Min älskling porrsurfar!!!!!!

Vad är det ärliga i att tvinga på sin partner sina värderingar med tvång och hot om att lämna vederbörande om denne inte lyder och finner sig? Tvång och hot är sådant som talibaner och andra extrema religiösa och politiska organisationer ägnar sig åt. Det hör inte hemma i en kärleksfull relation som baseras på ömsesidig respekt och frivillighet.

Självklart kan man inte säga till någon att det den personen känner är fel.
Men bara för att man själv känner något så måste man för den skull inte tvinga sin partner att ta hänsyn till det man känner med hot, tvång och surande. 

Man måste respektera partnerns rätt till sin egen lust och sexualitet även om den innebär att personen onanerar eller blir sexuellt upphetsad ensam. 
Man äger inte sin partners sexualitet. 

Formuleringen "jag kom på" implicerar att din sambo bröt mot er överenskommelse och ditt förtoende. Har ni överhuvudtaget pratat om ni har en gemensam syn på detta. Vill han känna sig ägd av dig och att du kontrollerar honom?

Jag hoppas för din egen skull att du har en egen lust och sexualitet som är oberoende av om han har möjlighet att tillfredsställa dig eller inte. 

Bara för att man läser recept och tar en macka i sin ensamhet ibland innebär det ju inte att man aldrig vill laga till en festmåltid och njuta av den tillsammans med sin partner.

Hoppas du får en härlig dag 

Ja, då måste man givetvis ta en diskussion om hur man ska ha det med de gemensamma aktiviteterna eller om var och en ska stå för sin egen "mathållning".
Allt bygger på att man kommer fram till gemensamma värderingar i en öppen diskussion där allas åsikter respekteras samt att man kan kompromissa och vara generös och storsint mot sin partner.
Den eviga balansgången mellan de egna, den andres och de gemensamma behoven. 

Vem har sagt att relationer är lätt?

Om det är den lösning paret trivs med (och gemensamt beslutat i en öppen och respektfull diskussion).
Jag kan jag inte säga åt dem att deras samliv är torftigt och att de borde separera för att hitta den perfekta partnern och det perfekta sexlivet någon annanstans.
Personligen har jag andra ideal.
I den perfekta världen fungerar kommunikationen prickfritt och bägge känner lika mycket lust jämt.
Tyvärr existerar detta idealtillstånd sällan och kräver stort engagemang och arbete från bägge parter för att upprätthållas. 

Genom att vara PK undviker vi aggression och extremism samt upprätthåller en civiliserad samtalston. Är det något fel i det?
Vi lever i en relativistisk värld där vi gemensamt skapar våra värderingar i en demokratisk diskussion. Det enda som jag inte ser som relativistiskt är alla människors lika värde.
Om det gemensamma samlivet helt och hållet dikteras av mannens lust till porr är det odemokrtiskt och tar därför inte hänsyn till kvinnans lika värde.
Följaktligen är det förkastligt, liksom alla andra beteenden som bryter mot gemensamma överenskommelser beslutade efter en öppen och respektfull diskussion.

Förhoppningsvis är det färdigförhandlat när man väl är i en sexuell situation annars kan det som uppfattas som frivilligt av den ena parten uppfattas som övergrepp och kränkande av den andre parten.
Om du ersätter ordet demokrati med kommunikation så blir det förhoppningsvis mer koncist.
Av respekt för forumet och trådstartaren så fortsätter jag gärna den här diskussionen via inboxen eller i en ny tråd då den börjar avvika från grundfrågeställningen.

Lugn, jag återkommer senare vänner.

Explicita eller specifika?Anledningen till att man ljuger eller hemlighåller saker för ens partner är väl tämligen uppenbar, man är rädd för sin partner och dennes reaktioner. Det finns de som kan gå hur långt som helst för att förtrycka sin partner och tvinga på denne sina värderingar. 

Många hade nog varit glada om de hade de gemensamma spelreglerna klara för sig från början. Vi hade sluppit många besvikna och desillusionerade frånskilda.

Det finns många olika sätt att framföra sin mening på. Om man är aggressiv och hotfull när man säger sin mening så förtrycker man sin partner.