När börja dejta igen efter krossat hjärta?

Jag fick mitt hjärta krossat på ett rätt brutalt vis. Var upp över öronen kär och älskade honom. Ett halvår senare träffade jag min sambo, han visade mig att han gick att lita på. Han visade mig lojalitet och stabilitet: en kärlek som inte försvinner nr vardagstristessen kickar in. Jjag trodde exet var det bästa som kunde hända mig, där och då- men det stämde inte! Nu i efterhand kan jag se vilket dåligt val han var även om vi hade passion.

Det väntar en annan människa på dig därute. En person som du kan lita på och som kommer göra dig lycklig. Och du behöver inte ha bråttom, ha kul och gör saker som gör dig lycklig så kommer du hitta den riktiga kärleken!

Det enda jag kan säga är att inte stänga alla dörrar i hopp om att han ska ändra sig. Blicka framåt och låt andra komma in i ditt liv om det känns bra.

Det är så beroende på. Jag halvtvingade mig ut när det tog slut med exet. Vi var tillsammans ett halvår. Jag gav mig ett par månader att slicka såren och sen hoppade jag ut i det okända. Från det att jag började igen så lekte jag väl i ungefär ett halvår innan jag träffade sambon. Detta är nu ca 10,5 år sedan.

Det är liksom så olika från person till person. Jag hade inställningen att inget skulle bli seriöst men jag ville ha lite kul och så blev det. Jag hade planer på att vara singel längre än det blev helt enkelt.

När det känns rätt.

För mig tog det ungefär ett år efter att exet flyttat ut innan jag kände att jag nog skulle kunna tänka mig att dela vardagen med någon annan, och ett halvår till innan jag av en ren slump träffade mannen som jag nu bor med sedan några år tillbaka.
Jag hade iofs varit tillsammans med exet i ett antal år vid det laget så det kan tänkas gå snabbare för dig TS.

Det viktiga är att försöka ha kul, inte sätta någon press på förväntningar mm och att lyssna på magkänslan om den säger att du inte är redo än.

Säger som flera andra; det beror på person och situation.

När jag blev brutalt dumpad av min förra sambo som jag väntade barn med så krossade det mig fullständigt. Jag gjorde som du, läste gamla mail, sms, kollade på kort, gick runt i hans kläder osv och bara grät och kände att jag aldrig mer skulle kunna bli kär eller träffa någon annan som skulle vara lika bra som honom. Vet du... jag träffade någon 1000 gånger bättre! :)

Men sörjer du så ge dig själv tid! Jag tror inte på det här med att hoppa in i något nytt, det är inte schysst varken mot den nya killen eller mot dig. Jag har vänner som hävdar att det bästa sättet att glömma någon är att skaffa någon ny men är det verkligen kärlek då? Eller flyttar man bara över gamla känslor på en ny person? Det är ju en ganska stor skillnad där...

Jag bestämde mig för att ge mig själv tid och att vara singel och inte dejta alls. Jag satsade på min karriär, gick olika kurser, lärde känna massa nytt folk, tog upp kontakten med gamla vänner, startade eget företag vid sidan om mitt jobb, reste osv. Allt detta gjorde jag för min skull, för att alla gamla känslor skulle gå över, att mitt självförtroende skulle bli bättre och för att jag skulle se att det finns fina lojala människor där ute. För det gör det!

Min nuvarande partner kom in i mitt liv när jag absolut inte ville det eller hade tid eller letade och vände upp och ned på hela min tillvaro. Jämför jag mitt ex med honom så skrattar jag för mig själv, hur kunde jag tro att han var den rätta för mig? Galet.

Långt inlägg men det jag egentligen vill säga är att du kommer definitivt bli kär igen och älska ännu hårdare än förra gången. Men det kommer inte ske förrän du är redo. Jobba med dig själv så kommer han när du minst anar det, så har det varit för mig och för alla mina vänner som idag lever i seriösa förhållanden. Lycka till!

Ju fortare desto bättre. Upp i sadeln igen

jag tycker det kan vara bra att vänta med att dejta till hjärtat läkt.
däremot kan man se till att ha roligt under tiden!

När du känner dig redo.

Passion är klart att man ska ha och kan få. Men för mig med exet var det en passion som fanns bara för att exet inte kunde leva utan nyförälskelsen. Jag tycker att det är en annan passion i nyförälskelsen, men med min sambo har själva nyförälskelsen (ligga som kaniner, pirr i magen osv) lagt sig. Och det bästa är ju att han vill vara med mig ändå! Han är inte kär i kärleken, han är kär i mig. :)

När nykärleken lägger sig och man ska komma tillrätta i vardagen har jag upplevt som en första liten prövning. Man är inte längre blind av kärleken utan börjar inse det som är bra och dåligt med varandra. Jag tycker nästan att det är där man ser om det kanske kan vara den rätte man mött.

Jag förstår att det känns oöverkomligt just nu, det gör det nog för alla! Jag låg och ångestgrät på köksgolvet första dagen för att jag trodde att jag förlorat den perfekta och enda. Men man glömmer... Man läker... Man utvecklas! Man börjar njuta av livet igen.. Ha kul... Man lär sig också något, vilket man kan ta med sig i nästa förhållande.

