ang umgängesrätt

Ålder på barnet?

Barnet är inte fött ännu men det är snart dags

Det är bäst att han träffar barnet hemma hos dig den första tiden. Varför litar du inte på pappan?

ja det är tanken,.. jag ska ju amma med ( är det tänkt) så han kommer inte kunna åka iväg med barnet
vill inte heller ha honom springandes hos mej varje dag 

tänkte mer framöver när barnet blivit lite äldre... kan han typ kräva att få ta med barnet till olika ställen eller liknande 

han har gjrot för mycket mot mej under den tid vi känt varann att jag förlorat all tillit för honom  

Min föredetta har också gjort mig mycket illa men han har alltid varit en bra pappa till våra barn. Vi separerade när vår yngsta var 2 månader och han träffade hen hos mig tills hen var et halvt år, då började han ha hen hos sig.

Självklart kommer ditt barns pappa att ha rätt att ta barnet med sig när barnet blir större, om han inte är en fara för barnet på något vis. Men första tiden får han allt träffa barnet hos dig, ju oftare destu bättre, förhoppningsvis känner dom varandra bra och barnet är trygg med honom när han ska ta hen med sig första gången.  

Vad är du orolig att ska hända om han tar barnet med sig?

Många korta träffar den förta tiden, så om det ska fungera kommer han nog "springa" hos dig ganska mycket. Efter tid kan det utökas, och fr brukar rekommendera en natt/barnets ålder. Vid ett år brukar man alltså börja med en övernattning, vid två år kan det bli två nätter i rad och vid tre år varannan vecka om någon förälder vill det. 

Och självklart har han rätt att träffa sitt barn utan dig, redan från början även om det då bara blir korta stunder. Precis som han antagligen kommer vilja vara föräldraledig, om han var något behov av att ta hand om sitt barn. Hur vill han ha det?

okey, bra att höra hur andra haft det
tror han kommer bli en bra pappa, men det hindrar mej inte från att vara orolig, därför jag kollar upp det nu
tanken var att han skulle flytta utomlands och jobba där så all planering är borta :( 

Eftersom jag ska vara ensamstående så vill jag ha tid för mej själv med, detta för att få rutin på livet som ensamstående och dessutom har jag två hundar. inget illa mot pappas menar jag då

Sen har jag lnäge planerat att flytta ifrån staden (vilket pappan vet) och kommer göra det så fort jag får chansen, dock blir det efter att barnet är fött  eftersom jag inte litar på honom kommer jag gå och vara livrädd hela tiden.som jag skrev till den andra så vill jag ha lugn och ro i början med (bm säger att det är oki att man säger nej till besök så tänkte om det gällde pappan med efter hans pappadagar)

jag behöver få kontroll över mitt liv sen som ensamstående och då funkar det inte om han är där stup i kvarten. jag kommer ha fullt upp att ta hand om nyfödd+hundar, jag kommer inte ha orken att passa upp pappan med

han kommer bara ha sina 10 dagar, resten av dagarna kommer jag att ha. det är bestämt sedan länge

tanken var att han skulle jobba utomlands men plötsligt har han ändrat allt... vilket gör att han kommer vara i sverige på heltid. då jag inte vill ha kontakt med honom nu har vi inte pratat mycket senaste tiden
(jag vill inte gå och må psykiskt dåligt i en månad till, det räcker med de 8 jag gått och mått skit pga pappan)

såklart vill jag inte hindra honom umgänge, därför jag kollar upp redan nu så jag slipper vara orolig               

   

   

Du säger att du inte orkar passa upp pappan och det ska du självklart inte göra. Men han kan ju vara till hjälp också, ta hand om barnet så du hinner göra något annat. Du lär nog hinna komma in i livet som ensamstående trots att han är hos dig ofta dom första 6 månaderna eller hur länge du anser att är bäst. Ni måste sätta egna känslor åt sidan nu och tänka enbart på barnet. Men jag vet hur svårt det är, jag mådde också fruktansvärt dåligt av att ha min ex springandes hos mig stup i kvarten. Han hade bedragit och lämnat mig och när han var hos mig ringde hans flickvän en gång var femte minut för att gulla med honom, så det var en utmaning för mig :) Men nu är det sköntt när jag har regelbunden barnfri tid :) Du säger själv att du tror att han kommer att bli en bra pappa och då tycker jag att det är bäst för alla inblandade att han får ha en bra kontakt med sitt barn, han kommer enbart att berika hens liv.

ang umgängesrätt! En sak du skall verkligen tänka på hur du vill ha det med  är!  gemensam vårdnad,delad,  växelvist boende,  boende förälder,  umgängesrätt. Enskild vårdnad skulle jag absolut råda dig till i en sån situation du befinner dig i då det är ett "helvete" med allt annat om du och pappan till barnet inte så småningom kommer överens, vilket jag själv går igenom just nu en pappa som inte jag har tillit till och dessutom inte ville ha barnet, sen kom han på att det blir dyrt med underhåll (vi har gemensam vårdnad) jag kan inte gå till doktor, BUP, resa med barnet, välja dagis, flytta om inte pappan godkänner det. Det blev en vårdnads tvist  och det slipper du om du har ensam vårdnad med umgängesrätt.

