lilyana skrev 2012-07-12 09:33:22 följande:
Hej igen!
Vi berättade för sonen för ett par veckor sen. La upp det som att alla är olika och att hjärnorna fungerar på olika sätt. Att till exempel hans hjärna har svårt för blablabla och är jättebra på blablabla, avslutade med det positiva, och att det då heter adhd och as.
Vi blev så fulla i skratt för han brydde sig inte ett smack om vad vi pratade om, vi pratade över middagen och han var mer "jaja, men vet du....blablabbla " och pratade om massa annat.
Han är ju så, att har han själv något intressant att berätta så spelar det ingen roll vad den andra personen pratar om =)
Men vi såg till att få berätta färdigt och förklara varför vi går på alla möten. Berättade även den jämförelsen med hund och katt från aspergersmammabloggen.
Han hörde vad vi sa men det var inte intressant för tillfället. Det märks dock att det fastnat för på dagis hade han sagt att han har en aspergershjärna och han har frågat lite hur det fungerar, om man ser det på hjärnan och så.
Idag ska vi på första mötet med BUP. Jag tror att vi ska diskutera medicinering. Det som är svårt är att jag tror att han skulle bli hjälpt av medicin i skolan. Dock så fungerar det väldigt bra hemma, där vi har tid att förbereda, ta det lugnt och anpassa. Så det känns lite avigt att medicinera för att skolan inte har resurser att stötta honom.
På förskolan hade han en fröken som gick med honom nästan hela tiden eller hade koll på avstånd. När vi var på överlämningsmöte med skolan han ska börja på i höst hade rektorn sagt att han inte skulle få en stödperson, han hade då inte fått någon diagnos.
När han fått diagnosen hade vi ett nytt möte med rektor och specialpedagog. Rektorn sa att skoaln inte hade resurser att sätta in en personal för honom. Dock skulle hans fröken få följa med under de första veckorna för att kolla läget. En assistent skulle finnas i klassen bredvid som han och det andra barnet kunde dela på.
Jag sa att skolan ju kan söka bidrag och frågade hur hon tänkt lösa det när frökens veckor är slut, men vi skulle utvärdera behovet när skolan började och se om det gick att få pengar.
Har ni någon koll på hur detta funkar? Enligt lag ska ju skolan ordna stöd och det är inte bara vi föräldrar som efterfrågar, det är även fröknarna han ska ha, har haft, psykolog och specialpedagog. Det är alltså bara rektorn som blockar.
Det här har jag faktiskt diskuterat med skolverket, eftersom sonens blivande rektor, som aldrig träffat honom, anser att han inte kommer att behöva resursperson, fast både hab och utredningspsykologen sa att det kommer att vara ett måste för att han ska fixa det.
Lagen säger att alla har rätt till hjälp och stöd i skolan, dock är det i verkligheten lättare när man har en diagnos. Problemet är ju att den som fastställer vilken hjälp och vilket stöd som behövs är rektorn och läraren. Rektorn har sista ordet i utredningen om hjälp och stöd. Är man missnöjd med beslutet så kan man dock överklaga, men det är en lång och jobbig process.