Inte för att klanka ner på ditt lidande ännu en men din man var inte fysiskt otrogen, han knullade ingen annan. Tror man både känner och mår sämre när ens partner faktiskt varit fysiskt otrogen och när man mår så dåligt finns det inte en chans i världen att mannen som svikit en kan hjälpa en att läka, det krävs uppmärksamhet från någon annan man som ser en!
Jag söker mig inte till andra män, jag har hittat en vän i allt detta, han är man och han råkar tycka jag är vacker och intressant och vi är vänner, ingen jag ligger med eller strular med men han ger mig bekräftelsen jag behöver för att läka.
Annars finner jag tröst i min familj och nära vänner så nej jag vänder mig inte till andra män. Alla är vi olika och finner tröst på olika sätt
Min vet om mina känslor och kontakt med kollegan, för nån dag sen bad min man mig bryta med honom för att min kontakt med en annan man sårar honom. Jag har brutit nu, sen får jag se hur jag mår nu när min bekräftelse och bollplank är borta.
Hade samma problem medling systers reaktion på min man otrohet. Hon hatade honom något enormt! Det var så jobbigt de första månaderna när vi träffades allihopa, fick hålla på länge att bekräfta att jag valt att gå vidare med honom, att det var vårt luv ihop inte min systers och att vi tillsammans måste lösa allt utan påtryckningar utifrån. Som tur e blev det bättre mellan min man och syster efter ca 1 år, nu var hon idiot istället och var otrogen mot sin man och de separerade så nu är min man arg på hennes svek och tycker att han fick utstå helvete av henne och sen gör hon samma sak :( tillbaka på ruta 1 ombytta roller bara...
Har också tänkt mycket på vad ni skrev om "rätt val, starkt val" att göra slut och kasta ut fanskapet! Tycker man är så bra mycket starkare om man försöker reparera förhållandet om kärleken fortfarande finns kvar och båda vill jobba på det. Varför är vi inprogramerade att man är svag för att man stannar?
Samma här! Av 10 personer han 9 undrat varför jag inte bara lämnar? Varför jag inte är "stark" nog att bara höra slut. Jag har förklarat att slut kan alla göra, men att stanna och kämpa är det inte många som orkar!
Känner mig så tom idag :( ingen bra dag alls, saknar min kollega men jag har ju lovat att kontakten är bruten så jag får hålla mitt ord. Min man var ledsen igår för att han tycker det är jobbigt att jag har känslor för någon annan men jag tycker det är jobbigt att han rört, kysst och haft sex med någon annan!!! Håller på att gå in i en jobbig period nu och mitt bollplank är borta, jag vet faktiskt inte hur jag ska orka :(
Tack för dina ord idag (sakta framåt) och du har helt rätt i vad du skrev, måste klippa banden till min kollega om det ska funka med min man men gud vad svårt det e!
Min bekräftelse är borta :( ljuset i tunneln har slocknat känns det som, kan bara idag inte ta till mig när min man säger att jag är vacker, tänker bara på att hon i hans ögonen var/är vackrare :( nej en riktigt dålig dag. Ska försöka hålla ihop idag och inte gråta, vi har eftersom jag känner mig låg bestämt oss för att måla lite saker här hemma ihop sen åka och handla glass och ikväll mys framför fotbollen. Sånna småromantiska saker brukar få mig att vända som tur är
Tycker det låter vettigt ang din samtalsvän, det har tagit mig två år att släppa min kollega och det är sjukt jobbigt :( tänker på honom hela tiden...
Han messa mig igår, jobbtelaterat och jag svarade men thats it och det gör ont :( vet att han också lider av att vi inte hörs och nu kommer vi inte ses förrän vi jobbar ihop i slutet av juli. Men gör det som behövs för att orka överleva sveket, det är du och bara du som kan avgöra om du orkar/kan släppa din livlina när tiden är mogen. Stor styrkekram till er alla!
Efter att ha haft en underbar började vi tjafsa om ingenting :( och då kommer de förbannade tankarna: jag tänker inte krypa till korset, det gjorde jag när han var otrogen och jag stannade, jävla idiot och honom ska jag leva med, jag förtjänar bättre jag är världens bästa fru och han tackade mig genom att vara otrogen!!!
Känner mig som en idiot! Skulle ju inte ha nån kontakt med honom!!!
Har haft semester nu i 4 veckor, inatt blir första natten på jobb och så ringde han, kunde inte låta bli att svara har ju inte pratat med honom på över 1 månad! Och vi pratade, sen la vi på, sen ringde han igen. Ville ses jag sa nej. Två samtal till idag efter det och nu mår jag skit! Vill ju ha kontakt men har ju lovat att inte ha det. Känner mig förvirrad och ledsen samtidigt som jag känner att jag har rätt i att ha kontakt med honom!