• Anonym (Hjälp)

    Jag känner ingen livsglädje längre...

    Hej, jag tror att jag måste ta kontakt med sjukvården imorgon. Jag har sen något halvår tillbaka tappat livsglädjen, nästan helt. Det har gått upp och ner, små ljusa stunder som fått mig att vara lite glad vilket har gett mig hopp. Men det har bara blivit värre, jag ser inte glädjen i livet. Jag borde ha ett fullspäckat schema med mina barn, sambo vänner osv. Men jag/vi har inga vänner och mina barn bor hos sin pappa varannan vecka. Min sambo och jag har har inte haft det lättaste förhållande direkt. Vi kommer aldrig bli en riktig familj, jag har ett otroligt tressigt jobb, vi bor i ett alldeles för dyrt hus så vi knappt kan leva eller göra saker. Vi har iof pratat om att sälja och flytta till mindre och billigare men jag går omkring och bara tänker på att avsluta mitt liv. Jag har haft ett otroligt socialt liv när jag levde med barnens pappa, han och jag var bästa vänner men vi hade inget samliv på flera år och valde därför att separera, vi har jättebra kontakt idag och han är en kanonbra pappa och person. Jag träffade en man som sårade mig konstant i drygt 2 år, jag borde lämnat direkt men jag stannade kvar. Idag har vi levt ihop i 3,5 år och jag känner att livsgnistan är borta. När jag åker hem efter jobbet känner jag varje dag för att glida av vägen och göra slut på allt men jag har ju mina barn! Jag kan inte utsätta dem för en sån sak! Det kommer förstöra deras liv och jag måste ta mig i kragen, vilket jag gjort så många gånger men jag hamnar i dessa tankar alltför ofta nu. Hur ska jag ändra på detta?! Har någon känt som jag och lyckades vända på allt och känna glädje för livet igen? Hur lyckades ni och vilka råd kan ni ge mig? Jag vill ju leva, må bra och ge mina barn min glädje.

  • Svar på tråden Jag känner ingen livsglädje längre...
  • Takex

    Man känner sådär ibland och man har kommit långt bara av att tröttna på det. Tynger den hör mannen fortfarande ner dig? För i sånna fall tycker jag det är rätt uppenbart att han måste bort först.

    Sen kan du tvinga dig själv, det är svårt och tungt men mes effektivast. Att tvinga sig själv att gå ut, göra saker, prova något nytt. Vad du än gör så dra inte täcket över huvudet för då är du körd.

    Ring sjukvården och få lite samtals stöd, det positiva med att ha nått botten är att det bara kan bli bättre.

  • Anonym (Hjälp)

    Hej och tack för att du läst samt svarat. Nej min sambo sårar mig inte alls, det var körigt i början men det är mycket bättre. Du har rätt i det du skriver, att jag bör tvinga mig själv att göra sånt som är bra, positiva saker. Faktiskt så bokade jag en weekend resa utomlands idag som vi ska iväg på nästa vecka, spontant. Jag måste få komma bort, byta miljö och göra något spännande. Just nu känner jag ingenting inför resan, jätte konstigt faktiskt men det borde kännas mer när det är dags hoppas jag.

  • Anonym (J)

    kunde lika gärna varit jag som skrivit ditt inlägg...

    är ihop med en man som sårade mig oerhört mycket fram och till baka i ca 2 år. Sen när jag tänkte att nu måste det va ett slut på allt detta, så blev jag gravid. Så nu lever vi som sambos sen 2,5 år tillbaka och jag har jobbat mig rakt in i väggen efter allt jag fått utstå och alla timmar med stress  jag lagt på jobbet. Jag har ingen livsgnista och undrar när jag ska få den tillbkaka... Tänker ibland "att om jag bara stoppar i mig lite för många sömntabletter så är allt bra sen. då får jag frid" tankarna skrämmer mig så klart men det känns lite som att ha en bakdörr öppen så man kan ta den om det kör ihop sig för mycket. Min man är dock inte som din. Han kränker mig ofta, tar aldrig på mig, säger aldrig att han älskar mig och tar jag upp det får jag bara till svar att "du vet att du är speciell för mig, det har du alltid varit" jag köper det, men vill gärna höra orden ngn gång. så min livsglädje hittar jag inte hos honom. Jag orkar heller inte ta tag i vår relation pga mitt mående.Det får vara som det är.

    detta hjälper givetvis inte dig, men ville mest säga att du är inte ensam. men jag har tyvärr inte ngt bra svar på din fråga. men som takex skrev så ska man nog tvinga sig trors att man inte vill i lagom mängd. men det är så svårt. jag lyckas ibland och ibland inte.

    ta hand om dig och hoppas eran lilla tripp gör susen och att du får lite energi av den!!

    kram!!

  • Anonym (Hjälp)

    Hej anonym (J). Tack för ditt inlägg, tråkigt att din situation är som den är. Jag tycker det låter oroväckande att din sambo ff beter sig och inte respekterar dig. Det låter som att du skulle må bättre utan honom för det första, min sambo tryckte aldrig ner mig men han var inte helt ärlig mot mig och det har skapat mycket negativa känslor hos mig, självkänsla etc. Men din man trycker ner dig och den är ännu värre, du kommer att bli kuvad med tiden och må sämre :(. Sen tar jobbet mycket energi också, jag hoppas verkligen att du hittar en väg som får dig att bli lycklig igen. Skulle det vara så att du vill ha mailkontakt och bara få ur dig så säg till. Jag är fast besluten med att försöka hitta en lösning för mig att må bättre men först måste jag nog ta reda på vart jag ska börja.

    Ta hand om dig, kram

Svar på tråden Jag känner ingen livsglädje längre...