Jävla muppfan!!

Han förtjänade inte att få gemensam vårdnad.

Han vill ju inte ta hand om barnet. Han vägrar vara ledig och vägrar skriva över fp dagar.

Varför tycker du att mamman har större ansvar att ta hand om barnet under dess första år än vad pappan har?

Och vems ansvar är det då att ordna omsorg till barnet när ts tvingas jobba? Det måste ju vara hans ansvar, eftersom han omöjliggör att ts är hemma med sitt barn längre.

Håller med dig om att det borde vara så. Men ts skulle ju säkert vilja spara sina dagar också, till långledighet på sommaren eller kortare arbetsvecka. Hon har ju på ett sätt tvingats till att använda alla dagar för att exet inte vill vara ledig just nu när behovet är störst. Då är ts ledig eftersom någon måste vara det. Varför ska han då få spara alla dagar tills han känner att det passar att vara ledig när ts inte fick samma val?

Därimot verkar hon ju inte vidare inställd på att hitta en gemensam lösning på problemet.

Alltså ni som skriver att TS ska "lämna över barnet" när hennes f-dagar är slut. Hur fan tror ni att barnet kommer att reagera då?? Den trygghet som det haft under 7-8 månader bara rycks undan och en för barnet heeeelt främmande människa ska ta över hela ansvaret? Alltså om jag hade varit du TS så skulle jag vägra. Ta ett lån eller nåt och ha barnet tills dess att det kan börja dagis och du kan sedan gradvis vänja barnet vid sin pappa. Tror att barnet kommer ta emotionell skada av att ryckas ur sin mammas famn vid så låg ålder och vara med pappan på heltid. Barnet kan liksom inte tänka att "ja jag får väl gilla läget för det är ju den här människans spermier som har bidragit till min existens.... "

Då kanske du ska läsa tråden innan du skriver. Pappan vill inte vara föräldraledig nu under de resterande månaderna fram tills barnet är ett år och kan börja dagis. Han vill inte heller skriva över några dagar till mamman, så att hon kan vara hemma med barnet. Hur han tycker att barnet ska bli omhändertaget framgår inte av tråden.