Min erfarenhet utgått från vänner och migsjälv är att det nästan är svårast att bryta vanan av att vara i en relation. Vanan av sms, kramar, kontakt osv. Detta är en vana som nu bryts för dig. En vek jämförelse i sammanhanget, men tänk dig att sluta med socker eller cigaretter helt abrupt när det inte är ditt beslut- en kamp i sig. Och det är också en slags vana, precis som en relation på ett sätt.

Det blir bättre! Det kommer till och med bli bra, bättre än bra! Du kommer hitta en ny, en som är bättre än ditt ex! Personen som ger dig det du behöver. Försök att hitta dig själv som person utanför en relation så länge. Satsa på dig själv och var den bästa personen du kan bli och vara. Så blev jag lycklig... :) i mig själv!

Relationer kan ha lite av en negativ inverkan på det sociala. Så passa på nu att ha det underbart med vänner och kanske skaffa nya? Men först tycker jag att man ska få älta och deppa, efter ett tag känns det bara bättre och bättre!

Ang. "upp i sadeln igen", jag gjorde lite så... (inte en relation och inte direkt). Träffade en kille, det fick mig att känna mig bättre. Men är säkert inte rätt för alla. Men det hjälpte mig att gå vidare. Jag törstade efter bekräftelse eftersom mitt ex kört mitt självförtroende i botten, den tillfälliga killen gav mig det där och då. Sedan jobbade jag givetvis på mig själv och bearbetade allt. Är nog inte klar med bearbetningen än, men i mitt förra förhållande utsatte mitt ex mig för rätt extrema saker. Dåliga!

Hösten 2005 blev jag dumpad via mail av min sambo som åkt utomlands för att jobba 2 månader. Jag var sååå kär i honom och har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jag bara åkte ner i ett stort svart hål.

För mig fungerade det inte att ge mig ut och dejta direkt. Jag var liksom avstängd inuti och kände mig som ett tomt skal bara. Våren 2006 träffade jag en man som jag i alla fall blev intresserad av och som kändes helt rätt för mig, men jag hade fortfarande inte bearbetat klart uppbrottet från mitt ex. Jag valde att inte inleda något för jag insåg att jag inte kunde ge något till någon annan innan jag kommit över mitt ex.

 Vi höll dock kontakten och hösten 2007 träffades vi igen. Och från den dagen var det vi. Idag är vi gifta och har ett barn som är 14 månader. Jag har aldrig varit lyckligare.

Så med detta vill jag säga. Ge dig ut och ha en fantastisk sommar fylld med fest och kravlöst sex. Dejta inte om du inte vill. Detta är nog sista gången du är singel och när du minst anar det så kommer du träffa den man du kommer leva resten av livet med. Och tänk på att du måste må bra inuti för att kunna ge av dig själv till någon annan, så hasta inte in i något.

Känner igen mig... Mitt ex gjorde de mest extrema saker för att få träffa mig när han var nyförälskad. Men när vardagen kom så var jag ointressant. Han var otrogen två gånger, första gången förlät jag efter hans extrema övertalningstekniker. Andra gången fick jag nog, men det tog nästan ett år innan han lämnade mig ifred. Ett år av förföljelser och hot.... Jag är idag glad för att jag var så stark och inte tog tillbaka honom. Jag är glad att jag lät någon annan få möjligheten att göra mig lycklig. Någon som tar den uppgiften på stort allvar!

Som du säger är omtanke nästan allt. Något som inte fanns i min förra relation. (bara när det gynnade honom). Att känna omtanken min sambo visar är fantastiskt eftersom jag vet att den är äkta och grundad i hans kärlek till mig. :)

Men de flesta får nog kyssa någon groda i sökandet efter en prins...

Bara det att jag orkar inte träffa fler grodor. Tycker verkligen att jag är värd kärlek efter allt jg gått igenom i mitt liv, men jag har verkigen inte tur i kärlek. Förstår inte hur man ska kunna släppa känslan av hur det kändes med honom. Vet inte om ni sett "Broarna i Madison County" men så stakt kände jag för honom.. känner en sådan sorg för jag tror aldrig att jag kommer få uppleva det igen. Och kan inte förstå att han kan släppa mig när han säger att han fortfarande tycker om mig så himla mkt och vi har haft det så bra tillsammans.

det gör brutalt ont! vill inte min sommar ska vara förstörd!

Dejta om/när du känner att du vill.

Jag dejtade ganska tidigt, men såg det mer som ett sätt att lära känna nya människor och göra saker än 'dejtande i meningen leta efter någon'.

Jag hade trevligt på dejterna, men inte mer. I början kändes det värre, sorgen och saknaden blev så mycket starkare efter varje dejt. Sen började det kännas lite bä'ttre och efter kanske 3 v insåg jag att det kunde gå en hel dag utan att jag tänkte på exet, och att det gått flera dagar utan att jag gråtit.

Det gör fortfarande ont nu och då (idag är ingen bra dag t ex), men de dåliga dagarna blir färre - och med längre mellanrum. Det är typ 1½ månad nu. För mig kom det som en chock när det tog slut, och det var "mannen i mitt liv" och jag hade otroligt svårt att hantera både det och allt som planerats som "aldrig blev".

Men nu vet jag, att det här kommer inte förstöra min sommar. HAN kommer inte det. För visst sommaren kommer inte bli som det var tänkt, och när jag snart går på min semester kommer det säkert kännas - jag tar normalt inte sem så "tidigt" utan det var för hans/vår skull - men det KOMMER bli en bra/okej sommar ändå. Så det så =)