3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

Men varför? När jag är hemma och vill ha hen hemma?

Jo hen vet vad det innebär, har en kompis som jobbar som dagmamma och hen gick några veckor när pluggade.

Jag var hemma till 5 års ålder. Jag hade ett stort försprång i skolan - jag var den enda i klassen som kunde läsa när jag började skolan  och jag hade ett enormt kunskapsförsprång. Den sociala biten hann jag med att lära mig i förskolan.

Studier som har gjorts på saken visar ingen långsiktig skillnad mellan dagis- och hemmabarn. Det finns en liten skillnad de första månaderna, men den jämnar snabbt ut sig. Vi hade aldrig några problem med att söka kontakter.

Att dina syskon och du har samma svårigheter kan lika gärna bero på någonting annat. Om ni hade gått på dagis hade ni troligen haft samma problem idag.

  Det stämmer inte för alla barn, min flicka var hemma tills hon fyllde 4 år, då gick hon på dagis litegrann. Hon är bäst i klassen i svenska, och kanske i allt annat också. Det hade hon varit fast hon inte gått på dagis, det är inte där hon har lärt sig ett bra språk. Förmågan att lära in snabbt är hon född med.
 Nog tror jag att det är bra att gå på dagis, men inte nödvändigt, och det behövs absolut inte när man är tre år. Det kan gott och väl vänta minst ett år.
 Om TS är emot dagis kommer det antagligen inte att bli bra ändå, eftersom barnet känner av det och påverkas av mammans negativa inställning. Vänta ett år, så kanske både du och ditt barn känner att det kan vara bra att träffa fler barn och vuxna!

vad har man att förlora? antagligen sina barn som man uppfostrat på ett vis, dom blir då inte "sig själva" på dagis, antingen skrikiga, klängiga eller extremt blyga. dom ändrar personlighet mycket. och märker man inte det på sina barn kände man kanske inte dom innan? då dom sats redan på dagis som 1 åringar då barnet inte har en "personlighet" men om man sätter dom senare när dom etablerat en fin och bra personlighet. då märker man skillnad när dom börja på dagis...

gå med i hemmaföräldrars nätverk på facebook. där finns det massor med barn som inte går på dagis

Så du kommer att vara hemma i totalt tio år Aldrig att jag hade ställt upp på att vara ensam försörjare i tio år. Schysst pension du får och vad gör du om ni separerar? Helt galet. 

Så samma sak gäller inte för en kvinna? Ska inte hon ha ett ansvar att försörja sin familj? En separation kan handa alla vet du, även om det inte finns på kartan för dig. Problemet är också framtidens ekonomi. Han kan dö, bli sjukskriven, vara med i en olycka och bli förlamad, vad som helst kan hända och då står de där utan någon ekonomi eller möjlighet till försörjning eller en pension att prata. Ekonomisk trygghet är viktigt och jag skulle vilja leva så osäkert. Om han drar i morgon står hon där, utan en krona och möjlighet att skaffa boende och betala räkningar. 

Jättebra!

Bra att ni har gjort så! Tyvärr har många inte det, utan har noll inkomst, noll sparat och ingen pension att prata om. 

Ja, väldigt känslig och har i princip inget immunförsvar. Förutom det är h*n (är ni nöjda nu?) svag och "ömtålig" i brist på bättre ord. Läkarna ser givetvis helst att syskonet är hemma för att minska risken för att dra hem smittor men det viktigaste är att h*n inte vistas mitt i "smittohärden". 
Hur det blir när det är dags för skolan vet vi inte ännu, det hänger på hur h*n mår då. 

Har oxå haft mina barn hemma länge, kanske inte lika länge som TS och utan sjukdomsbild. Har valt sämre ekonomi etc för att kunna ha det så. Fått mycket skit för våra val. Vi har skaffat barn för att ta hand om och uppfostra dom själva, våra barn har inte saknat något, de äldsta går i skolan utan några som helst problem socialt eller inlärningsmässigt. Ni som har barn på dagis från tidig ålder, varför skaffar ni barn öht? Samhället får uppfostra era ungar. Ser på många barn som har föräldrar som jobbar heltid och hur barnen har det för att alla ska kunna shoppa massor och åka i fina bilar medan barnen får lida. Förstår att ensamstående föräldrar måste ha sina ban påå dagis och många timmar, men ni andra - sänk standarden och ta hand om era barn själva!!

Nu är det inte alla som har bara ett år mellan barnen och en tre-åring har lite andra behov än vad en ett-åring har.

Det är superbra att vara hemma om man kan, men det finns saker som man inte som mamma kan lära sina barn, hur gärna man vill. Till exempel:
- Hur man beter sig socialt med jämnåriga och andra barn i grupp.
- Känna tillit till andra vuxna.
- Pedagogisk verksamhet med experiment och pyssel.         

Nää jag förstår också att alla inte har 1 år mellan sina barn, men jag ser fortfarane inte att någon kan tro att förskolan är ett bättre alternativ än att ha sina barn hemma, bara för att man är hemma med sina barn betyder ju inte att man sitter inlåst i sin bostad, vi är ute i lekparker, går ut med hunden, hälsar på familj och vänner, bjuder in kompisar med små barn (blandad ålder på barnen, inte bara småisar) besöker 4h gården, besöker biblioteket, öppna förskolan, badhuset mm.

Att lära sina barn hur man umgås med andra barn och vuxna är ju inte direkt någon svår uppgift. pedagogisk verksamhet är ju det man bygger vardagen på, är barnet med på vad mamma/pappa gör så bjuder faktiskt vardagen på så mycket pedagogik barn behöver, men det gäller ju att vara lite om sig och kring sig också.

de ÖF jag har erfarenheter av har sällan barn över tre år på besök, så har man äldre syskon (vilket jag kommer att ha) så är inte det något att hänga upp sig på tyvärr..

 

ja här är också ÖF anpassat för större barn under måndagar och fredagar eftersom det är då som 15timmarsbarnen är hemma. men inte tis-tors. så det verkar vara samma upplägg då.