Jag har en underbar relation till bonusbarnens mamma, hur har ni det???
Jag bara gissar att vi e lite udda i vår familj?? Jag umgås ofta med mina bonusbarns mamma och hennes nya sambo och bebis. Igår va jag och hon på barnens skolpjäs och vi läma papporna hemma. Fröknarna o de andra mammorna tycker det är märkligt men bra. Även hennes man o min umgås och vi alla tillsammans. Vi brukar äta middag hos varandra osv, och vi märker hur barnen trivs av att ha det så, de är jättetrygga i deras sits. Vi är som en stor familj som tar alla beslut gällande barnen gemensamt. Antagligen går det så bra för att det va ett gemensamt beslut att separera och det finns ingen som är svartsjuk. Min sambo säger till barnen att han älskar deras mamma för att hon födde honom de två finaste ungarna och att han alltid kommer älska henne för det o viceversa, det är ju så vackert att man dööööör!!! Men nu vet jag att det finns många som inte är så lyckliga som vi, men vi har aktivt jobbat på att ha det på det här viset för att alla mår bra av det. Men ibland går det inte, jag vet. För några år sedan var jag i en liknande sits där barnens mamma verkligen avskydde mig, och det va hemskt, jag har aldrig försökt ta över nån mammaroll, det är ändå dömt att misslyckas med och det ska man inte försöka göra heller. Man ska respektera varandras roller i en familj tycker jag. Jag kommer gärna med råd om det är någon som har en liknande sits. Jag har ju upplevt båda sidorna och sett konsekvenser av båda, bra och dåliga. Så berätta gärna hur ni löst familjeinstallationerna, det tycker jag skulle vara intressant att läsa.
