Han har ingen diagnos!
Ville bara tacka för svar förut och klargöra lite saker om det är någon annan som undrar sen.
Vår son fick alltså ingen diagnos. Och frågeställningarna jag hade var ju hur en utredning går till och även om vissa diagnoser.
Utredningen gjordes pga att vi gjorde en egenanmälan. Och den gjordes inom autismspektrat. Psykologen kommer från en annan kommun - stockholm
Bipolär diagnos kan man ej ge till barn i sverige, det gör man bara i USA. (Hade funderingar kring det oxå)
Det var en psykolog som träffade vår son, 10 år, hon träffade honom två gånger i skolan då hon samtidigt intervjuvade fem lärare och sen intervjuvade hon oss föräldrar hemma.
(Så det måste alltså inte vara fler än en psykolog, och som hon sa - eftersom vi fått en RIKTIG autism/asperger utrdening så tar det så fort)
Testen hon gjorde var
WISC-IV
Rey Complex Figure Test
STREET closure test (fragmentiserade bilder)
1 händelsebild
Deweys historier
LEAS-C (LEvels of Emotional Awarness Scale for Children)
Ordflödestest (normer: Carlsson)
Jag Tycker Jag Är
"Viktiga personer för mig" (kartläggning av barnets sociala nätverk
Bedömningen är att vår son är en helt vanlig nioåring, men med ångestproblem. Som ska utredas av BUP.
När vi talar säger psykologen att hon ser autistiska drag, mem det är inget hon skriver ner.
Hon avfärdar autisktisk spektrum helt pga att sonen inte har problem i skolan och därför blir det inte ett funktionshinder.
Jag, mamma, har asperger, bipolär, generaliserat ångestsyndrom, social fobi.
Vår son fick alltså ingen bunt med papper där det står hans "svårigheter" (förutom motoriska problem, vissa aspekter av den visuella perceptionen, något lägre arbetsminne, lägsta indexresultat på snabbhetsindex,)
Han får mycket högt på perceptuellt funktionsindex, bildkategorier.
Skriver inte ut mer här men hur som så fick vi ingen jättebunt med papper där det står han problem.
Däremot fick vi massor med text vad vi föräldrar gör fel, framförallt jag då som har dessa diagnoser. Jag blev så ledsen till slut att jag frågade om allt bara satt i mitt huvud? Ja, kansek det blev svaret. När jag sa att allt detta inte stämde då jag aldrig nånsin skulle diskutera eller överföra något av mina sjukdomar på barnen så vände hon sig ifrån mig och talade direkt till min man, över huvudet på mig. "Det är bäst att du talar med er son om detta och inte din fru, då jag inte tror hon kan hantera sina känslor"
Jag mår mycket dåligt nu och känner att detta helt och hållet är mitt fel, att det är jag som inbillat mig, överfört och bara är kass som mamma. Min man försöker intala mig att det inte är så, att han ser ju oxå bekymmren, men som psykologen sa - hon är proffesionell och kan detta och hon ser detta, så så är det.
Skriver lite av det hon påpekade av mina/våra brister:
-Föräldrarna ser "problem" då de har för höga förväntningar
-Han triggas av föräldrarnas oro
-Negativa känslor hos sonen kring skolan förstärks av mamman då hon lider av generaliserat ångestsyndrom
-Föräldrarna ger sonen ständiga överkrav, så han ser sig själv som dålig i mycket
-Föräldrarna ser sonen som ett barn med stora problem, som inte finns
-Mamman måste sluta läsa in så mycket av hennes egna tankar och känslor hos sonen
-Det belastar sonen med mammans allvarliga diagnoser och att hon jämför dem med honom
-Det är belastande nog i sig för barn att växa upp med en förälder med allvarlig psykisk sjukdom
-Sonens sätt att resonera kring sina "symtom" tyder oxå på att han ägnar tid hemma åt att prata i "sjukdoms-termer" om sig själv.
-Föräldrarna har inga positiva skolerfarenheter och överför de dåliga erfarenheterna till sonen
Detta är så långt ifrån oss som man kan komma.
Och att hon läst in detta i oss skrämmer mig. Då det mesta är ren och skär lögn, resten är antaganden.
När jag påpekade det sa hon bara att pga min asperger så fixerar jag mig vid att han har as när det egentligen är så att jag har sjukdomaliserat honom eller något liknande.
Jag är så ledsen, och jag vill bara be om ursäkt att jag ens skrivit här om honom, då det inte var honom det var fel på..
Tack ändå för ert stöd.