Test: Är du högkänslig?

Gjorde testet och är enligt det en högkänslig person. Känner igen mig i det du skriver i TS. Behöver vara mycket ensam för jag orkar inte annat. Undviker helst ställen med mycket ljud och folk (särskilt berusade människor). Funderar och läser mycket. Skriver dagbok och reflekterar. Blir lätt nervös även om det blivit mycket bättre med åren.

Däremot dras jag till våldsfilmer (skräck) och blir ej överväldigad eller förskräckt.

Kul test!

Ja, jag är nog högkänslig. Svarade ja på nästan alla frågor. Känner igen mig väldigt väl och även i det du skriver.

Ja, enligt testet är jag det och det vet jag om redan. Jag reagerade lite på detta också:

"Känslighet värderas olika beroende på kultur. I sådana kulturer där man inte värdesätter känslighet har många högkänsliga personer låg självkänsla. De blir ofta tillsagda att inte vara ”överkänsliga” och uppfattar sig själva som onormala."

 

Tycker att det stämmer väl med det svenska samhället överlag. Känsliga personer, har jag märkt, tas mindre seriöst på och man får lätt en känsla av att andra tycker att man är labil, även om det inte alls är så.

 

 

 

 

Ja, sådär kan jag också uppleva att samhället är.  Vad intressant att alla vi som skriver i den här tråden känner igen oss.   Kan ni inte berätta lite mer om er själva inom detta område?  

Jag kan börja!  

Ända sedan jag var barn, så kunde jag bli väldigt ledsen om någon gav mig en allvarlig sur blick, eller sade åt mig om jag gjorde eller sa något dumt.  Jag blev sedan såpass rädd för dem, så jag inte kunde vara mig själv i deras närhet. Det blev jobbigt och stelt, eftersom jag var tvungen att tänka på hur jag betedde mig i deras närhet så att de inte skulle ge mig den där minen eller säga till mig igen.  Även idag är det samma sak för mig.  

Jag gråter ofta till filmer, och det kan vara allt från walt disney  filmer till skräckfilmer.  Jag älskar filmer som berör och som får mig att gråta, och eftersom jag är såpass känslig, så blir väldigt många filmer bra för mig. 

Känner av väldigt fort om någon gillar eller inte gillar mig.  Känner att jag kan slappna av och vara mer mig själv - om personen gillar mig som person, och kan blir väldigt tyst och osäker om jag känner att personen i fråga inte gillar mig.  Kan tänka på detta i flera dagar och kan ibland hamna i en depression.  Några gånger har jag uppfattat det hela väldigt fel, och då brukar jag märka av det när vi träffas igen nästa gång.  Och då kan jag bli mer mig själv igen vid den personens sällskap, när jag insett att jag hade fel. 

Gillar att skriva och filosofera.  Är väldigt intresserad av psykologi också. 

Älskar naturen, alla våra årstider, och universum.  Vatten, fågelkvitter, vindens sus från träden och kurrandet från katter, är de ljud jag finner mest behaglig.  Jag mår som allra bäst när jag ligger i min säng och hör smattret från regn från fönstret samtidigt som en kurrande katt ligger bredvid mig i sängen. Det ger mig en välbehaglig och underbar känsla, ungefär som känslan av att sträcka på sig, när man ligger i sängen.  Pirrandet i magen och allt det där!:)   

ha ha ha

Låter som hemmasnickeri i syfte att lura folk på pengar. 

Jag känner igen mig väldigt mkt i möten med människor. Jag läser av alla jag träffar. Kroppsspråk, ansiktsuttryck och tonläge i rösten. Om personen är lite avvisande så sjunker humöret direkt och jag blir tankspridd. Det har varit en stor nackdel under hela mitt liv eftersom jag inte vågat vara mig själv i allas närvaro. Känner jag att personen tycker om mig slappnar jag av väldigt fort och är glad.

Andras känslor smittar av väldigt lätt på mig. Om jag är sprudlande glad och sambon kommer hem sur så blir jag ganska snart också sur.

Mina barn, regnsmatter, väldoftande blommor, porlande bäckar, ligga på en brygga och lyssna på vågorna, stjärnorna, typiska sommardofter, fågelkvitter, snöfall och framför allt musik är sådant som gör mig extra varm inombords. Jag lever mig oftast in i musiken och drömmer mig bort.

På kvällarna tänder jag alltid ljus. Gärna doftljus. Jag hatar starka lampor och har därför väldigt många smålampor hemma. Starka dofter så som vanilj kan få mig ur balans. Oljud gör mig lätt irriterad.

Det händer att jag gråter till filmer som andra aldrig skulle gråta till. Som Disney's Alladin tex.

Vilket sätt skulle de lura folk på pengar?

Undrar om Högkänslig bara är ett annat ord för Överkänslig. Men eftersom överkänslig nästan är ett skällsord så benämner man det på annat sätt och lyfter fram de positiva bitarna istället för begränsningarna?

Själv är jag inte vare sig överkänslig eller högkänslig. 

Hmm ogillar våldsfilmer och oljud, blir stressad om jag måste göra flera saker samtidigt eller på kort tid. Hungerskänsla påverkar mig otroligt mycket och har alltid gjort. Kommer upp i en 10-12 ja beroende på hur man ska tolka att bli berörd av och uppskatta musik och smaker... Men känner mig inte högkänslig, mer normalkänslig. Vissa i min omgivning skulle nog hellre säga okänslig.

Är det verkligen ovanligt att påverkas av hunger, känna av folks humör och uppskatta dofter och smaker?

Min sambo gör inte det. Påverkas alltså. Det kanske är han som är ovanlig