Tänk om jag också gjorde som pappan...

Det heter "Besviken på honom", inte "han".

Jo Jag vet det... men det fick inte plats serrö!
Då skulle det stått "besviken på hono" å då hade du klagat på det...
 

Han skiter i BVC tider skrev du , inte så många sånna i den åldern under 3 mån att skita i ?
Han kanske är osäker på att ha henne ensam ?
Har du pratat med han om det ?
Låter lite väl drastiskt att begära vårdnaden efter så kort tid !

Ja du ts du ts din man gör som de allra flesta pappor med barn i den åldern och sen dyker de upp och får rättsida på ug när ungen är äldre och då lär du klaga för att det sker hos er med. Gör du likadant så lär du förlora vårdnaden och vägrar du vara hemma när överlämning ska ske och han stämmer dig så ligger du risigt till då med. Det jag undrar över är varför du ska bete dig som han när det drabbar er unge? Visa dig vuxen istället och ta ug när de kommer för vill han inte träffaer unge så kan du ändå inte tvinga han serru. Att begära ev på det du nämnt här visst kan du göra det men du lär bara förlora pengar för att få ett avslag, mer behövs för ev men det brukar dyka upp fler upppgifter när det droppat in 15-20 kommentarer så ja jag väntar med spänning på vad du sen ska enl ts släppar för annan info för ts du och ditt probblem är inte unika så egentligen hade du bara kunnat läsa andra trådar och få svar utan att starta ny tråd

Självklart kommer den bittra pappakören in och tar ton. TS, ditt barns pappa beter sig som ett as. Och det är dessvärre inte så mycket du kan göra i dagsläget. Sluta jaga och be. Planera ditt liv med barnet och låt pappan ta ansvar för att vara pappa. Om han kommer, släpp in honom utan bittra ord: det är bra för ert barn att även ha en närvarande pappa. Om han inte vill vara pappa, så finns det inget du kan säga eller göra åt det.

Lycka till. Jag förstår att det måste vara jobbigt att se att han lämnat sin papparoll och blivit nyförälskad pojkvän så snart inpå uppbrottet.  

Om ingen av er tar ansvar för ditt barn kommer snart soc att knacka på dörren och fråga vad som står på och du kan i värsta fall bli av med barnet.

jag rekommernderar INTE att göra det. 

exakt vad skulle bli bättre av att du också överger barnet?  Inte lär pappan vakna till liv i alla fall om det är det du tror.

/been there, done that  

Jag tror inte att TS menar att hon ska göra som pappan. Jag tror hon menar att det beteende som inte räcker för att ge henne ensam vårdnad, skulle räcka för att få henne att förlora vårdnaden.

Jag tror att det bästa är att fokusera på sig själv och den egna relationen till barnet. Annars blir man bara bitter.   

tja lagen om umgängesförälder är ju könlös och som umgängesförälder har man möjligheten att avstå sitt barn. Han kan frivilligt skriva bort vårdnaden eller strunta i att träffa barnet. Det är hans rättighet enligt lag, vad man nu än tycker om det.

jag vet att det också finns många mammor som beter sig tveksamt och som också i slutändan blir umgängesförälder och bara låter föräldraskapet rinna ut i sanden.

Om du vill att han ska förstå vilken förlust han gör så är det dags att ge honom ett liv värt namnet att visa upp. ta dig i kragen och skapa ett liv för bara dig och barnet och strunta i honom helt enkelt. Till en början kommer han nog tycka det är skönt att du slutar gnata och tjata men efter ett tag är det inte riktigt lika roligt längre.     

Kontakta familjerätten/socialtjänsten i din kommun. De hjälper dig och ditt ex att medla på ett fredligt sätt och ni kommer att ha ett möte där umgänge och vårdnad diskuteras och skrivs ner, enligt er överenskommelse. Och med stöd från er handläggare (ni får ofta varsin handläggare).

Dessa möten sker på ett vanligt kontor eller litet samtalsrum och är alltså inte inne i någon stor rättssal.

