ägenmäktigtförfarande??

Är man 2,5 år vet man väl kanske inte vad man behöver, utan vad man vill. Håll inte barnet ifrån sin pappa, gå i så fall via ditt ombud och försök få till stånd ett annat beslut.

Att gå emot ett sånt beslut kan aldrig vara bra. 

Att någon flyttat väger inte alls tyngre än barnets bästa.

Det handlar inte om att hålla ifrån barnet från pappan,hon visar tydligt att hon  känner sig tryggare,och har starkare anknytning,tillit till mig, hennes vilja är att beakta,inte nonchalera. Är det bättre att svika sitt barn fast hon är bara 2,5 år , hur bäddar det för hennes psykiska hälsa i framtiden?? Bara för att man kommer hem till gemensam bostad som visar sig vara "fel adress" efter förlossningen så är det inte hugget i sten när man beslutar sig att gå skilda vägar. Nu heter det att hon är uppvuxen där och rotat sig helt sjuk vilka lagar vi har i Sverige, vadå barnets bästa  det existerar inte när man inte kommer överens, myndigheter fokuserar alt förmycket på att vi skall samarbeta o i väntan på det så mår barnen jätte dåligt. Jag är skyldig att skydda mitt barn om jag ser att det mår dåligt, står det i lagen men hur gör man det i en sån situation?, jag vill att hon ska ha  umgänge med sin pappa  men inte vara ifrån mig som det är nu 9 dagar hos pappan o 4 hos mig, det är helt sjuk hur domstolen resonerar med tanke på hennes låga ålder.

Du har inte fått 4 dagar av 13 för att du bor på fel adress utan för att rätten anser att pappan ska ha det huvudsakliga boendet för flickans bästa.
Att du tycker att man ska lyssna på en 2,5-åring i vart hon vill bo ger en tydlig hänvisning om varför du inte får den huvudsakliga tiden med barnet.

Återigen, "flickans bästa"  är inte huvudsakliga boendet utan hennes trygghet, tillit till sina föräldrar.
Tycker du att man skall nonchalera  barn som tydligt talar om verbalt o fysiskt att  det känner sig tryggare hos  sin mamma, det handlar inte om att  "förminska" pappan på något sätt.