Borderline = omgonad?

Litet My skrev 2012-05-25 20:31:12 följande:

Nej, de är inte omogna som personer, däremot är de ofta känslomässigt omogna och när de mår dåligt blir ofta tänker väldigt svartvitt, jag som personal kan tex vara superbra, tills jag säger något i stil med "men det kanske är bra om du lägger dig tidigt idag" då kan det bli så att personen med Borderline inte har några nyanser utan min vänliga tillsägelse tas emot på värsta möjliga vis och som att jag menar det värsta, lite som tonåringar kan vara dvs det är jättebra eller jättedåligt, man är jättesnäll eller jättedum och ibland är konekvenstänket inte med utan mycket kan bli impulstryrt, nu talar jag för alla för det finns olika grader och alla är individer.

Jag håller med om detta. Jag tycker borderline kan liknas med omogenhet på många sätt. Dels framstår beteendet ofta som barnsligt eller tonårsaktigt för omgivningen, dels växer det ju imånga fall bort med tiden. Jag tänker att det är vanligt att man med åren lär känna sig själv, lär sig strategier att hantera sina problem och dessutom förstår andra människor bättre. För de som inte förbättras med åren verkar DBT-terapi vara ett sätt att komma vidare i utvecklingen.

Jag tänkar att i en frisk psykologisk utveckling ingår att man som barn är självcentrerad och inte kan parera sina känsloutbrott. Under uppväxten är det lika naturligt att träna på känslor och relationer som att träna på motorik, intellektuella intressen etc. Men för vissa är det något som stör personlighetsutvecklingen. Det kan ju vara både sämre biologiska förutsättningar och sämre uppväxt med dåliga förebilder.

Borderline = omgonad?

INNEHÅLL