tonåringar...

Uff sitter i nästan samma båt.. just nu känns allt bara hopplöst vet inte vad jag ska göra..Jag har ensam vårdnad om min grabb som nu är 15 år hans pappa har funnits då och då ja när det passat han i stort sett aldrig hjälpt till med något inte lagt en extra kr ja förutom underhåll..Har varit många tuffa tider då grabben har grov ADHA med autistiska drag ja vad gör man inte man vill ju sitt barn det bästa så har gått genom eld och vatten så nu egentligen har jag fått in han i en mindre klass och allt flyter på..men som sagt tonåren är en tuff tid har varit många konflikter regler som bryts man får bara korta tyckna ord till baka när man frågar något jag vill veta vart han är kommer man inte hem efter skolan ringer man man kommer och äter när middagen serveras man kommer inte hem på natten man spelar inte på natten när det är skola dagen efter enkla regler men som kan bli för mycket för en tonåring..Så var det denna dagen då vi hamnade i en konflikt han spelade på natten då sa jag till han att ska det fortsätta så här så åker tv ut punkt slut bråket fortsatte hemma hos pappa var det minsann inte så här allt slutade med att bägaren rannöver men flytta till din pappa  då gormar jag..Dagen efter drar min grabb till sin far utan att jag vet om detta på kvällen ringer hans pappa och skäller ut mig efter noter jag försöker att förklara att här har vi regler och dom ska följas nä han menar på att jag har hotat pojken med att kasta ut hans saker hotat med att slänga ut pojken jag försöker prata lugnt och stila men inget funkar jag och pappan har aldrig kommit överens..Nu hotar han med att anmäla mig han har skaffat advokat pojken vägrar att prata med mig har ringt han flera gånger han bara trycker av mig..Hur kan en pappa göra så här hur kan han stötta pojken när han gör fel och vända han emot mig man blir så ledsen här har man kämpat i 15 år och vad får man tillbaka bara en masa skit hans pappa kallade mig för en massa elaka saker slutade med att jag började gråta ojoj säger han då ta några piller din svage fan usch...Har nu pratat med familjerätten visst jag har rätten på min sida men det känns ju ändå i mamma hjärtat vill ju bara att grabben ska ha en far som bryr sig och handlar rätt och att min grabb vill prata med mig...Känner mig så liten pappan har inte funnits på 15 år älskar verkligen min grabb överallt annat hur mycket ska man orka!!!!!!!