Kan mina 8 månaders tvillingar ha autism?

TS: Jag födde också prematura tvillingar på KS i Solna. Mina föddes vaginalt men mådde inte så bra och behövde hjälp att komma igång. Jag fick aldrig upp dem på magen utan de sprang ut direkt med barnen som var blåa och livlösa. Efer en halvtimme fick jag se barnen en kort stund. Då låg de i kuvös. Sedan åkte de till neonatalen tillsammans med sambon och sjukpersonalen. Jag fick väl träffa dem efter någar timmar. Då hade de redan sondmatats med ersättning av personalen. Napp fick de också då det ges  till prematurer för att stimulera sugförmågan och minska PSD risken (enligt personalen på neonatalen, det går ju helt emot vad de brukar säga på BB). Vi känguruade och amningstränade och sondmatade och vägde barnen och mätte temp och jag pumpade ut två dagsransoner mjölk per dygn. Totalt sov vi tre timmar per dygn de första veckorna. Det var helt sjukt mycket jobb. Barnen fick sedan gulsot och då fick de sola under lång tid och vi kunde inte kängurua dem alls. Ingen optimal start alls. Jag vägde 47 kg efter tre veckor på neo. Barnen gick inte upp ngt vidare i vikt heller och fick inte optimalt med närhet. Men när vi kom hem vände det och det blev sakta bättre. Vi började samsove efter fyra månaders ålder då andningslarmen var borttagna. Barnen var något sena i utvecklingen men svarsleende, följa med blick , greppa , vända runt kom vid rätt ålder om man korrigerade för de förtidigt födda veckorna. Barnen var rätt nöjda. Jag bar inte mycket utan tillbringade mycket tid på golvet med dem. Mina barn gillade att sova i vagnen och jag var också mkt ute med dem. Efter ca 8-9 månader började jag dock se saker som inte kändes normalt hos den ena pojken. Det första som jag reagerade på var att jag inte kunde leka med honom. Jag fick ingen ögonkontakt, det blev inget samspel, han tittade aldrig på vad jag gjorde och försökte härma, han gav mig aldrig saker. När jag försökte introducera olika leksaker så snurrade han bara på dem oavsett vad det var för leksak. När han lekte själv så var det ingen utforskande lek utan bara snurrande eller öppna och stänga skåp. Han lyssnade inte när jag sade hans namn, han tittade aldrig på lampan när jag försökte visa honom den. Den enda typ av lek som jag kunde leka med honom och där det blev en kontakt var buslekar då han tex fick hoppa upp och ner i mitt knä. Annars så ignorerade han mig mest. Men han gillade att bli kramad och buren och hade inga problem med kroppskontakt (vilket dock är vanligt hos barn med autism). Jag började googla på autism och såg att det var mycket som stämde. Det som inte stämde var just den fysiska kontakten som min son verkade gilla. Vid 18 månaders ålder startades utredningen. Vissa saker som du beskriver tycker jag låter som autism även om det kanske också skulle kunna vara anknytningsproblem (som jag inte alls är så insatt i) . Eftersom ni har autism i släkten så kan du ju ändå jobba med det sociala samspelet. Till exempel kan du kolla upp Denvermodellen, floortime, kommunicerande samspel och liknande. Gå även in på Speciella.com. De är superduktiga på att hjälpa en att få igång lek och samspel med barn som har autismspektrumstörning.Sedan bör du nog söka kontakt med en barnpsykolog via BUP för att få hjälp med eventuellt problem med anknytning. Men just det där du beskriver, att man  får en flyktig ögonkontakt med barnet endast om man gör en massa fåniga grimaser, det har jag upplevt hos min son och många andra barn med autism. Oviljan till kroppskontakt är också vanligt som sagt. Att ligga ensam i spjälsängen kan vara rena himmelriket för ett barn med autism som ofta får "overload" när de gäller intryck och trivs när det är minimalt med sådana Däremot har jag inte träffat barn med anknytningsproblem och det är möjligt att det yttrar sig på samma sätt.

Men den forskningen som jag hört talas om när det gäller bristande anknytning och beteenden som liknar autism har gjorts på rumänska barnhemsbarn. I sådana extremfall kan jag också tänka mig att barnet får ett beteende som kan likna autism. Men att hamna på neonatalen och att bli matad med flaska utan kroppskontakt skulle kunna leda till att man utvecklar autismliknade symptom låter lite konstigt tycker jag. Min tolkning av TS är ju att hon är väldigt lyhörd och har gjort just på det sättet som har fått hennes barn nöjda, precis som normala kärleksfulla föräldrar gör. Man kan ju bara erbjuda kroppskontakt och víll barnen inte ha det så måste man ju respektera det. Skulle det verkligen kunna leda till anknytningsstörningar?

Ja om man kan ASD och småbarn så ser man nog vad som är anknytning och vad som är ASD. De som forskar på spädbarnslabbet om syskonprojektet borde vara experterna i Sverige. Eric Zander mfl. Men små barn är svårbedömda. Om man ska ställa tidig diagnos krävs nog att man umgås flera gånger med barnet. Under sonens utredning bedömdes även anknytningen förutom ADOS och utvecklingsbedömning och enligt psykologen hade vår pojke en trygg anknytning. Hon baserade det dock endast på att han kom och sökte tröst hos mig när han var ledsen och när han blev orolig. Någon mer avancerad test än så gjordes inte på den biten.

Hur är det med anknytningsproblematik och samspel generellt? Är kontakten med andra männsikor både flyktig och distanslös för barn med anknytningsproblem? Jag tycker tex. att många barn med ASD kan söka kontakt med vem som helst (distanslösa), men att kontakten ofta är kortvarig och snart fladdrar barnet vidare till något annat som fångar intresset. Min son kan nog sätta sig i knät eller ta vem som helst i handen. Men skulle han bli rädd eller ledsen för något så skulle han komma till mig direkt.