Min 3 åring är smart för sin ålder!

Hmm, nej, klart inte din flicka är ensam om att vara "tidig".  

Min son var också tidig, läste när han var tre, och läste Harry Potter innan han börjat skolan. 

Han är ett par år före de andra i sin klass, och mycket smart. 

Fast det är inget jag går och berättar för alla, och jag skulle aldrig drömma om att starta en tråd på Familjeliv om det.     Vet att han inte är ensam om att vara smart och tidig, och jag skulle vara precis lika stolt över honom om han fått kämpa i skolan, istället för att bara glida igenom allt utan problem.

Min erfarenhet av de stoltaste mammorna (om man kan jämföra sånt) är de som har barn med handikapp. När barnet gör ett framsteg, en 7-åring som lär sig gå eller en 13- åring som helt rent säger jag älskar dig mamma, då kommer tårarna hos mammorna!

Jag har ett barn som via en utredning hos psykolog (som om vi inte visste det sedan tidigare) visat sig ha  en extremt hög intelligenskvot om man ska gå på intelligens. (en bra bit över inträdeskravet till Mensa)
Det är ju jättebra om man ser till hur omgivningen ser på det här med att vara intelligent, men det är banne mig ett straff när du inte kan träffa andra som är lika intelligenta (Asperger) och känslan av att vara annorlunda och tagen ur ett större sammanhang är rent nedbrytande. Att vara duktig på att klä sig, ta hand om sig är jättebra men man måste ta ett särbegåvat barn på allra största allvar och ge det även anat så det inte känner sig ovanlig och udda. Mitt barn mår dåligt av att ha det så, skolan blir för lätt, få lärare matchar hen och det blir jobbigt med jämnåriga som inte förstår eller som tycker hen är alldeles för konstig för att kunna ingå i gruppen.

Jättekul att din dotter är så duktig (jag har dock ingen koll på alls vad 3-åringar brukar kunna). Men varför känner du stolthet? Jag undrar för att jag verkligen vill veta, det är ingen pik.

Jag trodde stolthet hörde ihop med aktiva val, att välja det som är snällast eller bäst, kanske minst osjälviskt eller det som visar mest omtanke. Jag kan inte förstå känslan stolthet i sammanhanget 'mitt barn kan'. Har bekanta som använt ordet stolt p.g.a deras barn kunde gå vid 10 månaders ålder, som om de inte hade varit stolta om han varit 12 månader.

Hade du inte känt samma stolthet över din dotter om hon inte klarat av att göra dessa saker förrän hon var 5 år?

Min dotter har pratat rent i ung ett år - hon är tre nu. Enligt den här tråden ska jag tydligen anmäla detta till Guiness rekordbok. BVC-sköterska, förskolepersonal, läkare och andra som träffat henne under det senaste året har alla lyft fram hur bra hon talar (sätter alla ljud, inkl r, talar med korrekt och varierad ordfröljd, med bisatser, adverbial, konditionalis etc). Hon har ett omfångsrikt ordförråd. Hon är också en frejdig tös som alltid talar högt och klart.

Många   har imponerats av detta. Ingen har sagt att det är omöjligt. Ännu mindre ovanligt blir det ju av det faktum att jag själv var lika tidig med språkutveckling (och annat) som hon är.  

Vi har fört logg över hennes språkutveckling. Hon talade i tvåordsmeningar vid 13 månader. Vid 16 månader började hon prata rent (uttalsmässigt), flerordsmeningar, hade en vokabulär på 200 ord och använde sitt namn om sig själv. 

Jag har loggat en konversation   vi hade när hon var 18 månader: Titta mamma, det är moln där. Jag tycker om moln. Jag svarar att jag också tycker om moln och att jag tycker om henne. Hon svarar: Jag tycker om moln. Men jag älskar dig, mamma.

För att jag är lingvist och tycker att det är intressant att kunna gå tillbaks och se - vilka ord, kopplade till vad, i vilken ordning. Framförallt är det roligt att spara fyndiga kommentarer.Barns språkutveckling säger mycket om deras kognitiva och sociala utveckling. Jag är nyfiken på mitt barn.

Att utan metod och systematik föra dagbok över ett enskilt barns språkutveckling är inte forskning. Det är helt och hållet analogt med att fotografera ens barn vid skilda tillfällen under dennes uppväxt. Av vilken anledning behöver du ha synpunkter över vilka souvenirer jag vill samla från min dotters barndom?

