Inlägg från: Anonym (här med) |Visa alla inlägg
  • Anonym (här med)

    Min 3 åring är smart för sin ålder!

    Jag är också stolt över min dotter. Hon är 3 år och 1 mån och kan det du beskriver ovan. Rabblandet (adresser, för-, mellan- och efternamn, alfabetet etc) lägger jag inte så stor vikt vid - det visar mest på minneskapacitet. Det tror jag alla barn i den åldern kan om de tränas. Men din dotter är troligtvis, liksom min, nyfiken och har därför snabbt fått pejl på detta.

    Mest stolt är min dotter över toalettbestyren och påklädningen och liknande. Jag ser att hon mår bra av att kunna själv. Hon gillar också att kunna skriva och tjatar om att hon ska börja skolan efter sommaren. :)

    Mest stolt är jag över att hon kan uttrycka sig så bra (konditionalis, tidsperspektiv etc) vilket gör att vi kan resonera med henne och hon med oss. Jag är också glad att hon utvecklats socialt så bra: hon kan sitta och koncentrera sig på pyssel och liknande lika länge som 5-åringarna i hennes grupp, att hon är omtänksam och ser til att alla får vara med, att hon visar på god empati och förmåga att tänka i flera led vilket gör att hon sällan sårar eller bråkar med kompisar. Motoriskt ligger hon också långt fram och är stark, vig och stadig.         

    Jag tycker att det är skönt att hon ligger långt framme för att det vittnar om goda förutsättningar. Jag har dock ofta fått be om ursäkt eftersom föräldrar i lekparken etc ofta blir 'sura' över att upptäcka att flickan som de trodde var 4-5 år (hon är lång för sin ålder) faktiskt är 3 och därmed yngre än deras telning som inte kan prata, klättra, samspela etc på samma nivå.

    Det är ju svårt att skriva ett sånt här inlägg utan att låta skrytig, men jag menar inte att låta överlägsen (om någon uppfattar mig så). Jag älskar min dotter och är stolt över allt det hon är - inte bara det som gör att hon är tidig. Jag är stolt över att hon är så busig, nyfiken, kärleksfull, påhittig, energisk, glad och mycket, mycket mer.       

  • Anonym (här med)

    Min dotter har pratat rent i ung ett år - hon är tre nu. Enligt den här tråden ska jag tydligen anmäla detta till Guiness rekordbok. BVC-sköterska, förskolepersonal, läkare och andra som träffat henne under det senaste året har alla lyft fram hur bra hon talar (sätter alla ljud, inkl r, talar med korrekt och varierad ordfröljd, med bisatser, adverbial, konditionalis etc). Hon har ett omfångsrikt ordförråd. Hon är också en frejdig tös som alltid talar högt och klart.

    Många   har imponerats av detta. Ingen har sagt att det är omöjligt. Ännu mindre ovanligt blir det ju av det faktum att jag själv var lika tidig med språkutveckling (och annat) som hon är.  

    Vi har fört logg över hennes språkutveckling. Hon talade i tvåordsmeningar vid 13 månader. Vid 16 månader började hon prata rent (uttalsmässigt), flerordsmeningar, hade en vokabulär på 200 ord och använde sitt namn om sig själv. 

    Jag har loggat en konversation   vi hade när hon var 18 månader: Titta mamma, det är moln där. Jag tycker om moln. Jag svarar att jag också tycker om moln och att jag tycker om henne. Hon svarar: Jag tycker om moln. Men jag älskar dig, mamma.

  • Anonym (här med)
    Anonym (konstigt) skrev 2012-05-27 16:03:57 följande:
    Du loggar din dotters språkutveckling? Jaha där ser man. Bra att ha för att?
    För att jag är lingvist och tycker att det är intressant att kunna gå tillbaks och se - vilka ord, kopplade till vad, i vilken ordning. Framförallt är det roligt att spara fyndiga kommentarer.Barns språkutveckling säger mycket om deras kognitiva och sociala utveckling. Jag är nyfiken på mitt barn.
  • Anonym (här med)
    Anonym (konstigt) skrev 2012-05-27 16:03:57 följande:
    Du loggar din dotters språkutveckling? Jaha där ser man. Bra att ha för att?

    Tar du foton av ditt barn under dennes uppväxt? Bra att ha för att?
  • Anonym (här med)
    Anonym (konstigt) skrev 2012-05-27 16:09:41 följande:
    Jaha, ditt privata lilla forskningsobjekt alltså. 

    Att utan metod och systematik föra dagbok över ett enskilt barns språkutveckling är inte forskning. Det är helt och hållet analogt med att fotografera ens barn vid skilda tillfällen under dennes uppväxt. Av vilken anledning behöver du ha synpunkter över vilka souvenirer jag vill samla från min dotters barndom?
  • Anonym (här med)
    Anonym (konstigt) skrev 2012-05-27 17:06:27 följande:
    Har inga direkta synpunkter, bara undrade lite. Om du berättar saker här så får du väl vara beredd på att få frågor. Om du inte tål det så är det bättre att skriva i loggboken. 

