trots smärtan.
Vill så gärna själv gå där lycklig men det får visst förbli en dröm för mig...
Till hösten har vi försökt i två år :(

Ursäkta mig nu men f*n vad Jag hatar de där orden!
Jag och sambon har påbörjat utredning och hans spermaprov visade att han hade relativt lågt antal / ml men bra värden i de andra parametrarna...
Och jag har oregelbunden mens som gör allt svårare :(

Värst är ju frågan: När ska ni ha då? Det är ju dags nu...
Hör detta varenda dag!

Jag vet känslan!