Inlägg från: MalinJoo |Visa alla inlägg
  • MalinJoo

    Ni som blev adopterade

    Hejsan

    Jag tänkte dela lite av mina tankar och erfarenheter.

    Idag är jag gift med en fantastisk man (helt vit) och har två fantastiska pojkar 3½ och 4 månader. Jag är adopterad från Syd Korea, eller Korea, koreanerna själva blir faktiskt förnärmade om man säger syd, de anser ju att de är det riktiga Korea (inte nord). Våra barn är sådan häftig mix, det är så kul att se resultatet av två etniska grupper :)

    Min barndom är som alla andras barndom uppåt och neddåt. Helt vanlig familj. Ja jag har blivit utsatt pga min hudfärg, men också min vite man har blivit utsatt för diverse och han är definitivt inte mörk :) Man kan inte skydda sitt barn från alla, men man kan ge dem vishet att förstå hur andra tänker. Genom Guds nåd och frid har jag kunnat överbrygga detta.

    När jag växte upp på 80 och 90 talet fanns inte så många färgade barn, så kom vi bort var det ju i alla fall inte så svårt att hitta oss. Och ska man stämma träff med någon okänd typ köp via blocket, så är det lätt att finna varandra.

    Dock har jag fått mycket märkliga reaktioner efter TV programmet  "spårlöst", folk kom fram till mig och frågade "hur mår du egntligen? Har du det svårt som är adopterad? Vill du söka dina rötter?" osv. Jag ser en klar skillnad innan och efter dessa program. Och ärligt talat blir jag väldigt trött på detta. Visst, glad åt att folk bryr sig och tar sig besväret att fråga. Men att bli sedd som en människa med ett stort hål i själen som behöver söka sina rötter, oj oj oj jag ruskar på huvudet. Tyvärr blir vi sedda mer annorlunda, medan vi egentligen är bara vanliga människor. 
       Jag är glad för dem som behöver hitta sina rötter, men jag är också övertygad om att majoriteten inte vill söka sina rötter. En aspekt i att leta efter sina föräldrar är också att "vi barn" kanske inte är efterlängtade och saknade! Konstiga tankar va?! Jag vet en kille som sökte och fann sina föräldrar, när han hittade dem brydde de sig knappt om honom, istället krävde de att han skulle börja försörja för dem. De hade fött honom och skickat iväg honom och nu är han tillbaka. Bra! Ge oss nu underhåll! Eller en kvinna som fött ett utomäktenskapligt barn, och som lyckats gifta sig och underhålla sin hemlighet. Och så kommer den glömda barnet från väst och hela hennes äktenskap åt skogen. 
       Jag tror det krävs stor vishet innan man ger sig in i något sådant.  

    Lycka till / Malin 

  • MalinJoo
    Den vita staden skrev 2012-07-07 01:51:29 följande:
    MalinJoo - Är ju så att jag blir ledsen när du skriver som du gör - finns ju få program som varit lika viktigt som det.. det gjorde mig ju hel igen..
    Så tråkigt att du tog illa vid, jag menade inte att göra andra ledsna, jag ville helt enkelt svara på hur jag som adopterad har kännt. Så det är helt enkelt bara min historia och erfarenhet, det betyder ju inte att alla adopterade känner lika. Jag hoppas du förstår att jag bara ville dela min erfarenhet som adopterad, och svara på frågorna rätt och slätt.

    Allt gott till dig som blev ledsen/Malin 
  • MalinJoo
    Den vita staden skrev 2012-07-10 12:10:19 följande:
    Är lite överkänslig, jag vet, vad det gäller en av de viktigaste upplevelserna i mitt liv.. ja det är det verkligen, jag jämför den dagen jag genom Spårlöst fick tag på min biologiska familj med dagen jag gifte mig o. de dagar när jag fick barnen.. Så det är ingen fara .
    Tack :) Jag önskar dig Guds rika välsignelse! Allt gott / Malin
Svar på tråden Ni som blev adopterade