    Du undrade in, eftersom en genuin fråga om varför man skriver loggbok skulle innebära att du låg på TS dotters kognitiva utvecklingsnivå. Du önskade vara spydig och valde ett passivt aggressivt uttryckssätt för att sedan (läs: nu) kunna gömma dig bakom att du bara ställde frågor. Du avslutar också ditt senaste inlägg med ett försök till att förminska mig och förlöjliga min loggbok. 

    Varför? Hotar det dig att jag gör annorlunda än du gör? Blir du provocerad av att jag är högutbildad? Eller är det den allmänna orddiarrén som verkar drabba folk i samma stund som de loggar in på FL? Förklara gärna.    

      
  • Anonym (här med)
    Anonym (konstigt) skrev 2012-05-27 18:06:25 följande:
    Oj hade inte väntat mig en hel psykoanalys men tack för den. Nej jag känner mig inte hotad eller provocerad av högutbildade, det brukar oftast inte vara så aggressiva människor men det finns tydligen undantag. Jag tyckte det bara var lite udda att föra loggbok över ett barns talutveckling och undrade varför. Ditt svar tyckte jag tydde på att det var nån sorts forskningsprojekt men jag hade uppenbarligen fel. Såså, ta nu och lugna ner sig, jag är bara en enkel hantverkare som inte begriper så mycket.

    En av förskollärarna på min dotters förskola berättade om en pojke som alltid trotsade henne på förskolan och kallade henne hora, idiot och kärring. Efter ett par månader berättade pojken att hon "visst var en hora, för det har mamma sagt". Barn lär sig av oss vuxna. Har du även till vardags för vana att fälla nedlåtande och spydiga kommentarer om dina medmänniskor?   

    Jag vet inte var du läste in aggression i mitt tidigare inlägg. Om du trots detta uppfattade mig så, vill jag förtydliga att ingen ilska utlöste mitt svar. Ditt svar är dock av samma karaktär som den ursprungliga kommentaren, så jag slösade uppenbarligen bort detta tangentslitage.   
  • Anonym (här med)
    Beckah82 skrev 2012-05-27 17:50:28 följande:
    Vad är "helt rent" enligt dig?

    Jag har mycket svårt att föreställa mig en tvååring som uttalar allt rätt. Några saker som brukar vara svårt;

    * Säga R rent.
    * Säga Tjej, Tjat, Tjugo istället för sej, sat, sugo
    * Säga Chans, Charlott, Skjul, istället för sans, salott, sul.

    Men vet vet jag, det kanske är vanligt att tala HELT RENT i tvåårsålden, bara det att jag, av en slump, råkat pricka in att bara träffa dessa få tvååringar som inte kan det. Jag kan dock tycka att det i så fall är lite konstigt att det på 2,5-årskontrollen kollas om barnet kan säga ett 10-tal ord och om de kan det så får de en godkänt-stämpel. 

    Min dotter har alltid sagt r- och tj- rätt. Det bakre sj-ljudet har hon också uttalat riktigt, utom före främre vokaler. Detta korrigerade hon själv vid 2,5. Hon har också kompisar i samma ålder som klarar detta. Jag vet inte hur vanligt det är, men fastlagt är att det händer.

    Här (Stockholm) finns ingen 2,5-årskontroll, och 10 ord brukar de avkräva 1,5-åringarna. På treårskontrollen ville de se att min dotter kunde tala i flerordsmeningar och hade gott vokabulär. BVCs "krav" brukar också ligga lägre än snittet. Deras uppgift är ju att kontrollera att barnen utvecklas inom normalspannet (vilket även inkluderar lite efter snittet).      
  • Anonym (här med)
    Beckah82 skrev 2012-05-27 18:59:28 följande:
    Fantastiskt! Hon sa med andra ord "däR" direkt, istället för "dä" som andra barn? Hon lär ju inte BÖRJAT prata vid 2-2,5 års ålder, om hon pratade helt rent vid 2-2,5 års ålder, så hon bör ju ha börjat prata i 1-årsåldern (gissningsvis före ett års ålder om hon nu är tidig) och sa alltså R, tj, sj (och de andra klassiska knepigheterna i vårt språk) redan kring 12 månaders ålder?

    Det är ju lite smått sensationellt. Jag är mycket imponerad må jag säga!

    Jag skrev: hon har alltid sagt r rätt.
    Jag skrev inte: hon har alltid sagt r.

    Med andra ord: hon sa dä när hon var 10 månader. Vid 14-15 månader började hon tala rent och uttala alla ljud - och uttalade dem då korrekt (med undantag för det sj-ljuder före främre vokaler, som gärna blev ett f). Många har uttryckt att min dotter är tidig, men att det skulle vara så sensationellt som du uttrycker har jag faktiskt inte stött på.
      
  • Anonym (här med)
    Beckah82 skrev 2012-05-27 19:45:58 följande:
    Nu tror jag du blandar lite fritt bland oss andra tråd-deltagare du får nog ta en extra titt på vad det är jag skrivit och inte, så du slipper svara mig utifrån vad andra skrivit. Det skulle jag uppskatta ganska mycket faktiskt.

