Varför skall jag vara försörjningsskyldig för min sambo?!

Ja, jag försvara inte systemet på något vis. Jag anser att myndiga människor borde betraktas som ekonomiskt fristående enheter tills de genom skriftliga avtal (eller äktenskap då eventuellt, fast jag tycker det är en smula förlegat också fast jag är gift och allt) kommer överens om annat. Helt oavsett om de lever själva eller med sju andra personer. Naturligtvis är det  skitjobbigt att försörja en annan människa helt och hållet och själv riskera ekonomiskt ruin på köpet. 

Jag bara försökte förklara hur lagstiftningen ser på saken, och varför det är så.  

Det kan man absolut vara. Om man är två vänner som gör exakt samma sak, så anses man vara två ekonomiska enheter, men inte om man ligger med varandra.

Det finns bara vid ett tillfälle då man aktivt blir en ekonomisk enhet, det är när man gifter sig.  

Inte idag nej. Lagstiftaren anser samma sak som du .
Man var det innan sambolagen dock. Då krävdes det äktenskap för att man skulle betraktas som en ekonomisk enhet.

Han är alltså redan långtidsaretslös. jag har redan försörjt honom 1 år utan att han får in pengar. Och jag skulle gladeligen hjälpa till OM jag skulle haft pengar till det.
Men nu är sparkontot rensat och pengarna räcker inte till längre. Skulle jag haft en månadslön på 100000 som någon sa skulle jag inte klaga en sekund eftersom att jag då utan problem skulle kunna försörja honom.
Men det irriterar mig ändå att jag skall få skulder på grund av att min sambo inte har inkomst.
Jag vill inte direkt skicka ut honom på gatan heller, men det börjar gå såpass långt i förhållandet när det aldrig finns pengar att jag snart skiter i vad jag egentligen vill och tänker bara ekonomiskt istället.

Jag tycke rhelt enkelt att de ändå borde se på helheten och se på respektives utgifter också. Bilen behövs ju som sagt för att kunna jobba heltid

Precis. Och som jag skrev  i mitt första inlägg är ju sambolagstiftningen ett försök att anpassa lagstiftningen till de då nya tiderna. Jag personligen anser att utvecklingen har sprungit ifrån den tiden dock då familjen var basen för samhället och har uppfattningen att det bör vara den myndiga individen. 

Men jag tycker detta skall vara valfritt. Jag och sambon väljer att leva ihop, men vi har aktivt valt att inte ha gemensam ekonomi. Vi har aktivt valt att inte gifta oss (mycket pga det avtal man skriver på)

Jag tycker att sambolagen har många bra sidor, men jag tycker också att man skall respektera folk som väljer att inte se sig som en ekonomisk enhet. Jag tycker inte det är rätt att man skall inte har någon valfrihet där.

Det kan vara bra med en dispositiv lag där, faktiskt.  Dvs man skall ha rätt att friskriva sig från sambolagen och även i allt.

Fast man ärver inte sin sambo om denne dör iofs.

Du vill att fler människor ska gifta sig alltså?

antagligen skulle han inte kräva mig på grejer som enligt lag är hans även fast jag köpt dem åt oss. men han har ändå rätt att göra det.
Och jag ärver inte min sambo om han skulle gå bort, om vi inte skriver testamenten. Så jag är inte säkrad på något vis om han går bort, mer än att hälften av grejerna är mina. Skulle vi vara gifta skulle allt tillfalla mig, förutom hälften av hans del som skulle gå till barnen i så fall. så det ser annorlunda ut som gifta. Gifter vi oss är vi säkra på så vis och ja då är vi en enhet och skall hjälpa varandra då vi skrivit kontrakt om det.
Som sambos är vi inte säkrade på något vis, men ändå ska jag betala allt för honom och se till att han har en skälig levnadsstandard?

Jag tycker att systemet borde ändras lite och att mans kall kunna välja om man vill vara varsin enhet eller en enda enhet vad gäller ekonomi. Skulle någon av oss ha barn sen tidigare så blir det ju fel om respektive skall behöva försörja det barnet som man faktiskt inte är försörjningsskyldig till.
Som vuxen individ 18 eller efter skolgång så är man myndig och skall stå för sig själv. fram tills man träffar någon så kan man luta sig tillbaka igen? Det är inte ett barn jag lever med som jag måste hjälpa, det är en vuxen människa, en myndig människa och egen individ.

Jag tycker att det är tråkigt att det i flera fall runt i sverige är familjer som går isär just pga ekonomi. de har inte råd att leva ihop längre, men kanske blir tillsammans igen när ekonomin ser bättre ut. Jag tycker framförallt synd om barnen i dessa fall.

fast det blir ju inte rättvist i alla lägen. Jag lägger hela min lön på oss, det vi behöver och det vi äter. han drar inte in någonting och ändå skall han få hälften? nä rhan inte bidragit något?
Då kan man ju lika gärna bli tillsammans med en rik människa, bo ihop 1 år och sedan göra slut och få hälften av sakerna han köpt. även fast personen inte haft inkomst på hela tiden eller hade någonting innan. det är givetvis bra om ena köper mat och andra annat, men i minn fall är det ju jag som betalar man och allt annat.

Den trygghet jag skulle ha utan sambolagen är att det jag hade innan vi flyttade ihop fortfarande är mitt och det vi köper gemensamt är hälften mitt. Jag tycker att när man gifter sig så får man en trygghet om ena går bort, men också en risk i att betala ifall ena inte har inkomst. gifta i nöd och lust.
sambo skall inte ha dessa krav anser jag för man har ju ingen trygghet i det.

Och det är inte alls roligt att veta att jag skulle klarat mig bättre om jag inte valt att vara sambo. när man flyttar ihop så är det ofta för att dela på kostnaderna istället för att stå för dem själv. men med facit i hand så är det en fruktansvärd dålig affär att flytta ihop och bli sambos. Överväger starkt att gå isär och skita i det och aldrig mer bli sambo med någon igen.
Kul när ens sambo kan se till att jag förlorar allt jag jobbat hårt med att bygga ut. Hejdå bilen, hejdå huset och allt sparande.