För hårda krav och regler eller är det bra?

Ser nu är inlägget blev väldigt rörigt när familjeliv drog ihop allt som jag så fint hade indelat i stycken... Tack för al feedback! Barnet ska börja i åttan och grunden för slutbetygen i nian läggs ju redan nu. Här där vi bor är det högsta betyg som gällt de senaste åren för NV och det ser inte ut att trappas ner enligt vad våra kontakter inom skolan ser. Nej, vi är inte idag heller stenhårda på att barnet ska äta middag med oss. Men det handlar mer om att tider måste respekteras eftersom när vi i dagsläget frågar om "när ska du till stallet?" "äter du middag med oss?" Så blir svaret alltid "jag vet inte" och så bli barnet surt och irriterat. Respekt för tider är något som inte finns i dagsläget. Tvätta på måndagar gör hon redan idag. Men det funkar inte då barnet slänger igång en tvättmaskin mitt i natten om hen känner för det bara för att hen kommit på att det inte finns några rena kläder till morgondagen. Vi hjälper självklart till med att sortera tvätten, påminner om att nu kanske tvätten är klar att hängas osv. Men är vi med för mycket blir hen förbannad för det. Vi vill att barnet ska tänka på att man måste tvätta för att ha saker att ha på sig. Och att tvätta en tröja ensam i en maskin kostar pengar. Då tvättstugan ligger på andra sidan hallen från lillasysters rum tycker vi inte att tvätta efter ett visst klockslag är ok, vi gör ju inte heller det. Samma regler ska väl gälla hela familjen? Självklart ska det här bli en dialog med barnet om hur hen skulle vilja att det ser ut och vad hen kanske tycker vi borde göra bättre, kanske tjata mindre osv. Även vara med och ta fram de konsekvenser som blir OM man inte sköter de regler eller de uppgifter man tagit på sig eller ansvarar för... Det är inte meningen att vi två som vuxna ska sitta på ena sidan och peka med hela handen!