                                                                           Lycka till 

Uch säger jag bara! Mitt ex var otrogen mot mig också, men han sket i vårt barn när det tog slut mellan oss så den utmaningen slapp ja ju iallafall. Glad att du tog dig igenom!

han kommer inte göra något för att underlätta för mej tyvärr :(

läs längre ner
jag ska ha enskild vårdnad helt och hållet, det har han inte haft något att säga till om pga mina motargument och det är något vi har kommit överrens om helt och hållet.
som du säger så blir allt mer komplicerat som du säger med gemensam vårdnad, vi fick uppleva det med min storasyster när hon skulle skaffa pass som tonåring. 
sen vill jag inte lä'ngre bo kvar här i stan och det vet han och då kan han som du säger stoppa mej om vi har gemensam vårdnad

__________

har pratat med pappan idag
mest om hur han hade tänkt sig

så som jag fattade det som ska han ringa kvällen innan och kolla om det är oki om han kommer dagen efter  (om jag orkar det)
efter pappadagarna vill han träffa barnet minst en gång i veckan, vilket är helt okey

han blev inte heller sur över att jag sa att jag kanske inte orkade ha honom där ofta vilket var skönt att veta. jag har ju 3 st att ta hand om+ mej själv så kommer ha mycket ändå :P

så känns jätteskönt att vi pratat ut om detta så jag slipper vara orolig.

sen får man ju såklart se hur det blir

tyvärr verkar han fortfarande prioritera sitt liv framför barnet, iallafall av det vi pratade om idag                            
    

Kan du skriva lite mera specifikt om hur han prioriterar sig själv före barnet? Varför tror du inte att han kommer att underlätta för dig? Bra att det känns skönt för dig nu, men du måste ju ändå ha med honom att göra i 18 år framåt så det är bäst att du vänjer dig, jag tror nog att det kommer att gå bra när du har kommit in i rutinerna.

Pappa till mitt barn har prioriterat sig själv genom att spela tv spel efter jobbet när han kom hem,tränade vardagar som helg, träffade,fikade med kompisar och levde "singel liv", han visade inte viljan att lära känna sitt barn o det resulterade att jag valde o flytta. Nu  har han vunnit i tingsrätten och "topp rider" med olika  påhitt, helt sjukt.

Prata med pappan om att ni skall gå på samarbetssamtal hos familjerätten för att skriva avtal om hur ni skall kunna vara föräldrar tillsammans framöver. Samarbetssamtal har ni rätt till och de är gratis. Har ni papper på vad ni tillsammans bestämt blir det färre diskussioner framöver .... Ring familjerätten (en avdelning inom socialförvaltningen) i er kommun ....

ne vill inte gå ut för med mycket, men allt handlar om honom... och har alltid gjort... har tom varit med om att han skällt ut sin mamma för att hon inte VISSTE vart HAN lagt sina nycklar.... hm, jag har med fått en sån utskällning när jag tänker efter... jag ska veta exakt var han har alla sina saker (vi är inte ens sambos) typ och sen anpassa mej helt efter hans liv

Ja jag kommer ju göra det bästa av situationen oavsett om han är med i bilde eller ej
ja det är helt sjukt!! låter lite som mitt barns pappa XD Fast bara träning och vänner och fester
Jag har sagt att han får ha delad vårdnad om han vill, men då ska han också ha barnet 50% av tiden (inte mer än rätt) och det vill han inte...Jag vill undvika ha med f-rätten att göra. i den mån det går :P Vi har pratat och kommit en överenskommelse. Börjar han bråka eller något så får man vända sig dit

dock är det skönt att han har förståelse för att jag väljer att prioritera mitt liv (och barnets) framför att han ska komma (eftersom jag ska vara ensamstående med två hundar så kommer det bli tufft och vill kunna säga nej utan att han tror att jag missunnar honom träffa barnet). Och det är en trygghet för mej :)   


Dock kan han glömma att han ska få komma efter träningen (20-21) för då är det ju tänkt att jag ska kunna ta det lugnt. Han måste lära sig att priotiera rätt helt enkelt... oeky det lät elakt men tror ni förstå hur jag menar...