Dotter & bonus barn

Jag vet inte vart jag ska vända mig, min dotter och jag har bott ensamma sen hon va lite över ett år. Och hon är nu snart 4 år.Jag och hennes pappa har haft varannan vecka och det har funkat utmärkt. Min dotter har alltid vart glad och rolig och väldigt framåt. Hon pratar rent och är extremt duktig på att prata och förstå, hon va tidig med det mesta, motorik,språk och utveckling.
Jag träffade sen en kille som också har barn. Efter ett år flyttade vi ihop. Men allt blev kaos. Vi har bott ihop i ca 4 månader. Men mitt bonus barn är elak mot min dotter, slår, puttas och går på henne. Det slutade med nu att min dotter inte vill bo med oss. Hon säger att hon är rädd för bonus barnet. Hon vill bo med mig, men inte med sambon och hans barn.

Hans barn har jag väldigt svårt att förstå, det verkar inte som om barnet förstår vad man säger, härmar ord och meningar men verkar inte förstå innebörden. Och raseriutbrott så fort denna inte får som denna vill. Har även slagit sin pappa ett antal gånger. Och de gånger ungarna leker så blir bonusbarnet alldeles för vild och kan inte hejda sina lekar, utan slår eller gör illa min dotter, som dock är ett år äldre än bonus barnet.

Bonus barnet har alltid sovit dåligt och hon vaknar alltid många gånger undernatten. Gnäller och skriker.
Sambon och jag har verkligen inte samma syn på uppfostran, så detta ställer till det väldigt mycke. tex vid matbordet, äter man inte maten så får man inte gå ifrån bordet. Men bonus barnet får gå ner och leka och hon äter inte mer än en eller två tuggor av maten. Och sen säger pappan att hon inte får någe annat sen på kvällen. Båda ungarna har slutat med välling, och vill istället ha yoggi. Men kvällen kommer och bonusbarnet gnäller efter yoggi, men från mig får hon det inte eftersom hon inte åt maten, då får hon vatten eller mjölk. Men hennes pappa ger henne yoggi ivarje fall "bakom min rygg" min dotter har sett det och ifråga satt mig varför denna får yoggi fast hon inte åt maten. Min dotter somnar i sitt rum medan jag läser saga. Bonus barnet somnar i soffan i vardagsrummet. Vi kom överens om innan vi flyttade att BÅDA skulle somna i sina egna rum. Detta ställer till det väldigt mycke i familjen.

Men prio ett är min dotter och att hon ibland är rädd. Hon har ändrat personlighet och ryggar undan för andra barn, är inte lika glad, utan blir väldigt lätt ledsen . Bonus barnet tar inte åt sig när denna får en utskällning eller åker in på rummet när denna vart elak. Denna vet att mummlar denna bara förlåt får denna leka igen.

Jag har funderat på att flytta. Vi hade stor bråk igår pga av allt detta. Jag vill ha tillbaka min glada dotter, hon som alltid va glad och skämtsam. Nu är det ytters sällan jag får se henne så. Det krossar mitt hjärta.

Min fråga e hur jag ska göra. Jag väljer ju självklart min dotter före min sambo.
och en till fråga är: många av mina vänner som träffat mitt bonus barn frågar om hon har nån bokstavs sjukdom. eftersom hon inte förstår/kan leka på ett normalt sätt med andra barn/ och blir som besatt av vissa leksaker,

Jag har försökt pratat med sambon men inget blir bättre. Visst har bonusbarnet lugnat ner sig lite med att va elak men det är för att vi inte låter ungarna vara ensamma i ett rum över hyveltaget.

Skulle verkligen behöva hjälp.

Hej!
Det låter sannerligen inte roligt för någon av er 4. Två små flickor som flyttat ihop med respektive förälder där ingen drar jämt.
Att flickorna är olika gamla och fortfarande i mycket sociala utvecklingsfaser och med olika personligheter kan vara svårt, men också spännande och roligt.
Att ni vuxna inte tycks kunna prata med varandra om hur ni ska hantera era små flickor gör saken extremt svår. Det är ju inte så att man måste ha exakt samma regler för barnen i den nya familjen. Regler och strukturer är ju till för att hjälpa både barn och föräldrar med den svåra uppfostringskonsten. Men först och främst måste uppfostran anpassas efter barnens utvecklingsnivå och personlighet, sedan finns det inget som är totalt rätt eller fel när det gäller värderingar kring barnuppfostran.
Avsikten med ert samboende kan ju heller inte ha varit att skapa ett ställningskrig.
Det finns en benägenhet idag att med hjälp av diagnoser nedvärdera barn. Om det är så att din sambos dotter har sådana problem är det inte något som vem som helst i bekanstskapskretsen kan avgöra. Däremot är det så att om hon har det svårt med sitt lekande och sin impulskontroll så ska ni som föräldrar hjälpa henne med det.
Om du inte är beredd att se på barnen som en gemensam uppgift för dig och din sambo, där ni ska leta er fram till de lösningar som gör att era flickor mår bra så tycker jag verkligen att du ska flytta med din dotter så att din sambo får chansen att stötta sin dotter på det sätt som passar dem båda.
Fundera på saken!
Margit Ekenbark

Dotter & bonus barn

INNEHÅLL