Ring redan idag !

(Och sedan en parentes: Ditt ex träffade inte sin nya tjej dagen efter ni separerat. Du fick veta om henne först då däremot, så för dig kändes det som dagen efter. Men hon fanns där långt innan.)

Stå på dig TS, och ta hjälp av familjerätten - de är vana att samtala med dessa män som bara tänker på sig själv i första rummet.

lycka till!

Han är ett as och jag tycker du ska ta anonyms förslag till ditt och göra att fungerande liv för dig och flickan.

Mitt enda tips ts är att lägga över ansvaret helt och hållet på honom. Vill ha träffs sitt barn får HAN fixa det. Sluta vara "duktig". Låtsas som han inte existerar. Han är för fan en vuxen människa även om han är ett hårigt rövhål.

En kommentar från 'andra sidan'.
Nu låter det som att ts och hennes ex varit överens om att skaffa barnet och att det var planerat (?) så det är inte riktigt samma som för oss.

Men, iaf, min sambo har ett barn sen tidigare. Ett barn han aldrig ville ha. Hans kk påstod att hon var steril och han var korkad nog att tro på henne. Hon ville mer och han gjorde slut. Hon berättade att hon var gravid.
Han ville försöka för barnets skull så de försökte. Eftersom han aldrig älskade mamman så gick det så klart inte. De separerade och i HENNES huvud var barnet ett gemensamt beslut. I HANS huvud bestämde hon att hon skulle behålla och han ville göra sitt bästa för barnet. Jag vet att det som är i hans huvud är det rätta då jag känner dem båda.

Han vill inte ha sitt barn mer än på dagumgänge. Många frågar hur jag kan vara tillsammans med en sån hemsk person och svaret är lätt, jag älskar honom. Det betyder inte att jag tycker ALLT han gör är rätt och riktigt.
Många många män tycker att det är rätt meningslöst med barn under 3 år. Inte alla, men många undrar vad man 'ska ha dem till' man kan ju inte GÖRA nåt med dem.
Så, före det är de flesta helt ointresserade av barn oavsett om det är deras egna eller inte.
Undantag för de som tagit del av föräldraledigheten. Där är det tvärtom, de flesta som har varit föräldralediga tar också hand om barnen på ett helt annat sätt efter skilsmässan.

Rådet till dig ts är att släppa det. DU kan inget göra, du bara slösar energi på något som inte leder någon vart. Meddela pappan att vill han träffa barnet så bokar ni en tid, dyker han inte upp, skriv upp det allt sånt är bra att ha vid en ev tvist.
Enskild vårdnad ger dig inget speciellt, umgängesrätten har han iaf, det enda är att han inte behöver skriva på papper omkring beslut som rör barnet och börjar han krångla om det, ja DÅ kan det vara läge att söka om ev.

Jag har varit i samma situaton som du. Jag var tillsammans med mitt ex i ca 6 år, och vi blev med barn. När jag var i månad 4a, så kom jag på honom att var otrogen, vilket han hade varit i en halvår tror jag... jag blev ensam!

Han träffade inte sin dotter så mycket dom första 3 åren sen blev det ganska regelbundet varannan helg. Det är fortfarande varannan helg som gäller och även på lov/storhelger. Han har nu en ny familj (samma tjej) och har tre barn. Han kan fortfarande hoppa över sina helger med dottern, då han har annat för sig...
Min dotter är nu 11 år. 

Sök inte enskild vårdnad nu, bäst att vänta ett tag och se hur framtiden blir.
Mitt måtto är: Kan inte han vara pappa, så måste jag vara mamma!    

Så lev ditt liv nu med ditt barn, ingen rolig sits men du måste vara fokuserad på ditt, inte hans liv.

  

Självklart ska du försöka få vårdnaden!! Spara alla sms och andra "bevis" för att han inte bryr sig.

Det är inte allt för enkelt att få enskild vårdnad.... Ska mycket till där!