6-åring hotar med självmord, hjälp!
Usch, vi mår så dåligt här hemma. Igår fick vi ett samtal från bonusens bonuspappa om att bonusen betett sig väldigt underligt. Hon har i protest mot att ramlösa inhandlades istället för cola, skrikit i flera timmar och hotat att hoppa ut genom fönstret och dö! Efter det har hon somnat gråtandes.
Nu vet vi inte vad vi ska göra jag och hennes pappa. Vi alla fyra föräldrar ska naturligtvis ha ett möte så fort som möjligt.
Hemma hos oss beter hon sig som en helt vanlig 6-åring, men hos dem har hon börjat bete sig konstigt. Bonuspappan jobbar borta i veckorna och mamman jobbar ibland natt. Vi har henne varannan tors-måndag samt de nätter mamman jobbar. Då får hon själv välja nattmamma eller oss. Hon väljer att vara här.
Våran uppfattningen är att problemen med bonusen börjat sedan mamman börjat jobba natt. Anledningen till att vi har bonusen så sällan är att detta är ett barn som behöver en fast punkt för att känna trygghet. Här jobbar pappan dag och jag är mammaledig.
Kommunikationen oss fyra föräldrar emellan fungerar bra, och jag funderar på att föreslå att vi kan byta så att bonusen har sin fasta punkt här, eller är det att fly problemet? Mamman kan ju inte avsäga sig nätter på jobbet, då fungerar inte deras ekonomi.
Det har inte hänt nåt nytt i bonusens liv som vi ser kan ha påverkat den här förändringen i beteendet. Det gör jätteont att hon hotar hoppa ut genom fönstret och dö. Vad kan vi göra? Är barn så här eller finns det ett samband med mammans arbetstider? Bör jag föreslå att bonusen bor här istället?
Här hemma är vi konsekventa, har regler och rutiner. Vi är benhårda. Utöver regler och rutiner så har vi mycket frihet. Hon är aktiv utomhus och sköter sig riktigt bra, vilket gör att hon får bestämma mycket själv över vad hon vill göra. Alltså, en solig dag måste inte man vara ute, hon får spela tv-spel om hon vill. Här är det sällan tjafs, hon lyssnar, hjälper till, sköter sitt, har stort ansvar och beter sig väldigt sällan dåligt. Det är extremt sällan vi måste "bestraffa" henne.
Där borta verkar det som att hon mest beter sig dåligt. Jag vet att mamman varit lite slapp i uppfostran förr, men det har hon slutat med. Vi gissar att bonuspappan är lite för snäll, men hur framför man det? Till exempel när han ringde och berättade vad som hänt igår, så föreslog vi ett möte idag. Men då hade de planer, de ska ha kul hela dagen idag. Va?! Vi hade ju gett konsekvenser och ställt in allt kul tills vi fått en förklaring och ursäkt åtminstone.
Hur gör vi?
