Kan mina 8 månaders tvillingar ha autism?

Som sagt, det går inte att säga något utifrån den här informationen - när man inte träffat vare sig dig TS eller barnen. Jag vill mest dyka in och säga att det absolut går att "se och känna" att något inte stämmer väldigt tidigt, och att det senare kan visa sig handla om en autismdiagnos. Jag diagnosticerade min minsta dotter på BB, då jag kände så tydligt igen tecknen från mina två äldre barn som en månad tidigare fått sina autismdiagnoser. Alla runt omkring oss har alltid sagt saker i stil med att "nej men inte hon, hon som är så duktig", men nu när hon strax fyller två så närmar hon sig sin diagnosutredning. 
Som Liten elak och intelligent säger, så misstas autism ofta för dålig anknytning. Jag säger varken bu eller bä här, men nog skulle det kunna handla om både autism och anknytningsproblematik. Jag skulle dock hellre ställa motfrågor som
- hur är deras ögonkontakt mer i detalj? På håll, lite närmare, riktigt nära? Skiljer sig beroende på vem som initierar?
- härmar de något du gör eller säger alls? Tidig imitation, såsom t ex härma att sträcka ut tungan? Du säger att de kryper efter varandra och vill göra lika, hur pass mycket?
- inkluderar de dig tydligt i något, samspelar?  Tittar dit du tittar? Tittar dit du pekar?

Oavsett... handlar det om anknytningsproblematik så går det att förändra. Jag förstår att du känner dig väldigt ensam när maken inte vill lyssna på det örat, det är ett stort problem för många oroliga mammor... Börja med att rådfråga en psykolog om detta. Anknytning kan de ju en del om  i alla fall.
När det gäller autism eller inte, har ni något skäl att misstänka i övrigt? Släkt/familj med diagnos? Ingen av er som är udda och går omkring odiagnosticerad ;)? SKULLE det handla om autism, så är det heller inte världens ände - jag lovar. Vill du dryfta den biten mer, så får du gärna höra av dig. I perioder hinner jag inte riktigt med att andas här hemma och då är jag lite sen, men jag diskuterar MER än gärna autism hos mycket små barn. Vill man engagera sig för att påverka framtiden, så går det. 

Äldsta dottern var 3,5 när hon fick sin diagnos. Jag visste tidigt att hon var extra intensiv, men trodde hon skulle få en adhd-diagnos vad det led. Hon passade inte in på kriterierna för autism enligt mig då, men jag kan i efterhand se att finstilta tecken fanns innan. Till slut var det hennes bristande språkutveckling som gjorde att vi drog igång utredning, samt att lillebror inte utvecklades som han skulle. Han fick sin diagnos när han var två ganska exakt. Han hade också följt med i sin utveckling, om man såg till den "grova skalan", fram till precis innan 18 månaders ålder. Med bättre kunskap, kan jag se att han inte alls hängde med i det finstilta. Men det var även här som språkutvecklingen blev det riktigt avgörande, han hade inget tal alls i stort sett vid 18 månader.

Med minstingen var en del av allt, just att jag så väl kände igen allt. Men de saker som var avgörande var dessa:
* ögonkontakten: de har alla haft fin ögonkontakt på håll, inget har avvikit tydligt. Men går man på djupet, så fanns de där riktigt långa "titta varandra i ögonen-stunderna" inte på det viset. De har också varit mer eller mindre ovilliga att möta min ögonkontakt på nära håll. Exempel på det är att de nästan aldrig såg mig i ögonen när jag ammade - och jag ammade massor! =)
* imitation: normalt utvecklade barn har i stort sett som helt nykläckta förmågan att imitera grimaser såsom att sträcka ut tungan, gapa etc. Mina har aldrig kunnat. De HAR härmat, så där till synes ok på många sätt, i situationer då de varit helt fria att göra som de själva velat. Men frekvent, någorlunda detaljerad imitation fanns inte det första året. Problemen har varit olika efter det.
* joint attention (delad uppmärksamhet): de har alla haft "stark egen vilja" och styrt dit de själva velat. Visst har vi lekt massor, skrattat, och de har samspelat med mig. Men utvecklingen har varit sen när det gäller att följa pekning, följa blickpekning, själva peka - både för att begära och ffa för att bara visa något. 

Det finns andra mindre tydliga saker jag kan se också, men det här var som sagt de mest avgörande bitarna riktigt tidigt. Ett barn som vid 8-9 månaders ålder inte har adekvat ögonkontakt, inte imiterar något, och inte är intresserat av samspel och delad uppmärksamhet skulle jag absolut vara uppmärksam på. Det innbär inte alls att det helt klart föreligger en autismspektrumstörning, utan bara just det - man ska vara uppmärksam och lära sig hur man stimulerar på bästa sätt. Cruz tips om Speciella.com är ett av de bästa, och funkar toppen oavsett om det visar sig handla om diagnos eller inte. Denvermetoden är lite mer konkret och autismfokuserad på något vis, men toppen! Att läsa på om kommunikation och hur man främjar den är också bra. 
Jag har skrivit ett blogginlägg i Speciellas blogg, om hur vi jobbade med minstingen hennes första år. Där får du nog de bästa tipsen jag kan ge. Vill du bolla mer är du välkommen att höra av dig som sagt.

 Well put... 
TS, grejen är att särskilja vad som är vad... Det kan vi här inte göra med någon säkerhet alls.

Väldigt intressant område det här..! Har du månne några lästips om man skulle vilja fördjupa sig? Helt webbaserade då - att ta sig till ett bibliotek är inte helt enkelt när man har tre små barn med ASD... 
När det gäller kompetens att avgöra om det är ett funktionshinder eller inte, så nej i Sverige finns inte den kompetensen ännu - inte i riktigt låg ålder. Åtminstone är den VÄLDIGT ovanlig. Här tas barn ofta inte emot för bedömning förrän ordentligt sent. Tror hellre på att man genom observation och förälder och barn skulle kunna utesluta anknytningsproblematik, fast jag tvivlar lite där också - just för att kunskapen om autism är för dålig.

Jag kan också hellre tänka mig i extrema fall. Har hört att barn med autism oftare än andra har en avvikande anknytning, desorienterad tror jag är vanligast. (Det i sig kan man också diskutera - är anknytningen verkligen annorlunda per se, eller är beteendet i stort så pass annorlunda pga motoriska/perceptuella svårigheter att det kanske ter sig som anknytningsproblematik? Kan tänka mig att man ofta gör fel här...) Spontant måste jag dock säga, att det känns som att det borde gå att se "bakom" anknytningsproblematiken ganska "enkelt" om man är duktig på ASD?