Platinum

Äldre 20 May 09:35

46 svar

Kan mina 8 månaders tvillingar ha autism?

Hej!

Jag är utom mig av oro och min sambo blir bara arg när jag tar upp detta då han tycker att jag överdriver, men jag är så rädd att mina enäggstvillingar (pojkar) har autism.

Om några dagar fyller de 9 månader, men då de föddes 5 veckor för tidigt är de egentligen knappt 8 månader.

Följande saker oroar mig mycket:

- De har aldrig tyckt om att gosa eller att bli burna om man inte har dem utåtvända så att de kan titta omkring.
- De är flaskmatade från början då amningen aldrig riktigt kom igång och de var små och tappade i vikt. De tyckte inte om ligga i knät och bli matade, så för att få dem att äta ordentligt fick vi lägga dem på sidan med flaskorna på en filt.
- De jollrar och pratar, men nästan aldrig vända mot mig. Jag har aldrig haft en "konversation" med dem. Om de tittar på mig samtidgt som de pratar eller "svarar" känns det mest slumpmässigt.
- De söker aldrig upp mig för att få kontakt eller komma upp i knät, om jag inte t.ex. trycker på min mobiltelefon och de vill ha den.
- De blir inte ledsna när jag lämnar rummet, och det är inga problem att lamna till barnvakt. Ibland märker de inte ens när jag går, och inte blir de heller särskilt glada när jag kommer tillbaka.
- I morse prövade jag att "ignorera dem" och bar bara ned dom på golvet när vi vaknade och lade mig sjalv brevid. De började direkt att leka utan att ta bry sig om mig.
- Ena tvillingen kryper genom att skjuta sig framåt på mage med ena benet "wounded soldier crawl".
- När de gör illa sig tiitar de inte efter mig, och om jag plockar upp dem slutar de inte gråta förrän jag har distraherat dem med någon leksak eller dylikgt. De vill helst komma ur mitt grepp.
- De kryper inte efter mig om jag går till ett annat rum.
- De kan leka själva jättesnällt ganska långa stunder ibland, och ibland är de jättegnälliga och jag vet inte vad som är felet. Ibland blir de då lugnade av att få ligga själva i sina spjälsängar.
- De är inte intresserade av att leka tillsammans med oss, utan fullt fokuserade på vad de håller på med för tillfället (oftast att försöka suga på någon sak)
- De undviker helt ögonkontakt när jag håller i dem, om jag inte håller upp dem en bit ifrån mig. Ibland försöker de då dra i min läpp, eller nypa mig i näsan som om jag bara är en leksak (?)

Omständigheter som kanske talar emot autism:
- När de dricker flaska på golvet (som de numera kan hålla själva) kan jag få bra ögonkontakt med dem. Annars är det mest ett par sekunder här och där eller om jag gör konstiga ljud eller miner.
- De följer mig eller pappan med blicken ibland när vi går och kommer in i rummet.
- De tittar oftast upp när man kallar på dem.
- De ger svarsleenden och skrattar om man sticker fram huvudet och gör roliga ljud eller hissar dem i luften.
- De ler och/eller skrattar när man busar med den andra tvillingen.
- De tittar upp när jag frågar var lampan är.
- Den ena kryper obehindrat och båda har böjrat försöka resa sig upp. De rullade dock ganska sent från rygg till mage och de satt utan stöd först nyligen.
- De är tillsynes ointresserade av varandra, men följer ändå ofta efter den andre för att göra samma sak som den.
- De ler oftast när jag sticker in huvudet i deras spjälsäng när de vaknat, även om jag inte säger något.
- När det kommer någon på besök kan de bli intresserade av den personen och krypa mot den.

Vad ska jag göra?? Jag är ensam i min oro och det känns som att mitt liv är över.

skogsvitter

Äldre 20 May 11:48

#11

Tillägger bara kort, att du är med dem hela dagarna är såklart helt irrelevant. De allra flesta som utvecklar otrygg anknytning är ju med sina föräldrar. Det handlar ju inte om det, utan det handlar om det samspel som faktiskt äger rum mellan er.

Liten elak och intelligent

Äldre 20 May 12:27

#12

skogsvitter skrev 2012-05-20 10:31:01 följande:

Det där är inte autism, det tyder däremot på viss anknytningsproblematik. Autism kan inte märkas så här tidigt hos spädbarn och i synnerhet inte på de sätt du beskriver. Jag tycker du omgående ska kontakta BVC och ge dem samma "lista" som du har skrivit här, för ni behöver självklart stöd och hjälp så att ni vet hur ni ska bemöta beteendet hos dem på bästa sätt.

Diagnosen kan inte ställas så tidigt men att problematiken inte kan märkas så tidigt är inte sant. Många gånger märker föräldrar redan under de första levnadsmånaderna att kontakten och samspelet. med barnet brister. Är du orolig, TS, så tycker jag att du ska prata med BVC. Det är ett problem att autismdiagnoser ställs så sent. Ju tidigare insats, desto bättre utveckling (oftast).

