Nej, absolut inte rimligt. Tycker inte ens att hon ska träffa barnen de första månaderna. De behöver tid att landa och anpassa sig till den nya situationen.
Hämta och delta får dröja ännu längre, kanske ngt år. Tycker det ska ta några månader innan hon presenteras, därefter ca 1 år innan inflyttning kommer på tal och därefter beror det lite på hur den andre förälder ser på hämtning & inblandning.
Tycker absolut att den andre föräldern har med saken att göra, bara för att barnen är med den andra föräldern innebär det inte att man tappar sina rättigheter som förälder den veckan.
Att man fortfarande har lika mycket ansvar för allt övergripande. Föräldern som har barnen har givevis ett större ansvar för den praktiska biten men i övrigt tycker jag att man har delat ansvar. T.ex. om barnen ramlar och skadar sig på mammaveckan och personalen inte får tag på mamman ska de ringa pappan, inte mammans sambo (om det inte är bestämt annat).
Jag tycker nog att man ska få ha åsikter även vid familjebildning, om det går för fort, om den respektive av ngn anledning inte är lämplig etc. Oavsett vad så är det fortfarande båda föräldrarnas ansvar att barnen har det bra och om den ena t.ex ex. blir kär och går för fort fram tycker jag att den andre både har rätt och skyldighet att säga ifrån. Däremot får det vara med sans och balans.
Jag tycker nog att man ska få ha åsikter även vid familjebildning, om det går för fort, om den respektive av ngn anledning inte är lämplig etc. Oavsett vad så är det fortfarande båda föräldrarnas ansvar att barnen har det bra och om den ena t.ex ex. blir kär och går för fort fram tycker jag att den andre både har rätt och skyldighet att säga ifrån. Däremot får det vara med sans och balans.
Jag har också svårt att förstå er som tycker att ena föräldern ska få göra precis som den vill. Om man argumenterar för "så länge barnen inte far illa" kan man också vända på det. Man kanske har olika åsikter om hur de mår och vad som är lämpligt/olämpligt och bra/dåligt.
Jag tycker att det är helt sjukt!
Kan inte reglerna exakt men har tolkat det som att om två vuxna människor vill skilja sig, då är det en såpass stor sak så att man har sex månaders betänketid. Jag kan förstå det resonemanget, att det ska vara ett genomtänkt beslut...
..det sjuka är att om den ena föräldern väljer att separera och flytta in sina barn hos en annan man/kvinna samma dag...då finns det inga samhällsmekanismer som ber om lite betänketid och lite sans och balans. Var är barnperspektivet?
Jag håller med om att man inte kan lägga sig i in absurdum och att man måste lära sig att släppa kontrollen, absolut!
Men när man ser att det är uppenbart att saker och ting görs fel, för fort och baseras på fel utgångspunkt, då måste den andra föräldern få ha åsikter och det ordet måste få väga en del.
Varför inte införa samma sak som med skilsmässor?
Att om inte båda föräldrarna samtycker krävs en period på sex månader innan en förälder kan flytta in barnen hos någon annan.
Jag tycker att det är en fullt rimlig tid att vänta med att flytta ihop. Barnen måste få tid att landa i en separation.
Efter ett halvår har den nya relationen också hunnit få en lite tydligare struktur och det kan vara lättare att ta bra beslut och veta var relationen är på väg.
Jag tycker att det är vansinne att en förälder från en dag till en annan inte har någonting att säga till om, trots att den kan se att det tas stora beslut som påverkar dem gemensamma barnen.
I min värld är det en enorm skillnad mellan ett val av tröjfärg och att föra in barn i en beroendeställning hos en helt ny person innan de ens hunnit smälta en separation. Att du en gör jämförelsen säger en hel del.
Personen ifråga kan fortfarande vara en bra förälder på alla plan men pga kris eller förälskelse ta ett dumt eller förhastat beslut. Det kan troligen drabba även mig...och då får jag hoppas att mina nära och kära berättar det för mig så att jag kan sansa mig och ta ett beslut som verkligen har barnen i fokus.
Om man sen ser att det funkar bra kan man givetvis flytta ihop men jag tror, eller är övertygad om, att det absolut inte är bra för barn att hanteras på det sättet. Därmed inte sagt att föräldern och den nya inte kan vara väldigt bra och ansvarstagande vuxna, de kan vara kanonbra! Men det är två olika saker, att de är bra innebär inte per automatik att själva situationen att flytta in snabbt hos någon annan är bra.
Det är jättebra och jättekul att det funkat så bra för er. Jag tror inte heller att det absolut måste bli en katastrof men varför chansa? Bara för att ni är superkära betyder det inte att barnen kommit lika långt i sin process. Varför flytta ihop så snabbt när det finns barn med i bilden? har svårt att förstå det faktiskt, även om det inte blir en katastrof tror jag inte att det är det bästa för barnen..gäller att se vem huvudfokus är och vems behov som styr.