tonåringar...
Ibland är det otacksamt att vara förälder till en tonåring och visa att man bryr sig.
Har två barn på 13 och 15 år. Pojken fyller 15 om några dagar. Han har bott 3 veckor växelvis hos mig tills nu.
Har bråkat en del men det ser jag bara som ett steg i utvecklingen men han tycker det är jobbigt och har flyttat till sin pappa som såklart tar hans parti. De "smågrejer" (enligt min son) vi har bråkat om är att han inte kommit hem den tiden vi bestämt, han använder inte hjälm när han åker longboard eller cyklar samt svarar spydigt när man frågar honom något. Man intresserar sig för sina barns liv men får inget veta. Men dyra grejer och pengarr och åka på läger ska dom ha och få. Är förtvivlad och tänker att min son aldrig kommer flytta tillbaka igen.
Allt är ju så mycket enklare hos hans pappa där han får göra lite som han vill och där är aldrig några konflikter (hans pappa verkar vara konflikträdd). Hans pappa och jag har aldrig haft någon bra relation. När vi pratade alla tre här så sa han" tys"t till mig flera gånger och bankade näven i bordet när jag skulle prata med min son...medan sonen fick skrika jävla kärring och annat till mig. Så nu e jag rädd att pappan ska påverka sonen att ta avstånd från mig...är helt förtvivlad...vad ska man göra?
Efter alla år som man ställt upp för sina barn och även för deras pappa så får man detta tillbaka...