• Heisan

    Borderline = omgonad?

    Borderline har väl den unika egenheten att varje drabbad är unik och att man har möjlighet att helt tillfriskna om man får rätt hjälp... Att man automatisk skulle vara omogen är inget som jag hört talas om eller märkt av
    Min personliga teori för att ens barn skall undkomma denna personlighetsstörning är att man ska stärka deras självkänsla så att de aldrig behöver tvivla på att de är värda att ha ett bra liv och vara älskade...

    Jag själv har valt att inte medicinera eftersom jag tyckte att medicinerna inte gav resultat som uppvägde de negativa aspekterna av att ta dem. Det enda som jag tar är insomningstabletter då jag har en sömnstörning. 


    När du tittar på himlen vad ser du då? Stjärnorna eller universum?
  • Heisan
    Indianica skrev 2012-05-26 23:20:32 följande:
    Så vitt jag vet existera ju Borderline t ex inte hos folk i 60-årsåldern, det är mest utbrett hos unga flickor. Ofta "växer det bort" och försvinner runt 25-30 år.

    Oavsett vad som utlöser Borderline är kanske en del av den eventuella omognaden så att den yttrar sig i en oförmåga att hantera sina känslor på ett "vuxet" sätt. Så när man blir äldre lindras i regel borderline. Observera att det är min egen teori, men att mest unga tjejer har Borderline har jag läst. Aldrig hört talas om mån runt 60-70 år eller kvinnor i den åldern med Borderline.
    Det brukar vara runt 50-60 som borderline "försvinner" om jag inte kommer ihåg helt fel.. Jag blev bättre när jag plockade bort livmodern, så personligen tror jag att vissa sk kvinnobesvär kan ligga en till last om man inte är helt stabil känslomässigt. Jag är 41år o står i kö för DBT-behandling. 
    När du tittar på himlen vad ser du då? Stjärnorna eller universum?
Svar på tråden Borderline = omgonad?