Det är heller inte ovanligt att omgivningen, BVC etc först vill få det till dålig anknytning men hur knyter man an med ett barn som inte vill ha kontakten och som inte ger gensvar på ett normalt sätt? JAg har flera sådana familjer i min bekantskapskrets där mamman har skickats till prykolog pga dålig anknytning och där barnet senare visat sig ha autism. Till mig sade de att "barnet speglar din oro" (då var han iofs lite större). Ja, jag var skitorolig! Tacka fan för det! Något i hans beteende var ju fel, fel, fel. Det var ju det som var hönan och min oro som var ägget,. Inte tvärtom.Han fick senare epilepsi och en autismdiagnos.

JAg säger inte att dina barn har autism, TS, men att en oro som din skall tas på allvar och inte bara viftas bort.

The following delays warrant an immediate evaluation by your child’s pediatrician.

By 6 months: No big smiles or other warm, joyful expressions. By 9 months: No back-and-forth sharing of sounds, smiles, or other facial expressions. By 12 months: Lack of response to name. By 12 months: No babbling or “baby talk.” By 12 months: No back-and-forth gestures, such as pointing, showing, reaching, or waving. By 16 months: No spoken words. By 24 months: No meaningful two-word phrases that don’t involve imitating or repeating.

http://www.helpguide.org/mental/autism_signs_symptoms.htm

060810

Äldre 20 May 13:10

#13

Tycker med det låter som anknytningsproblem.
Inget illa menat TS då jag själv hade det med min dotter men de låter väldigt lika.

Kontakta BVC snarast och be om en remiss till BVC psykolog eller kontakta socialtjänsten och få hjälp där via en pedagog där.

Socialen är inte farliga att kontakta så var inte rädd för det.
Just anknytningsproblem är de mycket bra på hos socialen.

Lycka till och du ska se att det kommer bli bra för er alla.

Och glöm inte, att ha anknytningsproblem betyder INTE att du inte älskar dina barn! :)

Platinum

Äldre 20 May 13:13

#14

Liten elak och intelligent skrev 2012-05-20 12:27:52 följande:

Det är heller inte ovanligt att omgivningen, BVC etc först vill få det till dålig anknytning men hur knyter man an med ett barn som inte vill ha kontakten och som inte ger gensvar på ett normalt sätt? JAg har flera sådana familjer i min bekantskapskrets där mamman har skickats till prykolog pga dålig anknytning och där barnet senare visat sig ha autism. Till mig sade de att "barnet speglar din oro" (då var han iofs lite större). Ja, jag var skitorolig! Tacka fan för det! Något i hans beteende var ju fel, fel, fel. Det var ju det som var hönan och min oro som var ägget,. Inte tvärtom.Han fick senare epilepsi och en autismdiagnos.

Jag har talat med BVC angående att jag inte får något s.k. "svarsljud" från dem, och BVC-kvinnan var här på ett hembesök. Hon sa inte så mycket utan satt bara och iakttog oss, men jag förstår i efterhand att hon nog trodde att det var fråga om anknytningsproblematik och att det var mig hon skulle iakta.

Hon nämnde att det kanske kunde vara något speciellt för tvillingar, men att hon måste nog diskutera med sin kollega som arbetar med tvillingar men att hon själv inte såg något som var särskilt oroande. "Jag ser ju inte att vi behöver koppla in en barnpsykolog". Hon gav lite dubbla budskap. Jag var inte orolig innan hon var här, men efter besöket började jag googla och oroa mig för autism. Dock har jag alltid tänkt att de är lite "egna" och "självständiga".

Innerst inne tror jag inte att det är fråga om anknytning. Jag kanske inte har ammat men jag tar ju hand om dem hela dagarna efter min allra bästa förmåga och försöker alltid att agera så fort de piper (med reservation för att de är 2 och att man inte alltid kan vara överallt samtidigt). I princip spenderar jag hela dagarna på golvet med dem.

Liten elak och intelligent skrev 2012-05-20 12:27:52 följande:

By 9 months: No back-and-forth sharing of sounds, smiles, or other facial expressions.

Vet någon om dessa är kumulativa eller alternativa kriterier...? Ler gör dom ju, men de härmar inte ljud eller ansiktsuttryck.

Platinum

Äldre 20 May 13:16

#15

060810 skrev 2012-05-20 13:10:53 följande:

Tycker med det låter som anknytningsproblem.
Inget illa menat TS då jag själv hade det med min dotter men de låter väldigt lika.

Kontakta BVC snarast och be om en remiss till BVC psykolog eller kontakta socialtjänsten och få hjälp där via en pedagog där.

Socialen är inte farliga att kontakta så var inte rädd för det.
Just anknytningsproblem är de mycket bra på hos socialen.

Lycka till och du ska se att det kommer bli bra för er alla.