Du undrade in, eftersom en genuin fråga om varför man skriver loggbok skulle innebära att du låg på TS dotters kognitiva utvecklingsnivå. Du önskade vara spydig och valde ett passivt aggressivt uttryckssätt för att sedan (läs: nu) kunna gömma dig bakom att du bara ställde frågor. Du avslutar också ditt senaste inlägg med ett försök till att förminska mig och förlöjliga min loggbok. 

Varför? Hotar det dig att jag gör annorlunda än du gör? Blir du provocerad av att jag är högutbildad? Eller är det den allmänna orddiarrén som verkar drabba folk i samma stund som de loggar in på FL? Förklara gärna.    

  

En av förskollärarna på min dotters förskola berättade om en pojke som alltid trotsade henne på förskolan och kallade henne hora, idiot och kärring. Efter ett par månader berättade pojken att hon "visst var en hora, för det har mamma sagt". Barn lär sig av oss vuxna. Har du även till vardags för vana att fälla nedlåtande och spydiga kommentarer om dina medmänniskor?   

Jag vet inte var du läste in aggression i mitt tidigare inlägg. Om du trots detta uppfattade mig så, vill jag förtydliga att ingen ilska utlöste mitt svar. Ditt svar är dock av samma karaktär som den ursprungliga kommentaren, så jag slösade uppenbarligen bort detta tangentslitage.   

Du får inget svar människa! Är det nåt tvång att svara på dina frågor? Sluta tjata!

Fy vad ni är ogina! Varför kan ni inte unna en mamma att tycka att hennes barn är smart, duktigt och tidigt? Och glädjas med henne? Gör det er eller era barn sämre för att hon tycker att hennes barn är bra? NEJ! Men det tycker ni tydligen, annars skulle ni unna henne det! Så otroligt trist.

Till anonym "konstigt" - vaddå huvaligen, det är väl underbart med ett barn som tar initiativ och visar ledaregenskaper, förmåga att organisera och ta beslut mm? Vad är det för fel på det? Det säger väl sig självt att man lär barnet och det lär sig själv automatiskt under åren att inte "bossa" eller vara otrevlig och också låta andra bestämma!?

Då är det bara att vara glad för att ditt barn är ovanligt bra på att lyssna och samarbeta, om den är 3 år som ts, för det brukar 3-åringar inte vara världsbäst på, precis! Och precis på samma sätt kan ts få vara glad för att hennes barn är ovanligt bra på att ta initiativ och leda andra, vilket kan vara en högst positiv egenskap. Om man vill vända på allt till något negativt kan man skriva om någon som är ovanligt bra på att lyssna och samarbeta "huvaligen, jag skulle verkligen inte vilja att mitt barn var en dörrmatta som bara mjäkade med alla andra och inte vågade ta för sig, det bådar inte gott inför framtiden!"

Det är nämligen precis vad du gör mot ts.  

Ja och i jämförelse så verkar din 3-åring utmärka sig vad gäller samarbete och att lyssna. De absolut flesta 3-åringar jag träffat på är annars små söta Khadaffisar i miniatyr . Men man kan som sagt vända det mesta till något positivt eller något negativt, bedoende på med vilka glasögon man läser. Jag tolkar det ts beskriver som att hennes barn har förmågan att ta initiativ, organisera lekar, ta täten och leda andra på ett positivt sätt, även om alla 3-åringar har benägenhet att "bossa". Det är positiva ledaregenskaper som man kan ta vara på. Och alla som har en naturlig fallenhet för att "leda" behöver givetvis också lära sig att lyssna och samarbeta. Det hindrar inte att det är en positiv egenskap som kan användas till mycket bra. Annars skulle det inte finnas några bra chefer eller ledare i världen.

Nu kommer hårklyverierna och definitionsdiskussionerna om vad som egentligen är "ledaregenskaper". Du väljer hur du vill tolka ts inlägg - dvs negativt och ditt gensvar är också mycket negativt. That´s a fact.

Du får tolka mitt svar hur du vill, det bryr jag mig inte om.

Oj, herregud vilket snabbt svar det kom så fort jag skrev nåt! Bor du vid datorn eller?  Uppenbarligen gillar du tråden och mina svar eftersom du svarar direkt.

Ärligt, jag kommer inte läsa och svara på mer nu i tråden,jag har ett liv med man, barn, jobb och hem.  Ni andra kan ju fortsätta tjafsa med varanndra om ni har glädje och nöje av det.

Vi får hoppas att din dotter har någon slags medfödd fantastisk förmåga att argumentera för saker, annars kommer hon nog inte att göra det särskilt tidigt, men tanke på hur den här tråden utvecklar sig. Goddag yxskaft typ.