    Nej, jag är inte det minsta ironisk. Är det så som du berättar så ÄR det sensationellt. Jag är dock benägen att tro att det till viss del handlar om två mycket vanliga företeelser hos föräldrar;

    1. I efterhand kan man "minnas" saker väldigt tydligt, som inte riktigt stämmer när man kollar upp det. Jag har sett massvis av exempel på detta.

    2. Man kan ha olika uppfattning om saker och ting. Jag vet många som säger att deras fyramånadersbebis kan sitta själv, medan det egentligen är så att bebisen sitter, men håller handflatorna i golvet som stöd och runt omkring ligger kuddar, eftersom bebisen trillar titt som tätt var femte minut. Det är inte att kunna sitta, men just DEN föräldern vill gärna tro det.

    Likadant är det med dig. Din dotter kunde prata rent och flytande menar du. Sen beskriver du undantag på undantag, utan att ens själv inse att då var det ju inte alls så att hon pratade rent.

    Jag skrev inte att hennes första ord skulle ha varit DÄR, men hon lär ju ha sagt "där" någon gång i början av hennes pratande. De flesta barn har med ordet "dä(r)" bland de första orden. Men de säger såklar DÄ inte DÄR, som din dotter tydligen gjorde.

    Hennes första ord var mamma och i vilken ålder var det? Därefter kom "KONKURS" på andraplats, eller i alla fall bland de allra första orden. Konkurs uttalades alltså med både K och R rent? Riktigt bra jobbat för en bebis. Jag tar för givet också att hon förstod vad konkurs betyder? Annars är det ju bara ett härmande av ljud. Att säga ett ord förutsätter ju att man vet vad ordet betyder.

    "mamamamamama" jollrar alla bebisar. Men MAMMA säger de inte förrän de faktiskt säger mamma och syftar på just mamma.

    Din dotter bör ha varit väldigt liten när hon pratade om konkurser och uttalade K och R. Min äldste hade ett helt knippe ord som han sa när han var 7-9 månader och vid 12 månader pratade han i tvåordsmeningar. Tro det eller ej, men det räknas som tidigt.

    Dock pratade han inte på långa vägar rent! R sa han inte rent förrän han var nästan 3 år gammal och korrekt uttal på tjej och chans kom inte förrän han var 4 år.

    Din dotter som pratade HELT RENT vid 2 års ålder bör med andra ord ha pratat i meningar redan före ettårsdagen och bör ha haft långt fler ord än min pojke när hon var dryga halvåret.
     

    Eh, det finns väl inget r-ljud i konkurs, eller?
  • Anonym (här med)
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 22:17:06 följande:
    Och?

    Jag tycker att vi skryter alltför lite över våra barn!
    Faktiskt.
    När det gnälls och klagas över våra egna barn så höjer ingen ögonbrynen men jävlar i mig om man skryter och är stolt! Då ska fan komma och pina en efter att man kölhalats.

    Därför blir det så jävla fel som när man som jag ställer en helt vanlig fråga "hur menar du", därför att det tolkas som att man försöker praktisera voodoo.

    Mer stolthet och mer skryt således oavsett vilkmen nivå barnen är på. De tävlar liksom inte mot alla andra barn utan de tävlar mot sig själva. 
  • Anonym (här med)
    Indianica skrev 2012-05-27 23:33:58 följande:
    Vill man nu absolut inte lära ett nyfiken barn problemlösning osv, så är det ju upp till föräldrarna. Folk får väl uppmuntra barn att lära sig hela telefonkatalogen utan till om de känner för det, men jag skulle aldrig lägag energi på det. Jag ser problemlösning och kreativitet som betydligt mer utvecklande för barn som man misstänker kanske är begåvade! Alla barn är ju nyfikna och det är rätt (ja, jag tar mig friheten att påstå det) att uppmuntra det. Jag tycker bara det är synd att så många lägger tid på att lära små barn basala saker som de ändå lär sig i första klass!?
    Min dotter är tre och kan färgerna (inkl ljusblå, mörkrosa, olivgrön etc). Hon kan också hela sitt namn och våra och morföräldrars och sin adress och flera kompisars. Har vi drillat? Inte då. Hon förstod att andra hade adresser och ville veta sin och sedan andras. Hon hörde att en äldre kompis hade ett mellannamn och ville veta sitt och sedan mitt, pappas, mormors och morfars. Färgerna har hon plockat upp i samband med läsning och ritande. 

    Att vilja lära sig namn och adresser rimmar väl med hennes sociala intresse. Att vara intresserad av färger är ju också naturligt för små barn. Hon var två när kategoriseringsstadiet kom och då är det naturligt att vilja sätta ord på färgskillnader och likheter och därför vara uppmärksam på dessa ord.

      
  • Anonym (här med)

    Funderar över sannolikhetslära och det faktum att man kan skriva under nick och anonymt i en och samma tråd. Men det kanske är OT här?!

Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!