Och glöm inte, att ha anknytningsproblem betyder INTE att du inte älskar dina barn! :)

Hur gammal är din dotter nu? Hur kommer det sig att hon fick anknytningsproblem, och tog det lång tid att reparera?

skogsvitter

Äldre 20 May 13:21

#16

Det är väldigt vanskligt att gå efter sådana "tidiga tecken" eftersom det faktiskt sällan stämmer helt enkelt. Det finns inte tillräckligt med vetenskapligt stöd för att olika former av avvikande beteende under spädbarnsåret kulle vara varningssignaler just för autism, det kan bero på väldigt mycket annat. Det man främst går på inom autism är ju också sådant som inte utvecklas hos normalutvecklade barn förrän långt senare, som tex språk och social utveckling.

Om man ser just till den här listan så ser man ju att TS bebisar redan nu utvecklat mer socialt spel och "språk" än så, men självklart är det så att en oro ska tas på allvar och kontakt med BVC tycker jag absolut att hon ska ta!

060810

Äldre 20 May 13:25

#17

Hon är snart 6 år. Var 1 år när vi fick hjälp.
Jag såg inte problemet själv utan det var BVC som kontaktade socialtjänsten och det är jag mycket glad över.

Jag tyckte att jag gjorde allt rätt med henne. Samsov, matade i famnen eller vagnen för ibland ville hon vara i fred när hon åt.
Hon påminner mycket om dina pojkar.
Jag pratade med henne och så med.
Fick mycket bra hjälp hos socialen och vi har en mycket bra anknytning nu.
Jag har även använt mig av tipsen på mina 2 andra barn som kommit efter och vi har inga anknytningsproblem.
Min son som nu är 4 har precis fått autism diagnos med och även där finns en mycket bra anknytning (på hans villkor förstås).

Beckah82

Äldre 20 May 13:33

#18

Jag har bara läst TS

Svaret är enkelt; ja, det kan de naturligtvis ha. Precis som vilken annan unge som helst. Däremot ser jag inget i din TS som talar för något sådant.

Det låter snarare som att det handlar om att de är "bortskämda" med att ha varandra och har ett väldigt bra samspel och stark anknytning till varandra så att ni föräldrar blir lite "utanför", möjligtvis.

Om du är orolig så ska du prata med BVC tex.

♥ Victor 9808, Alvin 0707, Elmer 0909 ♥

Beckah82

Äldre 20 May 13:59

#19

Nu har jag läst lite tråden och ser att fler får liknande tankar, alltså att det inte tycks handla om en medfödd oförmåga till samspel, utan snarare är något som handlar om föräldra-barn-anknytning specifikt.

Att vistas i samma rum ger ingen automatisk anknytning.

Jag är inte superkunnig på tvillingar, men det känns logiskt att det krävs lite extra jobb med anknytningen om man har tvillingar. Av flera skäl. De har sin eget tighta band och nära relation som ni måste tränga er in i, så att de inte håller sig till varandra och stänger ute er.

Att låta dem sova själva, att inte amma, att ge dem nattflaska på golvet istället för i famnen osv är kanske praktiskt om man har två, men det underlättar inte om man vill få en bra anknytning. Det stjäl nog mer tid än det sparar, eftersom man då måste lägga mer tid på att aktivt jobba med anknytningen, som man annars hade fått gratis.

Hett tips; ensamtid med barnen! En förälder med ETT barn. Mysa, gosa, lära känna. Inga långa stunder såklart, eftersom de tycks vara ovana vid detta.

♥ Victor 9808, Alvin 0707, Elmer 0909 ♥

skogsvitter

Äldre 20 May 17:13

#20

Platinum skrev 2012-05-20 13:16:07 följande:

Hur gammal är din dotter nu? Hur kommer det sig att hon fick anknytningsproblem, och tog det lång tid att reparera?

Utöver det svar du redan fick från henne själv kan jag som hastigast förklara att anknytning ofta går i arv, och att det då är omedvetna beteendemönster och reaktioner som man själv inte reflekterar över men som bidrar till att en otrygg anknytning förs över till de egna barnen, om man har en sådan själv. Det finns också massor av andra faktorer, förlossningsdepressioner och liknande kan inverka negativt på anknytningen liksom en svår start vid och efter förlossningen (som det jag nämnde att du inte fick ha bebisarna hos dig i början, att amningen inte fungerade, osv osv). Man vet att det är väldigt avgörande hur de första timmarna ser ut, man vet därmed att kejsarsnitt kan öka risken eftersom det är vanligare då att mamman inte får upp bebisen till sig direkt osv. Det är ju därför man börjat med så många insatser på BB idag för att främja anknytningen, du svarade aldrig på hur detta såg ut för er? Om ni fick någon hjälp på just den punkten?

Det kan räcka med några veckor att reparera om bebisarna är så här små när man börjar arbeta med anknytningen.

Kan mina 8 månaders tvillingar ha autism?

INNEHÅLL