Hur svårt psykiskt sjuk behöver en förälder vara för att umgänge skall bedömas som olämpligt?

Tror du att han skulle kunna skada barnet? Och på vilket sätt? Skulle han klara av bevakat umgänge tror du?

Men du kan inte dran in på eller avsluta umgänget bara så där det gör tr om det ska göras annars är det umgängessabbotage

Jag vet inte vad som krävs men kanske umgänge med en kontaktperson från kommunen pga hans affektlabilitet.

Vad han har sagt till dig är inget som kommer att hållas emot honom och barnets rättigheter att ha umgänge med sin pappa.

På vilket sätt är han skadlig för barnets utveckling och hälsa menar du?

Med tanke på att han blev aggressiv verbalt då jag smsade en fin bild på vårt barn så undrar jag hur han kommer att reagera då han träffar vårt barn IRL ( har ej skett ännu). Helt provocerat blev han förbannat otrevlig???

Finns ingen som helst logik i hans reaktioner.. Vet därför inte hur stor risken är att han i affekt ev skulle kunna skada vårt barn (eller mig). Sedan tänker jag inte bara på fysiskt våld och risken för det utan det psykiska.
Enligt forskning löper tex ett barn till EN deprimerad förälder 3 ggr så stor risk att utveckla ångestillstånd missbruk och krimilnalitet, ÄVEN om den andra föräldern är helt frisk.

Det finns således en risk för att barnet utvecklar barnpsykiatriska tillstånd om det påverkas för negativt av en psykiskt sjuk förälder. Detta har dock jönsarna som skrivit föräldrabalken inte tagit hänsyn till. Och socialtjänsten är tyvärr i många fall ett pack halvblinda halvinkompetenta surtanter som man måste sparka i röven för att de skall agera. Jag har i mitt egna yrke där jag träffar just barn med barnpsykiatriska tillstånd tvingats skriva kraftfulla anmälningar innan socialtjänsten vaknar ur sin dvala och har tom fått skälla ut soc-chefen efter noter.
I vissa fall har de blundat för att barn misshandlas i hemmet och vi har behövt trycka på rejält innan soc reagerat adekvat. 

Svensk lagstriftningn glömmer bort barnets bästa.. vilket inte alls i många fall rä ett påtvingat umgänge med en risk-förälder. Ändå skrevs lagen om 2006, men det skulle behöva revideras ännu mer anser jag.

Inte alls bra att man inte kan få ta ställning själv vad som är bäst för ens barn utan att ngn tingsrätt skall tro sig kunna avgöra detta om en galen andra förälder får för sig att stämma en på umgänge...

Jag känner mig tvingad att låta denna psyksjuke man få umgänge med vårt barn fastän jag bara har lust att läxa upp honom verbalt och be honom dra åt h-vete...

 

Forskningen inom BUP kommit långt. Bla löper barn till en förälder med depression en 3 ggr så hög risk att själv utveckla ångesttillstånd (OCD, GAD) missbruk, kriminalitet. Detta även om den andra föräldern är frisk.

Numera arbetar svensk psykiatri för att tidigt gå in med familjeinterventioner hos alla vuxna patienter med barn. FÖr barnens skull. Detta fungerar dock inte på långa vägarn. Det kräver en öppenhet från den sjuke föräldern och en vilja att ta emot sådan hjälpt /Stöd.

Till vilket pris skall umgänge tvingas fram i varje enskilt fall? 

Det finns ännu inget umgänge alls. Så jag förhindrar inget.

Och? Varför ska ett barn nekas ha umgänge med en deprimerad förälder? Är forskningen baserad på särlevande föräldrar och umgänge med en deprimerad förälder eller varför hänvisar du annars till den?

Nekar du umgänge alltså?

Varför denna tråds frågeställning då?